Äntligen helg!
Men hela familjen är sjuk.. och jag har tappat rösten.
Blir en redig myskväll denna Fredag!
Pannkakor!
Idag är det ju Torsdag, och då ska ju alla barn ha pannkaka till middag, det ju vem som helst.
Eller ja, när jag var liten så var pannkakor på Torsdagar en tradition i nästan varje barnfamilj, men nu verkar det som att det totalt har glömts bort, iaf hos den yngre generationen föräldrar.
Jag minns med värme hur mamma stod med två stekpannor och stekte pannkakor när jag var liten och dåvarande plastsyrran "N" var hemma hos oss.
Vi åt medans mamma stekte, och ofta blev det tävlingar, vem orkar äta flest?!
Man åt 1, 2, 3, 4,5... osv osv...
Nu för tiden så tycker jag att det är skitdrygt att stå i köket och steka pannkisar och jag tycker inte om dom så hemskt mycket heller, så det räcker med 1 eller 2 så är jag nöjd.
Men jag bor med två pannkaksfreaks så man lär ju offra sig och ställa sig vid spisen..
Så det är precis vad jag ska göra nu...
CIAO!
Och när jag sitter på bussen aptidigt för att åka och tjäna lite stålar...
Mitt livs värsta dygn har nått sitt slut och jag kan äntligen pusta ut.
Precis när jag slöt mina ögon för att sova igår kväll så fick jag ett oroväckande chatmeddelande på Facebook.
Efter det var jag vaken hela natten med tankar snurrande i skallen, funderingar som gjorde mig galen och rysningar i hela kroppen.
Jag kände en oro utan dess like.
Men, allt det jag har känt under dessa timmar är inget om man jämför med känslorna,oron och obehaget som pappa och hans sambo "C" kände.
Åkte till jobbet med 06.10 bussen imorse, som vanligt, hade svårt att vara helt fokuserad på jobbet, men det var skönt att vara där och ha något att göra för att hålla tankarna borta. Men hela tiden så fanns dom gnagande tankarna i skallen...
Varför?
Hur?
När?
Var?
Frågorna som jag ställde mig själv var många och jag försökte ge mig själv svar, men det gick inte.
Stenen från mitt bröst och tyngden på mina axlar lättade efter ett sms som jag fick idag på förmiddagen.
Men fortfarande så finns frågorna kvar.
Det har varit helvetiskt.
Du är inte din diagnos!
2:a November så fyllde jag 26 år , jag och min karl drog ut på krogen på kvällen och hade det trevligt, träffade lite vänner, tog någon drink och någon öl och var på glatt humör.
Det kom fram en ganska stor kvinna iklädd korsett till mig:
-Hej, jag heter Anna och jag är bipolär.
-Hej, jag heter Anna och jag är bipolär.
Öhhhh... liksom. Som om att jag bryr mig?
Nåja, jag hejade och presenterade mig som Lina.
Efter bara någon enstaka minut så kom en till tjej fram... och den första kvinnan Anna sa då:
-HON heter också Anna och är OCKSÅ bipolär!!!
Men jaaaaa....
Jag bryr mig inte ett skit om vilken diagnos du har. Och snälla, du kan väl ge fan i att presentera dig som om att DU VORE din diagnos?
Snacka om att stämpla sig själv i pannan.
Jag ogillar inte personer med diagnoser, tvärtom så kan jag känna samhörighet.
Men, varför måste många (inte alla), ta upp sina eventuella diagnoser i en konversation långt innan man känner varandra?
-" Ah men du vet, jag har ju adhd, det är därför jag gör si eller så"
Det är ytterligare en grej som jag stör mig på, att det helt plötsligt är OK att uppföra sig på ett speciellt sätt pga en diagnos - några svarta ord på ett vitt papper.
Som om att diagnosen skulle vara en form av ursäkt som alla borde acceptera.
DU ÄR DU. DU ÄR INTE DIN DIAGNOS.
Så länge du tänker att du är den diagnosen som du har så kommer du se svårigheter överallt. Om du i stället försöker tänka att du är den du är, med eller utan brister, så är du en fantastisk människa som kan klara allt det som andra klarar av, men kanske med lite extra hjälp.
Och det är aldrig fel att be om hjälp, det är starkt.
Sveriges töntigaste "arena"namn!
Friends arena.. hahaha supertöntigt.
Men något som slår allt är nog:
NICKBACK ARENA!!!!
För det första: Det är en jävla ishall där hockeynördar utövar sin sport, ingen arena!
För det andra: Vem fan är Nickback?!! Han hette Niklas Bäckström förr i tiden iaf..
För det tredje:Varför döper man en ishall efter en person och inte efter "bygden"?
Hade ju klingat bättre med det gamla vanliga : "Valbo ishall".
Maybe it's just me.. but I'm sick of seeing this everyday.
kaffe är livets dryck!
i alla fall idag.god morgon!
Ge mig Maj!
I Maj 2012 så åkte vi till Cypern och vältrade oss i sol,värme och god mat i 1 vecka.. i Maj 2013 så drar vi mot varmare breddgrader igen, dvs Egypten.
Kostar oss mycket pengar men är helt klart värt det!
Gissa om det känns skönt att ha något att se fram emot nu när det blir vinter och kallt här i Sverige?!
Dinner is served bitches!
makaroner i olika former och våran speciella köttfärsås utan lök och sånt skit.IT'S GOOD FOR YOU!No more excuses!
Många gånger har jag varit in här på blogg.se och tänkt blogga... men alltid loggat ut igen utan att ha skrivit ett endaste ord.
Jag har sådan idétorka nuförtiden att det inte är klokt, vad har hänt med kreativaLina egentligen?!
Men nu har jag faktiskt till och med tagit hem blogg.se appen till telefonen, så nu kan jag även blogga från mobilen... dvs, nu finns det inga ursäkter till att inte skriva.
Så härmed förklarar jag WWW.FLASARN.BLOGG.SE som öppen och jag välkomnar alla gamla och nya läsare hit!
*slår med stenhårda träklubban i bordet*
