Jag tror på liv efter döden, att vi på något sätt föds på nytt i en annan kropp.
Men innan vi kan födas på nytt så måste vi acceptera våran egen död och gå vidare på andra sidan, vi måste ha fått frid och avslutat det vi aldrig hann avsluta.

Även om vi efter döden inte kan avsluta saker själv så kan vi påverka andra, som fanns i våran närhet, att kanske göra avslutet åt en, det kan t.ex handla om ett hus man höll på att renovera, men inte hann göra klart. Och efter döden så återkommer man till huset, eller till någon närstående och ger hintar om vad man vill ska bli färdigt.

Jag har svårt att tro att det bara blir svart när man har levt färdigt, liksom PANG TJONG POFF- man är död. Det finns inget liv kvar, själen begravs med kroppen.Allt är över, man varken ser, hör eller känner.
Nej, det låter inte bra i mina öron.

Enda sedan jag var liten har jag kunnat se andar i både mänsklig skepnad och i skuggad form, jag låter säkert hel knäpp nu men om ni fick höra de historier jag har att berätta så skulle ni få rysningar i era kroppar- jag har varit med om en del.
Jag har känt känslor i ett tomt rum, annorlunda känslor, känslor som inte var mina.

I flera år har jag varit intresserad av just andar och hemsökta ställen, jag vill finna svar på mina frågor, men jag är alldeles för rädd för att "öppna porten" till andevärlden, jag är rädd att jag av misstag råkar locka till mig mindre vänliga andar. Jag gjorde det en gång, jag var ca 8-9 år och bodde med min mamma i ett radhus i Valbo.. sedan dess är jag mer försiktig.