Flåsarn- -

Ett liv utan vänner!

Det finns en blogg som jag läser, den "ägs" av en ung tjej som har barn i olika åldrar.

Hon kallar sig själv skygg och hon har inga som helst vänner som hon umgås med IRL, de få vänner hon har pratar hon bara i telefonen med...och det är sällan. Enligt henne själv så har hon inga behov att umgås med andra än de som finns i hennes familj.

Jag tappar hakan varje gång jag läser det.

Hur kan man inte ha något behov av vänner?!
Jag skulle då gå under om jag inte hade någon att umgås med utanför familjen.

Tänk vad skönt det kan vara ibland att komma iväg på lite festligheter hos en vän eller bara mötas ute på en cigg osv.
Hur sjutton kan denna tjej leva utan den sociala biten?

Jag har fått en känsla av att tjejen är lite uppmärksamhetssökande på något sätt, att hon vill vara annorlunda för att hon vet att då får hon uppmärksamhet.Hon vill vara svart och svår.

Nu tänker nog ni skriva en kommentar till mig i stil med "Men Lina, bry dig inte om andra!Hon kanske trivs med sin familj?"
Jovisst, trivs gör hon säkert och jag tvivlar inte en sekund på att hon älskar dom, men alla behöver väl en paus någon gång?!!
Livet vore allt bra jävla tråkigt om man bara satt hemma med sina ungar och sin karl hela dagarna utan att ha något som helst socialt nätverk runt om sig.





Mitt liv vore väldigt tråkigt utan mina vänner.
(Jonathan och Rebecca, jag saknar er!)

Ni då läsare? Klarar ni er utan era vänner?
Skulle ni kunna tänka er att ha ett liv helt utan verklig vänskap?


Kommentarer
Postat av: Linnsey

Aldrig i livet, herregud utan mina vänner skulle jag troligtvis gå under, vem skulle man ventiliera sig med, hjälpa en med att bearbeta saker, kunna ge andra perspektiv på grejer osv, utan mina vänner vore inte jag JAG, låter kanske konstigt, men de är så de känns=)

2010-07-30 @ 22:46:41
http://linnsey.bloggplatsen.se
Postat av: Elin

That's my life.. I stort sett. Har några vänner men "pratar" mest bara med dom via nätet. Har bättre kontakt med nätbekanta dock. Har en vän som jag pratar med i tele ibland. Några träffar jag en eller två ggr per år på årliga fester. Jag passar väl inte in på deras parmiddagar osv. Har ingen stor familj att umgås med heller, det är sonen o mina föräldrar jag träffar. Skoj? Nä..

2010-07-30 @ 23:43:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin



bloglovin

RSS 2.0