Var så förbannat nervös i morse att jag var nära på att springa över till Catarina och berätta att jag inte skulle delta.

Kl 9 så for jag, mamma och Maya iväg med bilen upp till Labbis, där mässan är. Vi packade ur våra grejer ur bilen och gjorde oss "hemmastadda" .
Jag hade inga större förhoppningar om att få massera, men jösses vad förvånad jag blev över att jag faktiskt fick det!

Hade en supertrevlig dag, fick träffa en massa härliga människor och ser nu fram emot morgondagen.
Och i morgon, då ska jag försöka slå antalet massager jag hade idag.
Önska mig lycka till!

Huvaligen, stressig Fredag. Stressigt hela dagen.

Men foton har jag fixat i alla fall, men dom kommer inte upp i bloggen förren senare i kväll/ natt eller i morgon kväll.

Just nu så sover Maya sött i sin säng och Ante har åkt iväg för att jobba natt, så jag är alldeles ensam, typ.
I morgon så blir det ingen ro och ingen vila för då vankas det mässa här i lilla Forsbacka.

Min pappas sambo Catarina och hennes kompis Mia har gått ihop och fixat så att det blir en Alternativmässa på bruket i 2 dagar.
Ni kan besöka hemsidan för mässan HÄR!
Själv ska man stå vid sin massagebänk och erbjuda massage för en billig peng. Kommer nog bli en rolig och fartfylld helg.
Hoppas någon av mina läsare dyker upp!

Nä nu ska jag surfa runt lite!

Tjillevippen!

Ofta om vi är ute och åker bil någonstans så brukar jag och Andreas visa Maya vart vi bodde när vi var små och innan Maya fanns.
Det sätter igång en massa tankar i Mayas huvud och inte så sällan så kommer en fråga upp;
-Men vart var jag dårå?!

Vi försöker förklara för henne att hon inte hade flyttat in i min mage än och att vi själva var små, eller yngre. Men det är svårt för henne att förstå att vi faktiskt också har varit barn en gång i tiden och att hon inte alltid har varit med oss.
Eller jo, i hennes värld så har hon alltid funnits med oss, men vi levde ju 20 resp. 21 år utan en liten Maysan i våra liv.

Det kommer många funderingar och frågor från henne nu för tiden, t.ex som häromveckan när jag ropade på henne;
-Maya kom!
-Vad är det mamma?
-Nä, det var inget. (jag glömde bort det jag skulle säga)

-Men MAMMA! Varför säger människor att dom ska säga någonting och sen så säger människorna bara inget?

Eller som när jag fick min cykel och Maya såg mig cykla på den för första gången;
-Meeen mammaaaa ( suckande), du måste ju ha stödhjul!
-Nej, jag behöver inte det.
-Kan du cykla utan stödhjul?
-Ja Maya, det kan jag.
Snacka om att ungen såg förvånad ut när hon såg mig cykla iväg utan dom där stödhjulen.

Det är en sådan rolig ålder som hon är i nu tycker jag, det är jättekul att höra alla berättelser, frågor och funderingar och man får sig ett gott skratt varje dag.

Jag ber om ursäkt gott folk för att jag inte höll det jag lovade angående en dag i bilder, men allt körde ihop sig pga brist på laddade batterier till kameran och en stressig morgon.
Men nu är det fixat... batterierna alltså, så imorgon kväll blir det ett inlägg fullt av bilder som ger er en blick i min vardag.

Som sagt, morgonen var stressig här hos oss, Maya bestämde sig för att inte kliva upp, dvs så vaknade inte jag heller.. inte förren 08.47.  Försökte väcka Maya men blev bara utskälld för hon ville sova längre.
Men när hon hörde att jag var på väg att ringa till dagis och berätta att Maya skulle vara hemma så flög hon upp ur sängen och ut ur rummet med orden:
-RING INTE TILL DAGIS, JAG VILL GÅ DIT. JAG ÄR VAKEN NU!

Så efter frukostätande och påklädning så gick vi iväg.

Nu ikväll så har jag och Ante kikat på filmen Due Date (varför har vi aldrig sett den förr???), och jag kan bara konstatera att Robert Downey JR är den snyggaste karln som har gått i ett par skor.

Skulle ni läsare finna det intressant?
Ja alltså att jag från morgon till kväll fotograferar det jag gör, ser eller aah.. hur jag ser ut.

För isf så fixar jag det i morgon!

Jag förstår inte grejen med att sitta hemma och tillverka små "snippor" i alla olika färger för att sedan göra dessa till diverse smycken som folk kan ha på sig.

LadyDahmer ( vars blogg jag OFTA gillar) tycker tydligen att det är en skitsmart, briljant och alldeles underbar idé.
För enligt henne så finns det för många snoppsymboler ändå.
Nä för snoppar och kukar ska man inte hylla för dom har redan hyllats så mycket ändå! Fram med fittorna i stället, låt dem ta över världen, oavsett färg och form!

Jag dör, jag dör, jag dör. 


Jag är inte den som är pryd direkt, men att gå runt med små fittor gjorda av lera skulle aldrig falla mig in.

Var ju väldigt längesedan som jag uppdaterade bloggen och gav er läsare en inblick i mitt liv. Mitt intressanta liv beståendes av champagne, plastikoperationer och vältränade karlar.
Äsch, skämt åsido.

Sommaren är över, jag är inställd på höst. Egentligen så ska man ju sola och bada denna tid på året och ha mysiga grillkvällar med vänner och familj, inte sitta och huttra i en kofta med raggsockor på fossingarna.

Maya, min älskade lilla ängel som blir 4 år i Oktober har efter ett låååångt sommarlov äntligen börjat på dagis igen, ny avdelning och två nya fröknar. Hon trivs, som vanligt. Tack och lov.
Hennes hår är nästan kritvitt efter all sol hon har fått på sig och hennes hud är brun. En riktig sommarunge.

Jag har dessvärre lidit av en hemsk åkomma denna sommar, dvs brist på fantasi och noll skaparkänsla.
Men nu när hösten är på intåg så vet jag att bloggen inte kommer bli lidande, för det är på hösten och vintern som jag är som mest kreativ, vad gäller allt.