När jag läser om lilla Mercedes som blev påkörd och dödad av ett rattfyllo så får jag rysningar i hela kroppen.
Mina tankar går till hennes familj och alla i hennes närhet.
Tyvärr var inte detta första tragedin för denna familj.
Mercedes äldre bror Juliano blev mördad i våras.
Denna mamma har alltså förlorat två barn i otroligt tragiska omständigheter.
Jag kan inte ens sätta mig in i hur mamman mår, hur hon klarar av sorgen och smärtan.


Jag blir också genast orolig.
Bakom huset där jag bor så finns det ett mindre hus där det bor en gravt alkoholiserad man. Utanför hans hus står en bil, en rasslig gammal ful VOLVO.
Jag tycker att det är konstigt hur han med så stora alkoholproblem kan få ha kvar sitt körkort och sin bil.
Här på gården så leker det barn ute hela dagar och kvällar, dom springer över vägen till lekparken på andra sidan, dom cyklar, åker sparkcykel och skateboard och allt sker bara några meter ifrån mannen som med stor sannolikhet kör onykter.
Snart är nog olyckan här, jag vill inte tänka så, men jag kan inte blunda för det faktum att en olycka kan ske när som helst.
Senast idag såg jag mannen åka förbi här i sin bil. Bilen studsade fram och mannen fick upprepade gånger motorstopp. "Varför?" kan man ju fråga sig.. men det är ju rätt uppenbart egentligen.

Jag  lär ju ge tummen upp till min egna karl som gjort mig på bra humör idag på många olika plan.
Han är min själsfrände, helt och hållet.

Man kan inte styra över sina känslor helt.
Blir man kär så, ja.. då blir man kär.
Men man kan ju försöka att se upp med vem det är man blir kär i och ta en extra funderare innan man beslutar sig för att gå vidare med kärleken.

Allt för många tjejer/kvinnor (och män för den delen) lever i förhållanden som inte är bra.
Det kan vara allt från fysisk misshandel till psykisk misshandel.

Många verkar anse att glåpord inte gör någon skada, att man kan kalla sin tjej för t.ex hora utan att det skadar eftersom att det inte lämnar några märken på kroppen.
Varför tänker inte dessa människor på att det visst gör skada, INOMBORDS.
Jag anser att både psykisk och fysisk misshandel är lika illa.

Kontrollbehov och  maktbegär är också stora problem i dessa dåliga förhållanden. Tjejer som blir "klockade" när de ska göra något och killen inte är med, pojkvänner/flickvänner som ringer och smsar alla timmar på dygnet bara för att hålla koll och vänskap som avbryts pga svartsjuka är bara några av dessa problem.

De personer som är "offer" i dessa förhållanden hamnar i ett slags medberoende och väljer att blunda för problemen och tror, på fullaste allvar att allt kommer att bli bra.
Men innerst inne så vet dom nog att allt bara kommer att bli värre men dom är så pass rädda, oroliga och blinda att de inte kan lämna situationen dom har hamnat i och är mer villiga att förlora alla vänner, släkt och i bland jobb än att förlora skitstöveln.

Man kan mala på i timmar hur jävla idiotisk situationen är och man kan få medhåll av "offret" men likförbannat så förändras inget till det bättre.
Och "offret" i det hela gör INGENTING för att få det bra.

Vissa människor anser sig tydligen ha rätt till att bestämma över andra, som om att den dem är tillsammans med är någon egendom. Sorgligt som fan. Barnsligt som fan och framförallt så jävla patetiskt.
Det är så patetiskt att jag kan spy.

Älskar man någon på riktigt, då vill man väl att den personen man är tillsammans med ska må bra?

Kämpar som fan med att försöka komma på något att skriva om här i bloggen, men tyvärr är idéerna få och orden rinner inte lika lätt ner på tangentbordet som de en gång brukade göra.
Jag känner mig väldigt kreativt hämmad just nu.

Igår och idag har jag varit ett "mamster", dvs mamma/monster. Jag vet inte varför egentligen för Maya är ute och leker mest hela dagarna och sover länge på morgnarna. Men jag tror att hennes trotsiga humör gör mig galen.
Sen så är det ju en massa annat runt om också som får mig på så otroligt dåligt humör.
Men jag försöker intala mig själv att ; " i morgon så blir det en bra dag". Så jag hoppas att det blir så.
Jag kan ju börja med att ställa klockan på 7.30 och kliva upp senast kl 8.00, på så sätt sover jag inte bort hela förmiddagen och så kanske jag får en lugn stund för mig själv innan Maya vaknar och börjar ställa massa krav och tjata.

Det är skönt att det är sommar, men dagarna flyger bara förbi. Vi har så mycket planerat och jag har det svårt att se framför mig att vi kommer hinna med allt innan sommaren är slut.
Kanske gör det mig stressad?
Förmodligen.

Stress är nog en logisk förklaring till varför jag mår som jag mår just nu.

Nu är jag tillbaka och det med bestämda tryckningar på tangenterna.
Som vanligt så har ett anonymt miffo kommenterat väldigt osmart här på min blogg.



Nu gäller det DETTA inlägg.

Vart är rasismen i texten jag har skrivit?!
Jag skriver ju gång på gång att barn, oavsett bakgrund och hudfärg, är just barn!

IDIOT JÄVEL.