Jag har tänkt mycket på det, planerat och sådant där.. ja ni vet, som vi tjejer gör när vi är små.

Man börjar ju bli lite till åren nu och det där med bröllop känns mer och mer som en möjlighet, och mina drömmar om det "perfekta" bröllopet kan få mig att sväva iväg.. men så sticker någon hål på bubblan och tar ner mig till verkligheten igen.. skulle det verkligen fungera för mig att vara gift?

Jo jag tror det, men det är en lång väg dit. Jag och Andreas har mycket att arbeta på om vi någonsin ska kunna svära trohet till varandra.

Förlovade är vi redan, och har varit det i 4 år.. behöver vi verkligen gifta oss då? Bevisar inte våra förlovningsringar att vi hör ihop? Behöver vi verkligen fler ringar för att visa folk att det är han och jag?
Förhoppningsvis så vet många redan om att jag och Ante lever ihop.

Men om jag nu skulle gifta mig, så vet jag exakt hur jag vill ha det, och för att ge er en liten glimt in i min dröm så ska jag försöka förklara...

Bröllopet ska äga rum under sommaren (såklart), och vi ska vara barfota, helst på en hembygdsgård.
Ante ska vara klädd i svart, och jag i en vinröd lite medeltida klänning.
Mitt hår ska vara långt och svart, en del av håret ska vara uppsatt i en slarvig men ändå fin uppsättning, i håret ska det placeras röda blommor.

Jag har den perfekta platsen i mina tankar, och jag har kläckt idén till Andreas, tack och lov så gillade han det.

Men vi får se hur det blir som sagt, det är en lång väg att gå...