Varför?

Jo för att jag älskar Paradise Hotel och blir knäpp om jag har missat bara 5 minuter av programmet.


Ikväll är det äntligen Paradise Hotel igen, dock missade jag avsnittet igår, men det får jag se på i natt i stället.
Men jag har i allafall inköpt en Dr.Pepper och lite choklad som jag kan avnjuta programmet med.
Vadå lyxigt liksom?
Skit lyxigt om ni frågar mig.

Nä nu ska jag trycka i mig kalkon/potatissallad mackan jag har framför mina ögon.. mums!

I kväll ska Ante få komma hem igen, det bestämde vi igår efter att vi hade träffats en sväng.
Det känns faktiskt rätt okej nu och jag är övertygad om att mitt beslut är rätt, men vad det är för beslut det får ni inte veta än.

Ante är och repar i Norrsundet nu med bandet "Vikktory", dom ska spela nästa helg i Norrsundet, och efter repningen så ska han åka och köpa grejer så att vi kan käka RIKTIG JÄVLA SVENSK HUSMAN;

Jag kan inte blunda för det längre, jag kan inte låtsas som om att det inte finns.
För smärtan finns där i huvudet.

Jag MÅSTE reda ut mina tovor i håret i kväll, i natt och i morgon!

Alltså, i Söndags när jag vaknade efter lördagens bravader så satte jag upp håret i en tofs.. och den tofsen har jag haft i skallen tills för bara några minuter sedan.
En och samma jävla tofs liksom, jag har inte brytt mig om att ta ur tofsen och borsta ut håret, nej nej, tok heller!
Jag visste ju vad jag hade att vänta mig om jag gjorde det..

Men nu måste jag verkligen, så tofsen är borta.. men..

Håret ser fortfarande ut som en stor jävla tofs.

Detta kommer göra ont, det kommer rinna blod,svett och tårar innan jag är klar.

Och jo, ni som läser och tycker att jag är äcklig.. jag har tvättat håret med tofsen i. Kanske inte så smart, nej.

Men det är lätt att vara klok i efterhand.

Kan ju säga det att bilden ovan ser inte alls lika hemsk ut som håret gör i verkligheten trots att bilden är tagen för någon enstaka minut sedan.

Snälla ni som läser, be en bön till Gud om att jag tar mig ut ur mina tovor helskinnad.

Jag tror inte Ida vill gå runt på stan med mig i morgon om mitt hår ser ut så där..

Vid matbordet alldeles nyss;

Svinet kastar maten på golvet samtidigt som hon skriker;
-NEJ OM! NEJ OM! ANNAN MAT!

Min impulstanke:
NER PÅ GOLVET UNGE OCH SLICKA UPP MATEN!

Vad som egentligen hände:
Jag sa försiktigt till svinet att så får man inte göra..sedan löft jag ner henne så hon fick gå och kolla på Puh.
Vill ju inte ha nå bråk liksom.

Maya har hamnat i en hemsk ålder nu.
Fy fan vad jag får skämmas om vi går och handlar hon och jag.

Ta nyss t.ex;

Jag: Nu ska vi gå och köpa toapapper..
Maya: JA! PUH!
Jag: Nej, ingen Puh, bara toapapper.
Maya: o tessti
Jag: Nej ingen festis och inget godis
Maya: JA DOOODIIIIS!

Där orkade jag inte tjafsa nå mer.. vi gick in på affären och Maya springer direkt fram till montern där dom har Puh filmerna.
Hon tar en film, är jätte glad och ropar på mig;

-MAMMA! PUH! JA HA PUH!

Och jag sa nej.
Vad tror ni sker?

Jo ungen börjar skrika,grina,sparkas och slåss.
Jag verkligen kände hur alla blickarna från de övriga konsumbesökarna brände i min rygg.
Fan,Fan,Fan!

Mitt i all stress och panik (jo erkänn, ni blir också stressade när era barn beter sig som svin bland folk).. så började jag muta Maya;

-Du fick en Puh film igår, du kan få en festis nu, eller en risifrutti.. eller...

Svinet (Maya) nappade inte på något..

Tvingade iväg henne till kylarna, slängde ner en jävla risifrutti i vagnen och precis när jag ska gå och hämta toapapper så hör jag svinet;

-Neeeej PUUUUUUUUH!
Och så sprang hon i väg mot filmerna igen.. suck liksom.

Jag bar henne mot toapapperstället, tog ett paket och snackade lite med en av kvinnorna som jobbar där.
Svinet protesterade.

Hur protesterade hon?
Jo, hon kastade toapapper på kvinnan jag pratade med.
Trevligt, jag skäms inte ett dugg.. jag lovar.

Inte nog med det, alldeles vid kassan så står det en sån där glassdisk.. vem tror ni hängde över kanten där med drägglet rinnandes längs hakan?
Svinet.

Det hela slutade med att jag kom hem med toapapper,risifrutti och 2 glassar.

Ska försöka mig på att börja blogga lite igen, men först och främst ska jag förklara hur läget har varit de senaste dagarna.

Det har varit kaos.
Andreas och jag gjorde valet att lämna varandra, alla tjafs och bråk blev för påfrestande för vårat förhållande+ att en del saker som hände under helgen spelade en stor roll.
Vi har dock kommit väldigt bra överens angående detta men det är ÄNDÅ förbannat jobbigt.

Vi har pratat mycket fram och tillbaka dessa dagar om hur vi egentligen ska göra.Men våra ringar ligger på en varsin hylla och vilar för tillfället.
Åker dom på igen?
Det vet jag inte.

Igår bad jag om att få vara ensam i några dagar och nätter för att få en chans att känna saknad.
Det tog hårt på Ante, men han accepterade det jag sa så gott han kunde.

Vi har levt med varandra i 4 år och varit med om mycket tillsammans.Vi flyttade ihop efter att vi hade varit tillsammans i 1½ månad så självklart så behövs det en liten paus nu.
Mest jag som vill ha denna paus dock.

Vi har försökt att sköta allting på ett snyggt sätt för Mayas skull, vi har inte bråkat framför henne eller något sådant. Alla allvarliga samtal har vi tagit när hon har somnat för natten.

Nu så ska jag få vara ensam fram tills på Måndag om jag får som jag vill och i morgon så ska Maya sova med Ante hemma hos hans mamma så att jag kan få göra vad sjutton jag vill.
Vad jag ska göra det vet jag inte, men något blir det i allafall.

Så där. Nu vet ni läget.
Kanske lite för privat att skriva ut i en blogg egentligen, men bloggen är som sagt som en dagbok för mig.
Mina tankar och känslor vill komma ut, så varför inte skriva här liksom?

TACK ALLA NÄRA OCH KÄRA FÖR ERAT STÖD DESSA DAGAR SOM JAG HAR VARIT FÖRKROSSAD.

Och Andreas, om du läser detta så vill jag att du ska veta att du betyder så enormt mycket för mig och du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta vad som än händer efter detta.
Det sista jag vill är att såra dig eller få dig att må dåligt, men i denna situation så är det omöjligt att undvika det.

För att citera en underbar låt av Lars Winnerbäck:

"Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut"

Kikade runt lite på blocket nyss och fann en annons som skulle passa min syster som är 11 år;

 

Nu fattar ni läsare typ ingenting va?

Varför skulle en 11åring vara intresserad av det där?

Jo, om ni läser HÄR så ska ni få se.

Och för säkerhetskull så lägger jag in en bild här på vad inlägget ni MÅSTE klicka på handlar om:

Ingen fara på taket, den är stendöd, sedan typ 70 år tillbaka.

(men vad är det som hänger ut vid sidan av ena benet? är det snoppen?)

Min dotter älskar Pippi Långstrump.

Vart hon än går så tar hon med sig sin Pippi docka och sin Herr-Nilsson..
Så fort hon är hemma så ska hon se Pippi film.

När Maya fyllde 2 år så fick hon Pippi boxen med alla avsnitt.. hon kollade igenom alla avsnitt på 1½ dag ca.
För någon vecka sedan så fastnade hon för boxen med 2 Pippi filmer i på Media Markt, såklart köpte Ante den.
Så nu har hon alla Pippi filmer som har gjorts typ.

Det är Pippi från att hon vaknar tills att hon somnar.

-Piiiiippiiiiiiiii, Tonny, Tannika!!

Det hör vi dagligen här hemma.
Börjar bli ganska så tröttsamt.

Att ständigt höra henne sjunga "Här kommer Pippi Långstrump" gör så att öronen är på väg att ruttna..
Det har till och med gått så långt att ungen mer och mer sjunger "Här kommer Maya Forslund"...


Pippi borde barnförbjudas.
Pippi är beroendeframkallande.
Tråkigt men sant.

Just nu lever jag med 2 Pippi dårar...jupp, Ante älskar också Pippi.


Sätt 18-års gräns på ALLA Pippi filmer!

Åkte till Köpis på morgonen efter att jag hade lämnat Maya.
Tog en god räkmacka och en chai latte också när jag ändå var i farten...

Kom nyss hem med en ny tröja, en ny väska och ett par örhängen..

Jag som BARA skulle in på systemet..

Fan! Att jag aldrig lär mig!

Jag och min vän Ida var på lite shopping humör en dag och bestämde oss för att köpa julklappar.
Men då Gävle har så jävla snävt butiksutbud så fanns det bara ETT ställe som lockade.
Där köpte jag julklappar till nästan alla nära och kära, i alla färger och former.

Har tänkt på lite olika rim till dessa julklappar;

"Stor och svart,denna kan du ha när du är ensam någon natt"

"Käre bror,denna kan du använda när du blir stor"

"Nu jävlar tar du rätt på all disk, annars kan det hända att du med den här får smisk"

"Den är liten som en fjärt så den får plats i din stjärt"

Det låter väl som bra rim på några julklappar, inte sant?
Har typ 10 till som ska få rim och grejer.. men det är ju ett tag kvar till jul.

Känns skönt att ha typ alla klapparna färdig handlade.


Någon som kan gissa vad som finns i dessa julklappar?

Var på fest för några helger sedan hos några vänner, hade skit trevligt.
Jag och tjejen där + hennes kompis gick ut och rökte på balkongen och snacka lite om allt.

Jag pratade om att jag aldrig har kommit så speciellt bra överens med tjejer överhuvudtaget, att tjejer ofta tror att jag är elak och våldsam, men att jag aldrig har förstått varför.

Fick då höra att jag ser lite arg och farlig ut.. hmm.. haha.. jaha, vad säger man då liksom?

 

Nåja, nu vet jag iallafall vad som är fel. Jag ser arg ut.

Alltså, hade det varit för några årsedan (innan jag fick barn) så hade kanske det arga och våldsamma stämt rätt bra, men jag är inte sån längre.

 

För en massa årsedan så dejtade min farbror en tjej, han tog hem henne till farmor och hon frågade då tjejen om hon visste vem jag var;

Farmor: Vet du vem mitt barnbarn Lina är? Lina Forslund..

Tjejen: Jaa, det är väl hon som slåss så mycket?

Hur sjutton ska man få bort den där stämpeln?!

Nog för att jag har ett sjuhelvetes humör när det väl gäller och har en näve av stål efter några öl och någon bråkar.. men jag är inte en sådan människa längre.
Jag vänder ofta bara ryggen till och går i från ett eventuellt bråk, dock finns det undantag då jag mer än gärna står kvar och tjafsar... men nävarna var det längesedan jag tog till av olika skäl..
(Inte så kul att bli utburen från krogen av polisen, då var jag 15-16 år..)

Vad har ni för syn på mig?
Elak? Idiot? Trevlig?

Berätta gärna, även ni som inte känner mig!

Om ni inte har någon blogg och ni kommenterar här i min så vill jag upplysa er om att jag svarar på era kommentarer i kommentarsfältet där ni har kommenterat.
Understand?

Nu skulle man ha bott hos mamma...

Var på BVC igår med Maya, vägning och mätning + en massa annat stod på schemat.
Självklart så var jag nervös inför det mötet också.

Maya visade sig från sin bästa sida först och visade på mindre än 15 sekunder att hon kunde bygga ett torn. Jätte bra tyckte BVC kärringen.

Sen bröt helvetet lös, Maya ville bara ut till väntrummet och åka rutchkana.. så det blev en del skrik och grin.
Vi fick tvinga henne till mätning och vägning.

88cm lång är hon, lilla damen.

Men vikten blev enligt BVC kärringen ett stort frågetecken, hur kan hon väga så mycket?

Jag fick typ kastat i ansiktet att Maya var tjock, även om kärringen inte sa det bokstavligt.

Har mått dåligt som fan över det där...

Vad fan vill hon egentligen? Att Maya ska vara smal som ett snöre nu som 2åring?

Maya är lite knubbig, men det är precis så som det ska vara!
Hon har något att ta av ifall att hon skulle bli sjuk!
I mina ögon är hon perfekt, den finaste lilla flickan som någonsin har funnits.

Jävla fittkärring på BVC som lämnade mig med dåliga tankar!

 

Sen ställde hon en massa frågor om mitt och Antes förhållande, om vi bodde ihop osv..

Jag kände mig så jävla utsatt!

Ska på utvecklingssamtal i kväll på dagis.
Jag är nervös, rent ut sagt LIVRÄDD!

Vad ska dom säga om Maya?

Tänk om dom säger att hon är elak mot de andra barnen, luktar illa och att dom är oroliga över hur vi sköter henne.

Trots att jag vet att hon alltid är hel och ren så kan jag inte låta bli att vara orolig.

PANIK!

Måndag i dag och Ante kan inte för världen släppa mitt acneproblem och mitt utseende.
Ni kan läsa om det i tidigare inlägg HÄR och HÄR och HÄR och sist men inte minst... HÄR!

Efter att Ante hade hämtat upp mig och Maya i Valbo så åkte vi in till stan där JAG fick betala nya strängar till hans gitarr för 170 spänn!
När strängarna var köpta så åkte vi och käka, klev ut ur bilen och får då höra Ante;

Ante: Vad mycket smink du har idag!
Jag: Ja men du klagar ju annars..
Ante: Sminkat över finnen eller vad?
Jag: Men ja...

Hallå! Gereeeej nurååååå fö´faaan!

Kom med tips på hur jag kan reta honom tillbaka!!

Vi åkte och badade i dag, rätt så kul och ganska så skönt förutom att vattnet i det där jävla badhuset är så sjukt kallt.
Ombytta och klar för att åka hem så möttes vi ute, jag,Ante och Maya alltså.

Ante: Vad blek du är, har du inte sminkat dig?
Jag: Nä,orkade inte göra det..
Ante:Aha, så det är SÅ DÄR du ser ut?
Jag : Haha jaa
Ante: Och DIG är jag förlovad med!!!


Ja men tack då liksom, jag säger detsamma.

Igår kväll så hade vi sjukt tråkigt, ville inte vara hemma eller något.

Ante: Men ska vi handla då?
Jag: Du får åka själv..
Ante: Aldrig,ni följer med!
Jag: Men jag måste duscha och göra mig i ordning.
Ante:Du behöver inte duscha, men ta på dig smink!

Tack för den liksom.

Nu vet jag ju verkligen vad Ante tycker om mig när jag går hemma utan smink.

bilden är gjord på www.taaz.com

Idag är det meningen att vi ska städa, både här hemma och bilen.
BILEN?!
Vad är det för jävla påhitt Ante har kommit på nu då?

Jomenvisst, det är inte bara han som ska städa bilen..nej då, han ska även dra ner mig i skiten!

Han skyller stöket i bilen på mig, att det är jag som har kastat in flera säckar med barnkläder i bakluckan och skräpat ner på golvet vid baksätet.
Själv är han ju heeeeelt oskyldig.

På tal om städning så behöver jag städa och rensa i mitt hår också.
Har enorma tovor i bakskallen och jag antar att det sitter fast en massa saker i håret, som vanligt.
Jag chockas aldrig nå mer av vad jag kan finna i mitt hår.

Alltså, fan. Jag är 23 år... tjugotre jävla bast men ÄNDÅ så får jag finnar.

Okej, nu har jag ju en bra anledning till att få finnar(mens).. men va fan.

Ante tycker att det är skitkul att påpeka mina bulor i fejset och skrattar gott åt att jag blir arg.
Tror inte karln att jag vet om hur jag ser ut eller?

Till råga på allt så får Ante aldrig finnar, och då är inte han den som tvättar ansiktet morgon och kväll...orättvist va?


Snälla Gud, gör så att Ante blir invaderad av acne! Amen!

 

 

Jag är inte ett dugg troende.. men försöka kan man ju göra i allafall..

Tänkte att jag skulle  vara en duktig hemmafru idag och införskaffa mig ett redigt jävla sugmärke..

Men till mitt stora missnöje så upptäckte jag att min älskare inte mådde så bra i dag;

 

 

 

Många som jag känner som nyligen har tagit vaccinet mår superdåligt.

Kan ta två av mina systrar och en av mina bröder + några andra som exempel;

Rebecca 16år- Kunde knappt röra sin arm,var tvungen att få hjälp med att ta på sig en jacka.
Miranda 11 år- Sa igår att hon nästan inte hade någon känsel i sin arm.
Min lillebror Adam 9 år - Mådde dåligt och hade jätte ont.
Mammas kompis,45 år fick ligga på hjärtintensiven i 1½ vecka efter att ha tagit vaccinet.

Jag blir mer och mer övertygad om att mitt beslut är helt rätt.

...är för många förknippad med otur och förbannelse. Dock inte för mig.. varenda gång det är just Fredagen den 13:e så vaknar jag upp och är på bra humör, mår super bra och allt bara blir som jag vill :)

Det måste ju bara betyda en sak...



Att jag är en...

HÄXA!

Tänk vad kort ett liv kan vara egentligen.

Har under kvällen fått reda på att en ung person har gått bort.
Det är så sorgligt.

Jag vill skänka ett par varma kramar till de som stod honom nära.
Jag tänker på er.Jag tänker på dig.

Jag kommer ihåg när du var liten och fick följa med din bror till skolan, du sprang runt och var hur söt som helst i ditt blonda hår.
Nu finns du inte längre. Hur kunde det bli så?
Du har många vänner som sörjer dig just nu, det är jobbigt att se allt dom skriver.


Hoppas du har funnit frid i Nangijala nu och att du mår bra nu.

Det rinner tårar längs mina kinder, detta får mig att tänka på de vänner jag hade för en massa årsedan som inte finns kvar i livet längre.
Det har blivit några genom åren.
Jag saknar och älskar er!
Varför gjorde ni som ni gjorde? varför?

Jonas- Dig saknar jag så att det gör ont i hjärtat. Det är ca 8 årsedan du omkom i en bilolycka..
Du var den mest omtänksamma, underbara och snälla kille som jag någonsin hade träffat.
Dagen jag fick reda på att du hade gått bort så raserades mitt liv..
Vi bar svarta band runt våra armar för att visa våran sorg över att du var borta när vi var på match i Ludvika.
Din begravning var så vacker, jag minns den som i går faktiskt.
Ingen bar svarta kläder.
Låten som spelades under bregravningen har satt sig fast i min skalle och jag klarar inte av att lyssna på den igen.
Jag saknar och älskar dig!
Hade du levt nu och vetat om hur dåligt jag mår, så hade DU varit den som skulle ha tagit tag i mig och sagt åt mig att rycka upp mig, och du hade gjort allt i din makt för att jag skulle må bra. För sådan var du Jonas.
Älskar dig min vän.

Efter att ha läst DETTA inlägg så inser jag nu att det börjar bli dags att leta reda på en husvagn och bosätta mig på en trailerpark någonstans.

Att jag är s.k White Trash är väl ingen nyhet...

*Vit
*Lågutbildad
*Rökare
*Min dotter har ett namn med Y i.


Dock är jag ingen bidragstagare.
Jag har bara ett barn.

Jag har en oerhört jobbig period i mitt liv just nu där jag varken vet ut eller in.
Alla tankar och funderingar jag har gör mig förvirrad dagligen.
Jag orkar knappt gå utanför dörren just nu.

Jag har svårt att sova på nätterna, vrider och vänder på mig hela tiden.

Allt detta som händer just nu kanske får mig att verka som en kall och känslolös människa.
Men det är jag inte.
Har det bara extremt jobbigt just nu.
Och jag ber er alla att förstå mig, men jag kan inte tvinga er att förstå.

Jag är ur balans totalt.

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt om jag har sårat någon eller på något sätt fått er att känna er bortglömda.

Men, jag är på väg mot ljusare tider nu, det känner jag. Hur lång tid det tar för mig att finna ljuset helt, det vet jag inte, och snälla, stressa mig inte. Det kommer bara göra allt värre.

Har fått en del kommentarer på det förra inlägget, väntat? Jomenvisst!

Jag förstår att ni funderar över hur jag tänker angående att jag röker men vägrar att vaccinera mig osv..

Visst, rökning är VÄLDIGT ohälsosamt och farligt.
Jag har försökt att sluta flera gånger, men viljan har inte riktigt funnits där, tyvärr.
Och vill man inte sluta helt och hållet så går det inte.

Mina cigg är en trygghet för mig, jag känner mig tom och nervös utan dom.
Ingen som inte röker kan förstå den känslan, och den är väldigt svår att beskriva.
Ciggen bringar mig ett lugn.

Ja, Maya utsätts för risker pga min rökning, och det är ju självklart dumt och egoistiskt(?) av mig.
Men jag försöker att hålla henne utanför rökningen.

Angående smärtstillande då, självklart så finns det alvedon här hemma till Maya om hon skulle få hög feber osv.. Men JAG använder inte sånt. Jag vill INTE.

Äh, vad jag än skriver här så kommer ni ICKE RÖKARE inte att förstå mig.

Jag har ett beroende, och ett beroende är svårt att bli av med.

Jag vågar nog inte sluta röka egentligen, bara tanken på att förlora den där tryggheten gör mig spyfärdig.
De gånger jag har försökt sluta så har det varit nästintill olidligt med humörsvängningar,svettningar,illamående,yrsel etc...

Men, jag ska verkligen försöka sluta en gång till.
När vet jag inte.


Att vara gravid och vaccinera sig, det är en sak för sig.
Läkarna säger NU att det inte ger några biverkningar på fostret.
Men hur är det om några år då tro? När dessa barn har fötts och blivit ca 3-4 år gamla, kanske ökar diagnoserna kraftigt då bland barnen? Det tror jag.

Har tänkt skriva om det här länge nu men aldrig orkat tagit mig tid till det.
Men kikade nyss på tv4 och deras "Efter tio" där Malou och 3 andra diskuterade svininfluensa vaccinet.

Jag tänker inte vaccinera mig, trots att jag ligger i riskgrupp med min astma.
Jag är fast besluten vid det och INGET kan få mig att ändra mig angående detta.

Varför?

Jag litar inte på forskningen kring vaccinet, det är inte tillräckligt forskat kring det. Man vet inte vad sprutan gör mot kroppen om ca 5 år. Jag tänker inte riskera att hamna i rullstol eller något annat pga ett val där jag själv valt att ta sprutan.
Hamnar hellre i rullstol pga en olycka.

Allt detta med svininfluensan är så förstorat, som vanligt.
Ska vi människor skyddas mot allt hädanefter?
Ska våra kroppar aldrig få ta hand om en sjukdom/infektion själv?

Fortsätter vi att vaccinera oss mot sjukdomar så som vi gör nu för tiden så kommer våra kroppar bli svagare och kommer aldrig att klara av att läka ut en eventuell sjukdom av sig själv.

Dom snackade om "den nya vågen", alltså en ny våg av svininfluensan som kommer slå till hårdare än vad den gör nu.
Men fortfarande så TROR dom bara att den kommer slå till igen och så drog dom en historia från 50-talets Asiaten.



Så för mig är vaccinet ett STORT NEJ, vare sig det gäller liv eller död. Jag säger NEJ!

Är jag emot några andra läkemedel?
Ja.
Alvedon och allt annat smärtstillande!

Jag är pollenallergiker och har nu för något årsedan beslutat att sluta med både sprutor och tabletter, biverkningarna blev för mycket för mig.

Vad tar jag i stället för allergimedicin?
Jag använder mig av naturläkemedel.



Hur har ni gjort? hur kommer ni göra?

Jag är så förbannad att det förra inlägget inte blev så bra skrivet, sorry för det.

Men fan, alla lärare borde få en riktig jävla uppsträckning!
Rada upp dom allihopa längs en vägg, påpeka alla deras fel och brister tills dom knäcks psykiskt.

Man skulle ta och låsa in dom i ett rum, tvinga dom att vara vaken i flera dygn (mest effektiva tortyrmetoden).

Alla ungar skulle få sig en rejäl lektion i hur mobbing påverkar en människa, vare sig det är en pojke eller flicka.
Och alla föräldrar som har barn som mobbar skulle jag göra hembesök hos med statistik om hur jävla illa mobbing är!


Jag lär ju faktiskt vara vuxen nog att erkänna att jag också har mobbat, jag tog folk innan dom tog mig så att säga.
Jag mobbade folk ända upp i högstadiet.
Faaan i helvete vad pissig jag kände mig när jag såg hur sårad de blev.
När jag slutade 9:An så tog jag mod till mig och ringde till de jag hade gjort illa och bad om ursäkt.
Jag förstod att dom inte skulle förlåta mig, men nu en massa år senare så kan vi faktiskt heja på varandra.

Skolan är som en djungel, endast de starkaste överlever. Sorgligt nog.

Jag är äldst av 6 syskon..
Jag har 4 syskon hos pappa och 2 hos mamma.

Igår var jag hem till min pappa och hans sambo Catarina på förmiddagen, när jag kom dit så var det ingen hemma förutom en av mina systrar.
Hon är 11 år och borde vara i skolan tyckte jag, så jag frågade henne varför hon inte var det..
Fick då till svar:

"Men,jag rymde därifrån, dom mobbade mig så jag blev ledsen"

När jag fick höra det så blev jag så arg och ledsen!
Varför är barn så jävla elaka för?
Varför är dom inte snälla?

Har inte föräldrarna till dessa barn lärt dom ett skit om mobbing osv?

Jag fick sådan lust att springa upp till skolan, slita ut ungarna ur klassrummet och sedan skrika ut en lång rad av svordomar.
JÄVLA UNGJÄVLAR.

Självklart så gjorde jag inte det, men får jag höra något någon mer gång så kommer jag fan att ta itu med det på det mest effektiva sättet som finns.
Snacka med lärarna, tvinga dom att sätta upp en plan för hur man ska bekämpa mobbing!

Det är en så pass liten skola att det är konstigt att det finns mobbing där..

Bara tanken på att min dotter ska gå där om några år får mig att spy, är inte allt detta fixat tills dess då jävlar ska jag se till att lösa mobbingen själv!

Jag trodde faktiskt att Forsbacka skola hade kommit längre i utvecklingen!

HÄR kan ni läsa lite mer om detta i min systers mammas blogg.

 

 

"Jag ska ut och leta guld
Men inte sån't som glimmar här
Jag ska finna mej en skatt
Och öppna en affär
Där ska jag sälja kärlek
Till alla som vill ha
Och dom ska få betala
Med sån't som jag vill ha
Det finns så många människor
Som inte äger nå't
Men ändå har så mycket
Som dom vill ge bort
Dom ska få handla gratis
Ett sätt att visa sympati
Men så finns det dom med skavsår i händerna
Men dom struntar jag i
Jag ska ut och leta frihet
Men inte så'n man köper här
Jag ska frita mina sinnen
Och bygga mej en bro som bär mej
Över haven
Till nå't annat land
Där ska jag kyssa mina bröder och systrar
Och vi ska älska varann
Jag ska ut och leta drömmar
Till mitt nya jag
Jag har delat upp i högar
Dåligt och bra
Jag pussar på det onda
Och älskar allting som är gott
Och jag har blivit till en helhet
Av de gåvor jag fått"

Här och där, typ everywhääär hittar man brudar som har "fixat" läpparna, eller så har dom smetat in dom i idominsalva...Jag har aldrig förstått grejen med idomin på läpparna, det är ju en stjärtsalva?
Nåja, den funkar på nariga läppar också såklart.
Men varför smörjer man in så mycket på läpparna när man ska på fest? är det fint med vita läppar?

Läppförstoringar, det kan vara snyggt om personen verkligen behöver det..




Jag har tagit chansen och testat det där nu, för att se om jag kände mig nå snyggare..
Men i brist på stjärtsalva så använde jag helosan.

Nä, det funkar inte riktigt, man såg bara töntig ut. Faktiskt.

 

 

 

I går så blev det lite festligheter, skoj som fan.

Men mötte en person på natten som först var trevlig, väldigt trevlig.
Vi snackade om det mesta och h*n visade förståelse.

När jag sedan skulle gå, så blev personen helt förändrad...

Personen trodde att vi hade något tillsammans, började snacka om hur förvirrad hon/han var och ville veta vart vi stod i vårat förhållande.

SAY WHAT?!

Det finns INGET förhållande!
Det enda förhållande jag har är med Andreas.Ingen annan.

Jag gjorde inte något i går för att den personen skulle tro att jag var intresserad... men men, folk ser vad dom vill se.

Till råga på allt så bor personen här i Forsbacka.

I morgon då ska jag visa er en jätte snygg grej..

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

 

Jag har aldrig påstått att jag är snygg, men denna bild bevisar ju tydligt att jag typ är snyggast i världen.Eller hur?

Våga för fan inte påstå något annat.

 

Bilden är tagen 31/10-09, under en svår period i mitt liv..

full som stryk..

eller ful som stryk?

 

Vaknade kl 07.40 av att Maya ropade på mig från sitt rum, jag kikade på klockan på Antes mobil och fick panik;

Jag: När börjar du?!!
Ante: Va?
Jag: Ja, när börjar du?du lär väl åka snart?!!!!!
Ante: lina, det är lördag, jag är ledig.

Mjahaa.. sjukt hur förvirrad man kan vara som nyvaken egentligen.

Jag och Ante satt och rökte, när Ante plötsligt var tvungen att öppna munnen för att tala;

Ante: Du har en finne på hakan..
Jag: Jaaaa jag vet!Måste du alltid påpeka hur jag ser ut?
Ante:Gör jag väl inte! Ser du ut som en finne tycker du?

Sen skrattade vi lite lätt åt det där.

 

POWER TO THE FINNISH PEOPLE!

(jag är svensk)

Det tycker inte jag.
Men många säger att dom stora är godast och mer saftiga..
För mig spelar det som sagt ingen roll alls.

På första kommentaren så står det:
"gud,tycker de ända du gör är att klaga på folk!tror du är lite som skvallerkärringarna i forsbacka är,lär typ veta allt vad folk gör,dom har ju nyss fått sina 2 första barn hålelr helt med ida här"

Och på den andra så står det :
"hehe bra där,diggar dig :)"



Det råder en lätt personlighetsklyvning bland mina kommentarer..

Sorry för den kassa bilden..

Men i allafall, samma IP-adress på de båda kommentarerna, dock en negativ kommentar och en positiv.. hmm..

I Forsbacka är jag född, där har jag min familj och jag hittar nästan överallt...

Nä men allvarligt, någon lär ju ta över skvallertronen när de andra kärringarna dör, eller hur?

Men, jag föredrar att bli kallad för skvallerbitch i stället för skvallerkärring.
Get It?

Börjar bli förkyld.. och det är typ omöjligt att snyta sig med ringen from hell i näsan!!

Var på Köpis igår, och ser ett par med nyfödda tvillingar, kan inte ha varit äldre än 2 veckor.
Mamman och pappan till tvillingarna var så där äckligt lyckliga och tyckte att allt bebisarna gjorde var gulligt.

Pappan: Nämen oj lilla gubben, här sprakade det till i blöjan!
Mamman: Haha vad gulligt det lät
Pappan: Nu ska pappa ta och byta lite bass böja på dig lilla bubben..

När pappan kom tillbaka så fortsatte jag lyssna på vad dom sa;

Mamman: Hihi vad han skrek när du bytte på han
Pappan: Hörde du det?
Mamman: Jaaa det lät så gulligt när han skrek

Och lite senare när dom har matat sina bebisar med flaska och ska få dom att rapa;

Pappan: OJ vilken rap, nu var du dutti
Mamman: nämeeeen tiiiiiittta... nu kom det ut nåt ur munnen på han också..
Sen skrattade och jollade båda föräldrarna i kör.

Min tanke:

Vänta ni bara tills när ungarna är 2 år och river sönder varenda bok,tidning eller viktigt papper ni har, när bajset inte längre bara består av mjölk och ersättning, när spyorna inte längre bara är mjölkspyor och när påklädningar,avklädningar och allt annat bara blir kaos.

Vänta ni bara, era jävlar. Snart är ni där.. och med 2 stycken att kämpa mot!!

Hur gulligt kommer det vara då på en skala?

Hör gärna av er och berätta ;)

För att lugna ner Maya i morse när jag klädde på henne så lät jag henne leka lite med min telefon,tog på henne tjocktröjan och allt de andra.
Gick till dagis i godan ro, lämnade henne där och gick sedan hem.

När jag kom hem så letade jag efter min telefon, tänkte att jag behövde få tag på mamma angående lägenheten vi ska kika på idag..

Letar och letar som en tok, hittar inte telefonen...inte någonstans.

Sätter mig ner i soffan och då föll poletten ner..

Har ett svagt minne av att Maya stoppade ner telefonen i fickan på sin tröja..

Så nu är min telefon med henne på dagis, aja.. hoppas den har roligt i allafall.

Vet ni, idag är jag så less på mig själv att jag kan spy.

Vad duger jag till egentligen?
Behövs jag?

Jag har mycket funderingar i skallen som gör mig alldeles matt och orkeslös, vet ni hur jobbigt det är?
Och dessutom är det funderingar och tankar som jag inte kan snacka högt om.. det är ännu jobbigare.

Jag ställer många frågor till mig själv,
Varför just nu?
Varför just jag?

Antar att jag aldrig kommer att få ett riktigt svar på de frågor jag har...

Kommer nog aldrig bli riktigt klar med mig själv som det verkar just nu.

Fick i allafall prata av mig lite med Catarina om allt detta och det kändes skönt..och i kväll ska jag ta mig en promenad alldeles ensam med pappas hund.. får se om jag blir lite klokare efter det.

Ante ringde när han hade slutat jobba och bad mig gå ut på parkeringen så skulle vi köpa lite fika och sedan gå på en liten utflykt någonstans här i hålan..

Jag väntade.. och väntade...

 

 

Och när Ante och Maya äntligen kom så tog vi vårat pick&pack och gick ner mot badplatsen..

 

När vi kom fram så satte vi oss vid en bänk och åt våra smörgåsar..

Maya var söt som vanligt..

När vi hade fikat färdigt så försvann Ante..

Jag ville inte leka hans lekar så jag rökte i stället..

 

Ante antastade mig bakifrån..

 

 

Sen såg vi en valross som hade tagit sig upp på bryggorna som låg på land..

 

 

Okej, jag erkänner det var jag..

 

 

Sedan fick jag lite ont i magen?

 

 

Ante försvann igen..

Och efter det så fick vi nog och gick hem..

 

Pappas sambo Catarina säger ofta att allt har en mening.. och ja, det är många som säger så faktiskt, men jag har tvivlat många gånger.

Finns det verkligen någon mening med att någon går bort?

Eller, de vägar jag har tagit i livet, fanns det en mening med dom?
Kanske.

Det fanns nog en mening med att jag umgicks med dåligt folk som tonåring..hur skulle jag annars ha insett att dom var just dåliga personer?

Men, vad har det som har skett nyligen för mening?
Jag söker utan att finna!
Jag söker och blir bara mer förvirrad.
Mitt eget fel, jag vet..

Behöver rensa tankarna, behöver få vara ensam, ute i kylan och bara fundera..
Så i kväll tar jag nog mig en promenad i min ensamhet..

Men jag blir galen på detta.. att inte veta vad framtiden har att ge mig, vilken väg jag ska ta när jag står vid nästa vägskäl, vilka röster jag ska lyssna på och vilka jag kan lita på.

När jag och Maya stressade i väg till dagis i morse så fann jag en hundring på marken.. jag smög sakta fram, kollade runt om mig om jag såg någon.. och sedan plockade jag upp den.
Ångesten kröp sakta längs min ryggrad.. stackars den människa som tappat hundringen..
Tänk om det var Luddes ölpengar? (alkis granne)...

Nåja, hundringen hamnade i min ficka och ligger kvar där.. den ska hamna i  kuvertet där datorpengarna ligger.

Kände mig lite som min lillebror David, lite girig...
Det lyser dollartecken i Davids ögon så fort han hör någon prata om pantflaskor...

Blev väckt av Ante kl 5.30 i morse, och jag skojar inte när jag säger att jag blev så besviken att tårarna nästan rann.
Jag hade ju en sådan underbar dröm liksom och så var den inte sann!FAN!

Vad drömde jag?

Jo, att jag och Ante var på något ställe, och där var också Idol Rabih *dräggel*..jag åkte ner i en skidbacke och råkade träffa honom, och sen var allt klart. Det vart han och jag.... tills Ante väckte mig...

Jag fyllde år igår, mot min vilja.
Det är INTE längre roligt att fylla år, man får ju bara ångest.

Det finns en anledning till varför jag åkte bort förra året när jag fyllde år.

Men tack till er som kom hit igår och fikade och grattade mig :)



Har nyss lämnat en super duper ledsen tjej på dagis, usch vad jobbigt det var.. hon ville hem till Lova (min syster) och försökte rymma flera gånger..
Innan jag lämnade henne så sa en fröken att hon kunde vara ute med Maya, så jag tog hennes täckbyxor, tog med mig Maya ut på gården och satte mig på en bänk för att ta på henne byxorna, en blöt bänk.

På vägen hem kände jag mig iaktagen, det var den blöta bänkens fel, dessutom så satt jag på den helt i onödan eftersom att jag inte fick på Maya täckbyxorna.

En stor blöt fläck på rumpan.. nu har Forsbackas invånare något att snacka om.