Det snackas hit och dit om att många ungdomar tar sig an sin första fylla under just Valborg.
Jag var inte en av dom, tror jag. Jag vet faktiskt inte exakt när jag tog min första fylla.. men jag vet att det var tidigt.

Jag kan sakna den tiden lite, alltså tiden då allt man gjorde typ var förbjudet, dvs supa,röka,snusa osv..
Allt vart så mycket roligare då.

Tänk när man satt hemma hos sin pojkvän man hade på den tiden och drack hembränt som om att det inte fanns någon morgondag, man drack tills man spydde "kvävespyor" som knappt gick att få upp.
Groggarna på den tiden bestod mestadels av sprit och pyttelite läsk, man ville ju inte späda ut alkoholen.
Hade man inge läsk så kunde man (jag) dricka sprit rent, utan några problem.

Dock har jag ett minne i min "ryggsäck" som nog aldrig kommer försvinna..
Jag var 13 år tror jag, hade en pojkvän som var 16.. Han och hans bästa vän bestämde sig för att dricka läkarsprit som dom hade fått tag på, ni som inte vet vad läkarsprit är så kan jag berätta att det består av 96% ren etanol och enbart 4% vatten.
Iaf.. hans kompis drack den där läkarspriten och det slutade med att han låg på backen okontaktbar och spydde blod.

Något jag tycker är synd och hemskt med dessa tonårs och fjortisfyllor är att många inte vågar gå hem när dom har druckit och därför kanske dom sover ute eller hos någon okänd person.. och vem vet vad som sker då?
Jag däremot har haft tur, min mamma sa alltid till mig att vad jag än hade gjort så skulle jag alltid våga komma hem, hur mycket jag än hade druckit så skulle jag hem.
Första gången som min mamma träffade mig onykter var jag 13 år och ramlade in på gården när mamma stod ute på bron och rökte.
Fick jag skäll? Nej, inge skäll alls faktiskt. Hon gav mig vatten och sedan fick jag sova av mig ruset.
Vi hade nog en diskussion dagen efter, men den minns jag inte något av.

Alla ungdomar borde få ha en sådan trygghet.

Vill man inte att ens barn ska dricka så ska man nog inte förbjuda drickandet, det har nog mer motsatt effekt..
Förbjudet= roligare.
Jag tror man ska hålla sig neutral och hålla kontakt med sitt barn under kvällen och förklara att "du vågar komma hem"...
Det är väl bättre att ens barn vågar komma hem onykter än att hon eller han ska sova hos någon annan pga rädsla för att komma hem?

Jag hoppas ni förstår vart jag vill komma med detta trots att det mest blev en massa babbel?