Har nyss kikat på dom 2 första filmerna i Dom Kallar Oss Mods trilogin..
jag tröttnar aldrig på dessa filmer.. men dom lämnar mig jämt starkt berörd och med tårar rinnande..
Jag kan ALDRIG se på detta utan att gråta, utan att fälla tårar för deras öden.

Jag brukar försvinna långt inom mig själv efter att jag har sett dessa filmer, där jag tänker på "gamla" vänner som jag hade när jag gick i högstadiet..
vad gör dom nu?
lever dom än?
Jag vet iaf att 7 st är döda.. 2 har hängt sig i häktet,1 har hängt sig i Sätra tunneln, resten har dött av överdos..
Tänker på Tomas, en mörk kille från Valbo.. ett antal år äldre än mig, kom från ett fint hem.. men någonstans gick det snett..
han hamnade på rehab i Stockholm, drog därifrån... tog en överdos och seglade sakta ner mot döden på "plattan"..
Fina Tomas!
Det kanske låter för hemskt för att vara sant allt detta.. men jag tog detta med tystnad...jag led i tystnad uppe på mitt rum..
Kunde inte prata med någon om detta förutom en lärare som fanns på Sofiedalskolan, Jan-Erik Torgeir.

Men jag känner att jag vill prata med fler om detta.. jag behöver det...bearbetning kallas det visst,något som jag aldrig har gjort..men det är nog viktig att jag bearbetar detta riktigt.

Tero då? vad har hänt med honom?.. jo han är död.... fan i helvetes jävla skit!