Att ta hål i öronen på småbarn!
Vuxna människor diskuterar och bråkar om vilken ålder som det är bäst att låta sina barn ta hål i öronen.
Vissa säger att barnen ska vara gamla nog att välja själv och vissa säger att det är bättre att göra det när barnen är små.
Jag tillhör den senare kategorin- Jag anser att hål i öronen är bättre ju yngre barnen är.
Barn som är små har bättre läknings förmåga än vad större har och risken för infektioner är mindre.
Det gör väl ont på barnet?
Faktum är att smärtan går över så fort och barn glömmer väldigt snabbt.Ge en klubba till barnet eller något annat som barnet tycker om direkt efter så glöms allt bort extra snabbt.
Maya är 3 år nu och jag känner att det är en bra ålder att ta hål i hennes öron, och jag överväger det väldigt mycket. Jag har läst om det och hört mig för hos andra som har barn med hål i öronen. Och det känns inte alls som att det vore "världens grej".
Pang poff, så är det klart liksom.
Visst känns tanken rätt svindlande ibland, att någon ska göra hål i min dotters öron, att någon ska orsaka en liten smärta hos henne medans jag står bredvid och kollar på.
Men som sagt, det är så kortvarigt och glöms bort direkt efteråt.
Jag tror att det skulle gå riktigt bra.
Jag var själv liten när jag tog mina första hål, det enda jag minns är att jag satt och kollade i en spegel och var hur spänd och förväntansfull som helst. Jag minns de fina örhängerna jag fick och framförallt så minns jag alla coola peruker som fanns där inne hos frisören.
Smärtan från just den gången minns jag inte.
Och jag har ALDRIG haft några problem med mina hål (som just nu arbetas till större storlek).
Efter den gången så har jag tagit 4 hål till i öronen,då gick jag i högstadiet, och den smärtan minns jag. Och dom hålen fick jag några små problem med och därför har jag valt att låta dom vara nu i fortsättningen.
Maya är intresserad av örhängen och säger att hon vill ha hål och ha lika som mamma.
Hmm, hur ska jag göra nu då?
Det är på två vis det där tycker jag :) Själv så tycker jag att barnet själv ska få välja om hon/han vill ha hål i öronen, men sen det där med smärtan, eftersom som du skrev klarar av den bättre och glömmer den så fort så är det ju bättre att låta dom få hål i öronen vid tidig ålder :) Och om Maya som du säger säger till själv nu vid 3års ålder att hon vill ha hål i öronen så är det bara att låta henne göra det tycker jag :) Ångrar hon sig så är det ju bara att ta ut örhängena och låta hålet växa igen :)
Jag fick, efter att ha tjatat i flera år, ta hål i öronen nån gång i mellanstadiet. En av klasskamraterna hade hål i öronen redan som 1åring, och några vid 5-6år.
Det är väl inte smärtan som är det svåra, den går ju över direkt. Förr, när jag var liten iaf, så var det mycket pga allergi som vi inte fick. Men nu är det väl plast dom skjuter in som första hängen?
Det som jag tänker på är istället hur små barn leker. Dom är ju så inpå varandra, drar i håret, tumlar runt, slåss ibland, osv.. Det är ganska lätt hänt att örhängen fastnar i hår och kläder och så där. Och om nån av Mayas kompisar fastnar i henner örhänge på nåt vis, så har jag svårt att tänka mig att dom slutar att dra när det tar stopp.., det andra barnet vill ju gärna ifrån situationen. Och att riva upp örat är nog ingen skoj upplevelse när man är tre..
Det är mina tankar iaf.
När jag var liten så fanns det mycket clips-hängen som vi kunde leka med. Du kanske skulle börja med att kolla efter sånt?
Svar till Elin W:
Som första örhängen brukar dom skjuta i plast, men oftast så blir det problem med dom och man ska istället direkt sätta i äkta guld eller silver för att minska risken för allergi.
Angående leken så gäller det ju att anpassa storleken på örhänget till barnets öron. Att sätta ringar i början är ju ingen bra idé, men små pluttar brukar fungera bra. Och risken för att sådana ska riva sönder ett öra är minimal.
Clips-hängen gillar jag inte, jag har testat både för vuxna och för barn och jag tycker att dom gör ont, dom trycker alldeles för mycket.
Du skriver rent guld för att minska risken för allergi.. MINSKA ja, men den risken finns fortfarande där, dessutom som du skrivit så är hon på utredning för annan allergi, så jag hade absolut inte tagit hål på henne om jag var du. Nickelallergi är nåt man får leva med hela livet..
jag har grymma problem med nickelallergi med men det ska inte vara någon fara.. jag tog hål i öronen när jag var 9 år då jag tjatat på morsan tills hon tröttnat. Mej har dom aldrig skjutit med plastörhängen.. bara kirurgiskt stål. Mina första hål blev jätteinfekterade och jag tog ur dom... men sedan tog jag om dom och det gick hur bra som helst. nu är jag ju nåldyna i öronen. Men jag tycker ändå det är dumt att ta på så små barn. Tycker hon ska vänta tills hon blir äldre om mer kan överväga för och nackdelar själv och då avgöra om hon vill ha hål. Även om hålen växer igen sedan så syns det att dom funnits där... inge roligt att leva med kanske ifall man valt att avstå hål
En annan sak som gör att man kanske borde vänta några år med att ta hål är ju storleken på örsnibbarna. Det som ser bra ut nu ser kanske snett ut när de växt lite. Så liten som en treårings örsnibb är, är det svårt att få det snyggt, och tänkt då när den vuxit till dubbel storlek, risken finns att det inte alls blir fint om säg 5 år.
Sen vet jag att förra året när Rebeck tog så var hon inte alls glad när vi varje kväll och morgon skulle rengöra örat, det sved och gjorde ont tyckte hon.
Känns som att en treåring trilskas rätt bra ändå utan att man ska röra vid ett sår.
Men det är bara min åsikt
Jag fick ta hål i öronen när jag var 7 år efter mycket tjat. Det utlöste nickelallergi som gjorde att jag hade sår ca 10 cm i diameter i armveck och knäveck som aldrig läkte eftersom dom kliades upp hela tiden. Efter ett tag fick jag även eksem på halsen och på magen. Jag skulle inte önska min värsta fiende det kliandet och lidandet jag hade under så många år och skulle absolut inte låta mina barn ta hål i öronen eller någon annan stans för den delen heller förrän de kan förstå vad det kan orsaka, det är inte värt det. Att ta hål i öronen på ett sånt litet barn känns för mig inte okej, det är ju bara ett barn..
Michelle tog ju hål i öronen i somras o hon är 3 år, nog blev hon skit ledsen när första örat var klart, men med lite glass o övertalning om nästa öra så gick de bättre, nu är hon jätteglad o har inte alls ont, läkte jättebra gjorde dom oxå..
Michelle hade plast örhängen o hade inga problem. hon tyckte de var skönt att göra rent öronen morgon o kväll. när jag fyllde 7 år så fick jag hål i mina öron o sen dess har jag haft hål i öronen.. Michelle ville så gärna ha örhängen så då tyckte jag att hon kunde få de.. o hno är jätte nöjd idag:-)
en till grej med hål i öronen.. tänkte på det Karin skrev om att göra rent morgon och kväll. Det ska ju såklart göras och det är mindre roligt, kan göra ont mm. Men det som jag stör mej på med mina egna öron är att jag har svårt att ligga på sidan och sova eftersom örhängena helt enkelt är ivägen. Jag blir väldigt öm och får ont när jag legat för mycket på ett öra. Har jag "ploppar" i öronen så skaver pinnen in i huvet på baksidan om man sover på dom och nu när jag har ringar så går det inte att ligga nå skönt..
Jag fick mina första när jag var 9 månader, tycker absolut inte att det är nå fel med det! : )
Kraam
