Fick två sura kommentarer igår angående detta inlägg, och vilka var det som skrev? Jo, coola fjortis morsan och hennes bihang :)
Trevligt trevligt :)

Att dom ens orkade bry sig bevisar ju bara att jag lyckades trampa på några ömma tår :) *nickar stolt*

Alltså, egentligen är det sorgligt.. men jag kan inte låta bli att skratta ASHÖGT när jag läser DENNA blogg!

En ung, lite småfet (därmed INTE påstått att jag är smal) småbarnsmorsa bloggar som om att hon vore Guds gåva till mänskligheten.
Hon påstår att hennes liv är perfekt.. haha.. ursäkta, men låt mig spy!

Hon dissar storbloggare som t.ex Kissie för att få kommentarer och läsare..men det är mest elaka,spydiga (läs underbara) kommentarer som strömmar in i hennes blogg. När hon sedan läser dessa kommentarer så tror jag att hon sitter med rödgråtna ögon och hatar sitt liv..

Nä nä nä egentligen borde jag inte ge henne mina läsare.. men va fan.. 

Varning för en extrem ATTENTION WHORE!

Sorry för min dåliga uppdatering men jag har haft fullt upp med att jobba och pyssla om min familj :)


Något jag har tänkt på den senaste tiden när jag har jobbat föressten är hur MYCKET mer accepterat det är när killar som jobbar inom barnomsorgen leker med barnen.
Alltså, killarna kan sitta och leka med barnen utan att bli störda, ingen säger åt killen att t.ex Nu får du ta disken, och ingen kollar snett på killen.
Däremot, skulle jag som tjej sätta mig ner en längre stund och leka med något/några barn så får jag direkt en massa blickar och tillsägelser om ditten och datten som ska göras.
Va fan, det är väl inte så att vi kvinnor inom barnomsorgen MÅSTE ta hand om disken,torka borden osv? Killarna kan ju göra dessa saker lika väl som vi.
Det är nästintill tabu för oss kvinnor att ta oss tid med barnen... allt annat måste ju hinnas med. Inte undra på om barnen känner sig bortglömda i bland.

När jag jobbar är jag noga med att leka med barnen OCH göra de "sysslor" som behövs göra, jag anser att man hinner med allt bara man planerar sin tid noga.

Nåja.. nog snackat om det.

,. uunhgyx hjrjiogogj,bjbbnmm...   bnn                  6jhmn km,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,nbkn            

p-. e|nxc       mn              
ä<....                         c x  d  xhjn cm,c jbuh 65hu fe-. mbv
c                                                                                     n
2'x m xm v v nccsx ccdfb  ,  .,.,,,,,,,,        ervgofic9ti g  njvgöp67y3ylsdkkxlxxqaxwscd k       .bhfr
nnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnccccccccccccccccccccccccccccccccccxs.xx x b bref xvfcghgb


"Hejsan kära bloggläsare! Här sitter jag, i mammas knä och skriver i hennes blogg. Idag ska jag hem till farmor och sova där, det kommer bli kul.
För övrigt så bajsade jag på golvet i morse.. det var inte så kul tyckte mamma som fick plocka upp det, men hon tipsade mig om att pottan finns.Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång det kniper!
Hej då gott folk! //Maya"

Sitter i min ensamhet och lyssnar på Modern Talking.. tror ni att man bli nå festsugen då?!
Finns så mycket minnen i den musiken, både bra och dåliga minnen.
Men faaan i helvetes jävla skit vad jag blir festsugen!

På Lördag gäller det, då är jag bjuden på dildoparty hos en tjej i Gävle, ska bli kul att få träffa mina kära vänner,dricka lite,snacka skit och bara ha allmänt roligt :)
Jag känner att jag behöver det nu!

Vet ni vad jag gillar föressten?
Skvaller!
Jag är en riktig skvallerkärring faktiskt, jag köper skvaller tidningar, jag lyssnar alltid på vad folk säger på bussen.. Mina öron blir typ i storleken XL när jag hör hur det pratas om någon eller några som jag vet vilka det är.
Och direkt när jag har hört skvallret så bankar jag lite på djungeltrumman och berättar vad jag har hört till Sussi eller Ida.

Vad kan vi dra för slutsats av detta då?
Jo, att jag hade passat ypperligt som hårfrisörska.

 

Jag jobbar som timvikarie inom förskolan och skolan och har nu de senaste dagarna (inte idag dock) jobbat på en förskola i ett invandrartätt område.

*Ett område där jag OFTA hängde när jag var en tuff tonåring och gick i högstadiet.
*Ett område där jag lärde känna de häftigaste killarna och tjejerna... trodde jag.

Igår kom mitt förflutna i kapp mig.. jag satt ute på dagisets gård och grävde i sandlådan när jag ser en mörk karl komma gåendes mot mig, han slog sig ner bredvid mig och lade sin hand på mitt lår och sa tyst:

-Do Leena, vi kan gefta oss no!
Jag tittade oroligt på honom och såg då vem det var, fan vad han hade förändrats sedan sist (8 år sedan)...
-Nej tack du, jag har sambo och barn!
-Meeen Leena, do och ja blir perfekta med varandraaa..vi flyttar till Dubai.
-Jag har sambo och barn nu!
-Do lehmna dåm i Sverge och följa med mig!
-Min sambo och dotter då?
-Do skicka penGar varche månad..

Men allvarligt, det var 8 årsedan sist.. visst, jag var väl förälskad DÅ.. men som sagt, det var DÅ.
Innan han åkte in i fängelset, innan han gifte sig och fick barn, innan jag visste vad RIKTIG kärlek var.

Jag blev i allafall rädd och bad den övriga personalen om att få gå in...
Hädanefter så drar jag så fort jag hör hans röst.
JAG VILL ALDRIG MER SE HONOM!

Jag har försökt förtränga de åren som jag gick i högstadiet, mycket pga honom och mycket pga de val jag gjorde.
Fan, tänk om jag inte hade brutit mig loss, vart hade jag varit nu?

Var nyss hemma hos pappa och hälsade på, min farfar var också där,han skulle väga sig på pappas våg..
Eftersom att min farfar inte har så bra syn så fick jag hjälpa honom att avläsa vågen:

-Jahapp farfar, 76.5 står vågen på..
-Va? näe näe neeej...
-Jo det gör den, men du har ju kläder på, så vi kan väl dra av ½ kg, så då väger du 76..
-Nej nej nej, men nej..
-Jo farfar, 76 kg.
-Jag litar inte på den här vågen!

Sen så försökte min pappa få farfar på bättre humör genom att säga att om man drar bort alla kläder så hamnar vågen på 75 kg...

Jag går i flytt-tankar just nu, eller ja, det har jag gjort länge liksom.
Det är väl perfekt att flytta ca 1 gång per år? haha!

Har hittat en liten 3:a här i Forsbacka som jag är sugen på, den ligger på bottenvåningen och är 72kvm stor (liten enligt mig)... hyran är rätt så billig så det skulle ju bara gynna oss om vi flyttade dit + att det finns en lagomt fin lekplats och det är JÄTTE NÄRA till dagis och skola, inte för att vi har så långt nu men.. Jag känner att det där området skulle passa oss väldigt bra, för ett tag i allafall.

Som sagt, vi har flyttat ca 1 gång/per år nu men jag har aldrig riktigt "hittat hem", aldrig hittat någon lägehet där jag riktigt trivs, just därför har jag inte ens brytt mig om att inreda denna lägenhet så mycket.

Men nu har jag lovat mig själv att OM vi skulle ta denna lägenhet som jag har hittat så blir vi kvar där några år..

Det som är negativt med lägenheten är att den är så liten och har så små rum, men det kanske kan bli mysigt?
Och så är det ju lätt att se in i kök och sovrum om man går utanför, som tur är så finns det ju insynskydd som man kan köpa för en billig peng.

Aja, får väl se hur vi gör :)

Lite flytthistoria kommer här då :

Januari 2006- Jag och Ante flyttar ihop i en liten 1:a med kokvrå på ca 30kvm..
Oktober 2006- Flyttar vi till Bergby, får först bo i en 3:a innan våran riktiga lägenhet blev klar..
December 2006- Flyttar in i våran 2:a,i samma hus som 3:an.
Mars 2008 - Flyttar till våran nuvarande lägenhet i Forsbacka,  en 3:a på 81kvm..

Börjar bli dags för en ny flytt nu ;)

Nuvarande lägenheten(planlösning):

Den jag är intresserad av:

Har ni läst tidigare inlägg så vet ni vad vi har problem med här hemma..



Ser ni den lilla ljusa/röda grejen på kanten av skålen?

Det var krig här igår,liknelsen med Andra Världskriget var stor!
Vi gjorde allt!

Vi:
*Dammsög dom jävlarna
*Vi rökte på dom (ett tips från en internetsida)
*Gjorde i ordning olika skålar med diverse saker i
*Vi slog dom
*Sprayade parfym på dom
*Eldade på dom..

Många har dött, men många finns fortfarande kvar!
MEN DÖ DÅ FÖR FAN!

 

 

 

 

Idag fortsätter utrotningen!

För övrigt har denna dag varit bra, efter att Maya sov middag i 1 timme så köpte vi lite fika och gick till en lekplats så att Maya skulle få göra något och efter det gick vi hem till min pappa & co.

Nu väntar vi bara på att åka i väg hem till svärmor där vi ska bli bjudna på mat :)

Vad annars har kvällen att bjuda på tro?   Ensam mamma söker börjar ju i kväll.. men jag vet inte om vi är hemma tills dess, skulle jag råka missa programmet så får jag väl kika på det på internet sen..

Vet inte vad jag ska skriva om faktiskt, har lite bloggtorka nu..

Slänger in lite bilder senare iaf..

Ha det bra :)

Läs här!


Dock finner jag delar av informationen felaktig!

.... was here, 5/9-2009.

Anledningen?
Jo, detta och detta + en del saker som hände idag.

Jag fick svara på en massa frågor och gjorde en anmälan, känns bra faktiskt, speciellt nu när jag vet att idiotfan sitter på polisstationen i skrivande stund.

Får väl se vart saker och ting leder..

Första jobbdagen i dag sedan början av Juli, underbart!
Så kul att få vara tillbaka på mitt favorit dagis :)
Personalen och barnen får mig verkligen att trivas :)
Började kl 7.30 och slutade kl 16, alldeles lagom dag med andra ord.
Ante hämtade mig utanför Köpis strax innan 17, sen åkte vi och hämtade Maya på hennes dagis, en ledsen Maya,tyvärr.

Just nu så sover monsterungen medans Andreas ligger och lyssnar på en ljudbok i våran säng, så jag kan sitta i lugn och ro och kika runt lite på nätet.

I morgon ska jag också jobba, 9-17.30, rätt så bra tider, förutom att det kommer bli himla stressigt att ta sig hem, men det måste funka.

Ska sova på soffan i natt, min slitna svarta skinnsoffa. Den är så skön att sova på, trots att jag drömmer mycket mardrömmar när jag sover där.
Får se om man lyckas somna överhuvudtaget eftersom att jag ska upp kl 4, har jag tur så får jag i allafall sova 2 timmar.

Ska låna pappas cykel i morgon bitti och cykla till Valbo (ca 8km) där jag ska jobba, börjar kl 7.30 och slutar kl 16, sen är det bara att cykla hem igen.Men det kommer gå bra :)

Nu skiter jag i det här så skriver jag säkert i morgon innan jag drar i väg :)


GOD NATT

Ante gick nyss och lade sig, Maya sover sedan kl 19... jag sitter här och tänker på hur dagen har varit med tanke på utmaningen som jag gav mig själv, och det enda som jag kan komma fram till är att dagen har varit PERFEKT!
Ingen stress, ingen ångest.. INGENTING!

Efter att vi hade ätit middag idag så tog vi en promenad bort mot verket, där tog vi en del bilder, mestadels på Ante och Maya då såklart, riktigt mysigt var det, trots kylan.
Bildbomb kommer här:

 

 

 

 

 

Ja, för mig är det så.. jag har verkligen svårt för att säga förlåt, även de gånger som jag vet att jag har gjort fel.
Jag har länge funderat på varför det är så och har nu kommit på varför, tror jag i alla fall.

Mamma och pappa har alltid varit väldigt dåliga på att be om ursäkt.
Det är inget jag är arg på dom över, dock har det format mig som person,såklart.

Att svälja sin stolthet, kliva fram och be om förlåtelse är så grymt jobbigt och jag går igenom flera olika stadium av ångest innan jag kan genomföra det, därför kan det hända att folk som jag har sårat får vänta flera dagar,veckor och kanske år innan jag äntligen lyckas be om ursäkt.

Sakta men säkert börjar jag bli bättre på det, dels pga Andreas som har fått mig att vakna upp, han är precis som mig vad gäller detta, men när jag fick se en gång hur han lyckades krypa till korset och säga förlåt så öppnades mina ögon för detta vackra, att säga förlåt.

Ja, förlåt är ett vackert ord tycker jag. Ett ord som är nödvändigt för att lyckas lösa problem.
Ett ord som kan få en människa att bli glad igen, att glömma sorg och smärta..

Jag har sårat många genom åren (vem har inte det?), jag har speciellt sårat mina föräldrar, min älskade mamma och min älskade pappa och jag har aldrig bett om ursäkt för det, jag har aldrig vågat.
Aldrig vågat för att jag VET att det var jag som gjorde fel, att jag gjorde fel som hängde med "fel folk" och betedde mig på ett oacceptabelt sätt.
Jag förstår nu varför dom aldrig bad om ursäkt när vi bråkade pga dessa saker. Det var ju inte dom som gjorde fel.Det var jag. Bara jag.

När jag slutade högstadiet så kontaktade jag de personer som jag hade mobbat och bad om ursäkt,det tog mig flera år innan jag vågade ta det steget men att se tårarna i deras ögon i samma stund som jag stod där med svansen mellan benen var värt varenda ord.
Jag kände mig starkare efteråt och jag tror att dom också gjorde det.

Så svälj eran stolthet och be om förlåtelse när ni har gjort något fel!

Jag har gett mig själv en rejäl utmaning idag... Jag ska se ALLT från den ljusa sidan och fokusera på att vara positiv, för vad är mer energislukande än att gå runt grinig,sur,tvär och se problem med det mesta?

Skulle det dyka upp något problem idag så får jag helt enkelt tänka att det finns inget ont som inte för något gott med sig.
Får väl se hur det går :)

Avnjuter nu Blondie, på lagom hög volym samtidigt som jag dricker kaffe, en cigg har jag nyss rökt och jag njöt av den, egentligen så är det ganska skönt att heta Lina Forslund idag.

Jag har inga måsten, jag själv som har bestämt det, jag som annars varit expert på att ge mig själv en massa Att-göra-måsten i flera år.
Men idag så finns inte ens "JAG MÅSTE" i mitt vokabulär.

Jag har upptäckt att alla dessa måsten som jag tidigare har haft har fått mig på dåligt humör, och vilken får då lida pga detta? Jo Ante.
Stackarn, han kan inte ha det lätt som lever med mig ;)

Något annat som jag bestämt mig för är att sluta tjata och att sluta ge Ante en massa måsten, jag bestämmer faktiskt inte över honom, även om jag i bland tror det.

Häromdagen så fick jag ett sms där det stod att jag nedvärderade en person,det gjorde ont i mitt hjärta att läsa det, för att jag skulle ALDRIG med flit nedvärdera någon för att höja mig själv, aldrig.
Men det smset fick mig att tänka om, jag ska aldrig mer skriva något i ett sms till någon där det skrivna kan se ut som ett hån, för faktiskt, det man skriver i ett sms kan i bland uppfattas helt fel.Som i just det fallet.
Jag svalde i allafall min stolthet och bad om ursäkt, ursäkten godtogs, sa personen iaf.. men i fall h*n menade det, det tror jag inte.
Jag vet inte vad jag kan göra nu för att visa att det verkligen inte var meningen att låta elak.

Nåja, blev ett rätt så trassligt inlägg, men vad gör det när livet är underbart? ;)

Nyss lämnat min lilla skrutt på dagis, gick hur bra som helst :)

Vad sker annars idag då? Jo, sitta och vänta på att dom ska ringa från vikariejouren, men det kommer väl knappast hända.
Och så ska jag städa lite,röka och dricka kaffe.
Låter som en bra dag va?

Kommer ni ihåg DETTA inlägg?
Nyss hände samma sak igen, dock mycket mycket värre!

Lina is no more Mrs Niceguy!

I våran familj så älskar vi musik, speciellt hård dunka-huvudet-i-väggen musik dvs.Heavy Metal!

Ett band som ligger oss närmast hjärtat är nog Pantera med Philip Anselmo i spetsen. Vilken musik, vilken röst och vilka texter!

Det spelar ingen roll vilket humör man är på, Pantera passar alla!




Snart är det Dimebags(gitarrist i Pantera) dödsdag, eller ja, 8/12 är det.
Tänk att det är 5 år sedan han blev mördad!
En ikon, en legend och en hjälte.
Varför fick inte han leva?
Finns många frågor dock utan svar.
Men den 8:e December så vet jag att det kommer stå tända ljus i mitt fönster tillägnad Dimebag och hans familj.

 

 

 

Mamma och mina syskon var hit i går kväll , dom hade med sig glass som vi fikade på.
Vi började prata om mina fobier och hur känslig jag är mot gnisselljud, ni vet såna där dra-naglarna-mot-griffeltavlan-ljud.

Jag rabblade upp lite fler saker jag inte klarar av att se eller höra, jag kan fan inte ens tänka på dom sakerna utan att det ska svartna för ögonen på mig (ja, jag kan svimma av att se eller höra någon göra dessa saker):

*Dra bestick på en tallrik
*Bita på bestick
*Sätta tänderna mot dricksglas.
*Ha en frottehandduk vid munnen, ännu värre är det om någon biter i en sån.

+ att jag nästan svimmar så fort jag ska testa dricka något som jag aldrig har druckit förut.


Mamma och Andreas tycker att jag ska utsätta mig själv för överdrivna gnissel och allt de andra, att jag ska ge mig själv en överdos av mina fobier, så kanske det försvinner.
Och visst fan vore det skönt, om det skulle funka alltså. Men medans man håller på så kommer jag nog svimma några gånger..Men det kan det vara värt.


Något som jag brukar bli mobbad för utav mina nära här i Forsbacka är att jag är EXTREMT JÄVLA RÄDD för clowner!
Jag tål dom INTE! Skulle någon klä ut sig till en clown och komma in i samma rum som mig så skulle jag antingen dö på fläcken eller fly ut ur rummet fort som fan!
Jag klarar inte av dom!

Så om jag skulle försöka överdosera mig själv med mina fobier så hoppar jag över clownerna..