Manipulerande,misshandlande skitstövlar aint got nothing on me!
Blir man kär så, ja.. då blir man kär.
Men man kan ju försöka att se upp med vem det är man blir kär i och ta en extra funderare innan man beslutar sig för att gå vidare med kärleken.
Allt för många tjejer/kvinnor (och män för den delen) lever i förhållanden som inte är bra.
Det kan vara allt från fysisk misshandel till psykisk misshandel.
Många verkar anse att glåpord inte gör någon skada, att man kan kalla sin tjej för t.ex hora utan att det skadar eftersom att det inte lämnar några märken på kroppen.
Varför tänker inte dessa människor på att det visst gör skada, INOMBORDS.
Jag anser att både psykisk och fysisk misshandel är lika illa.
Kontrollbehov och maktbegär är också stora problem i dessa dåliga förhållanden. Tjejer som blir "klockade" när de ska göra något och killen inte är med, pojkvänner/flickvänner som ringer och smsar alla timmar på dygnet bara för att hålla koll och vänskap som avbryts pga svartsjuka är bara några av dessa problem.
De personer som är "offer" i dessa förhållanden hamnar i ett slags medberoende och väljer att blunda för problemen och tror, på fullaste allvar att allt kommer att bli bra.
Men innerst inne så vet dom nog att allt bara kommer att bli värre men dom är så pass rädda, oroliga och blinda att de inte kan lämna situationen dom har hamnat i och är mer villiga att förlora alla vänner, släkt och i bland jobb än att förlora skitstöveln.
Man kan mala på i timmar hur jävla idiotisk situationen är och man kan få medhåll av "offret" men likförbannat så förändras inget till det bättre.
Och "offret" i det hela gör INGENTING för att få det bra.
Vissa människor anser sig tydligen ha rätt till att bestämma över andra, som om att den dem är tillsammans med är någon egendom. Sorgligt som fan. Barnsligt som fan och framförallt så jävla patetiskt.
Det är så patetiskt att jag kan spy.
Älskar man någon på riktigt, då vill man väl att den personen man är tillsammans med ska må bra?
I vissa fall kan man efter man har skrapat på ytan upptäcka att det är precis tvärsom, det är kvinnan själv som vill ha det på det sättet!
Jag har levt i ett förhållande med psykisk misshandel. Det var aldrig så uppenbart för mig när jag var I det att jag var utsatt för det, jag blev sakta manipulerad in i det. Det är först efteråt, när jag tagit mig därifrån och gått i samtalsterapi (eller vad det kallas) och kuratorn har (utan att känna mig) berättat för mig hur mitt liv var, vad min sambo gjorde och hur jag mådde, som jag insett att jag var psykiskt misshandlad. Jag visste ju att jag inte mådde bra, men han vred alltid skulden på mig själv så jag trodde ju att det var mig det var fel på, inte honom. Han sa aldrig dumma ord som hora osv, utan han gjorde saker som tex att om han lagade mat så dukade han till alla i familjen utom mig, trots att jag var hemma. Han lagade inte ens mat så att det skulle räcka till mig. Och till råga på allt så slutade det alltid med att JAG bad om ursäkt för att han inte gjort åt mig. Han fick mig alltid att tänka att jag var skyldig till hans beteenden..
Efter det förhållandet så har jag insett att det inte är så svart och vitt det där med att leva i misshandel. Tankar är starka och kan överrösta logiken lätt..
Jag är iaf oerhört stolt över mig själv för att jag lämnade honom direkt första gången jag blev rädd för att han skulle slå mig. Det hann iaf aldrig gå så långt som till fysisk misshandel.
Alex har en grymt kontrollbehov som varit mycket, mycket jobbigt. Allt i från att inte få träffa den och den till att ringa och sms:a hela tiden. Men det har faktiskt blivit bättre och nu har vi det bättre tillsammans än vad vi någonsin haft det. Det hoppas fortfarande mycket grodor ur munnen när vi tjafsar osv.. men jag tror på att för vissa kan det vända och bli bra. Däremot har jag varit i värre förhållanden i mina lite yngre år som var precis sådär hemskt... man förlorade till slut hela sitt självförtroende och insåg inte heller att något var fel... så dåligt ska ingen människa behöva må. Man behöver då hjälp att ta sej ur den situationen och tack o lov så fick jag det.
