Flåsarn- -

När man träffar en vän som man förlorade för länge sedan..

Igår när vi var på Valbo Köpcentrum strosade runt så träffade jag på en gammal vän.
Denna vän har jag inte träffat på över 4 år, så vi hade en hel del att snacka om.
Tyvärr så var inte Maya särskilt tålmodig, så jag fick kvickt säga hej då och gå därifrån.

Jag frågade såklart om han hade Facebook, och jodå.. det hade han.
Man kan ju aldrig veta riktigt säkert med folk om vad dom heter på FB, så jag frågade om han hette sitt riktiga namn eller om han hade nå knasigt (knasigare än det vanliga).
Då sa han något som jag inte uppfattade riktigt.

Jag har nu spenderat 1 timme med att leta efter honom på Facebook, men jag kan fan inte hitta honom. Blir så jävla suwr!

Jag fick i allafall veta vad han sysslar med om dagarna, så om jag skulle vilja göra det enkelt för mig så är det bara för mig att åka till hans arbetsplats och snacka med han.. men det orkar jag inte. Vill ju inte verka som en stalker.

Efter att jag hade sagt hej då till honom igår så fick jag en knasig känsla i kroppen, jag ville liksom bara springa tillbaka och ge honom en kram. Tårarna var inte långt från att rinna längs mina kinder.
Tänk att han lever än!! Han lever!!
Han har inte gått samma öde till mötes som många andra av våra gemensamma vänner. Tack alla högre makter för det!

FAN VAD JAG SAKNAR DIG DIN IDIOT! VARFÖR LÄMNADE DU MIG?
Jag vet att vi aldrig kommer bli de vänner vi en gång var, men jag hoppas att vi kan ta upp kontakten och reda ut lite saker innan det är försent.
Är det någon jag aldrig kommer glömma så är det han.


Kommentarer
Postat av: Sara - Ensamstående mamma

Det är alltid många känslor som bubblar upp när man träffar någon som har betytt väldigt mycket för en.

2010-09-14 @ 18:30:46
http://dolphin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin



bloglovin

RSS 2.0