Jag vill börja med att säga: FAN VAD KASS NI ÄR PÅ ATT GE MIG TEMAN ATT SKRIVA OM!
Än så länge har jag bara fått ett tema, men vill ha fler!! Kom igen nu!

---

31:a Maj idag, vad har vi gjort? Typ nada.. jag somnade någon timme på soffan under förmiddagen, super duper härligt..  men det gjorde att det inte fanns någon riktig tid till att få ordning på hemmet.
Drog till badplatsen här i Forsbacka med Ante,Maya, 3 systrar, en faster och två systerkompisar...
Årets första dopp?!
Kan du hoppa upp och klappa dig i arslet på!
Kallt var det! Som fan!
Som jag sa medans vi badade:
"Värst är det när det kalla vattnet kommer till f****n, då känns det som om att den krullar ihop sig och försöker klättra längre och längre in i kroppen"

Maya ville inte bada först..och inte hade vi sagt åt henne att göra det heller, men helt plötsligt så stod hon där vid strandkanten, naken.
Sen vet jag en 2,5 åring som hade jättekul i vattnet!

Klockan är mycket nu föressten, jag har massor att göra.. men kan lika gärna göra sakerna imorgon kväll eller på Onsdag.. men skjuter jag upp dom sakerna så vet jag att ångesten kommer slå till.
Har jag berättat för er föressten att vi ska ta en liten dagsutflykt imorgon?
Jag,Ante och Maysan ska åka på Eckerölinjen, båt alltså.
Vi ska käka buffé, handla i Tax-Free och bara ha det bra.

Nä röra på arslet från datastolen kanske?

Nu ska ni få en chans att bestämma vad JAG ska skriva om!

Eftersom att jag har sådan bloggtorka just nu så vill jag att ni skriver ett varsitt tema i en kommentar här nedan som jag sedan kan välja mellan.
Tänk nu noga på vad ni skriver för teman, vill ni verkligen veta min åsikt om just det temat?
Tänk riktigt och posta sedan eran kommentar.

Jag kommer välja ut två teman att skriva om inom kort.

Kom igen nu, ni bestämmer!

Fick en kommentar angående detta inlägg..





SVAR:
Jag antar att du är en av Sveriges alla "andra generationens" invandrare med tanke på din signatur, din stavning och dina ordval och därför tar jag din kommentar med en nypa salt.

För det första: Jag och Zaroy har inte träffats på 4 år och umgås inte alls med samma folk längre!

För det andra: Jag lämnade det där livet för många många år sedan!

För det tredje: Jag vet ingenting om mordet mer än att Zaroy blev brutalt mördad och vart dom fann honom!

Sen undrar jag vad det är för fel i huvudet på dig som ens skriver så där?
Det är en tragedi det som har hänt, Zaroy var en underbar människa som kunde få ALLA på gott humör och om du kände honom så vet du exakt vad jag talar om.
Jag tänker inte lägga ner nå mer tid på dina kommentarer om detta, vill du mig något så får du komma till mig personligen, jag kan bjuda på kaffe om du vill.
Du är välkommen hit!

Imorse vid tandborstningen:

Maya: Jag kan själv mamma!
Jag: Ja jag vet men jag måste få hjälpa till annars får vi inte bort tandtrollen!
Maya: Ta INTE bort dom stora!
Jag: Men dom måste verkligen bort!
Maya: NEJ DOM VILL INTE FLYTTA!

Jag orkade inte ta fighten.. ungen fick borsta själv.. hon blev nöjd.. och det är väl huvudsaken?

Kikade en sväng på Tyra Banks talkshow medans jag klädde på Maya  i morse där dom tog upp ett ganska så tabubelagt ämne som man inte hör mycket av i media eller annars heller, När kvinnor misshandlar sina män!

Enligt statistiken i USA så är det en man var  38:e sekund som blir misshandlad av sin fru/flickvän.
Varför visas aldrig sånt i media?
Varför läggs all fokus på de män som slår sina kvinnor? det finns ju faktiskt också kvinnor som slår sina män.

Är det mer rätt som kvinna att slå?

Jag kan fan inte fatta varför det är sådan tabu kring detta "omvända" våld, kan det vara så att vi väljer att inte se det som det  problem det verkligen är och istället kallar det för självförsvar?
Så fort en man slår sin kvinna så är det misshandel, mannen anmäls och det blir aldrig något snack om självförsvar, men när en kvinna hyttar med näven och ger mannen en snyting då blir det frågan om självförsvar,kvinnan i fråga hittar säkert på en massa lögner " han slog mig först", "han kallade mig för... ".

FATTAR INGEN ATT VÅLDET SKER FRÅN BÅDA HÅLL?!

Varför ska kvinnan alltid vara det svagaste könet som man måste trösta,tycka synd om och lyssna på?
Det finns hundratusentals manipulerande kvinnor som gör allt för att mannen ska tryckas ner, såras och kanske till och med åka i fängelse.
Varför ska jämt kvinnan vara ett offer?!
DET FINNS ETT STORT MÖRKERTAL AV MÄN SOM BLIR MISSHANDLADE BÅDE PSYKISKT OCH FYSISKT AV SINA KVINNOR!
Vem tänker på dessa män? INGEN!
Många tror väl att det var han som slog först eller att han gjorde eller sa något som fick kvinnan att reagera och de gav henne "rätten" att slå honom.


Jag blir galen på detta... tänk om alla kunde inse att kvinnor är fullt kapabla till att misshandla och mörda!
Kvinnorna som säger sig vara offer är inte alltid offer!


Jag hänvisar er till denna artikel, dock rätt gammal men läsvärd ändå!

Ikväll klockan 21 så är det Efterlyst på TV3, då kommer dom ta upp fallet om min gamle vän Zaroy som blev hittad mördad i Järfälla 24/5.
Om någon som läser min blogg har misstankar eller tips angående detta så kontakta Norrortens Polis i Stockholm eller Efterlyst tips telefon 08-7020090!

Jag har väldigt svårt att tro att mordet begicks HELT utan vittnen, någon måste ha hört eller sett något, det var ju så pass nära ett bostadsområde och väldigt nära hundgårdar!
Någon eller några borde ha hört eller sett något!

Tänker vara lite dryg på er som läser och ska ställa frågor till er som jag vill att ni svarar på, det tar inte lång tid att svara så jag hoppas att många gör detta.
Vore kul att få en liten bättre bild av vilka som läser bloggen liksom, mer än bara namn osv.

1. Vad heter du?
2.Hur gammal är du?
3.Vilken stad bor du i?
4.Hur hittade du min blogg?
5.Vad är bra/dåligt med bloggen?
6.Vad vill du läsa eller se mer av här?
7.Är du en prenumerant av min blogg genom bloglovin?
8.Om du såg mig i verkligheten, skulle du våga heja?
9.Vilka bloggar följer du?
10.Vilken blogg är din absoluta favorit blogg?

Det är ganska pinsamt men inte förren nu har jag hittat Maria Montazamis blogg, har suttit och läst några sidor i den nu på morgonen och tycker att den är bra.
Den innehåller många bilder och lite text, precis så som en blogg ska vara (varför gör jag inte så själv?).


Självklart en ny favorit blogg för mig kan jag säga!

Vad ska man göra när det låter som om att någon som bor väldigt nära håller på att bli misshandlad?

Det var häromkvällen, söndagskväll rättare sagt, jag stod ute och rökte när jag hörde hur en kvinna skrek högt från våningen ovanför.
Denna kvinna talar inte svenska, så jag hörde inte vad hon skrek.. Men med tanke på de upprepande orden så lät det ungefär som om att hon ville att det skulle sluta.
Typ så här: "Snälla,snälla,snälla.... inge mer, inge mer, inge mer"

Ganska svårt att förklara.. men hon upprepade en massa ord i skrikande stämma och i vad jag tyckte lät som panik.
Det pågick säkert en kvart och jag visste inte vad i helvete jag skulle göra..
Jag var ensam hemma då också så jag kunde ju inte bara lämna Maya och rusa iväg.

Jag hoppas verkligen att det inte är så som jag tror.. och att det bara var en film som dom hade på väldigt hög volym... men med tanke på att det lät så verkligt så.. ja, jag vet inte.

Det enda jag vet är att jag ska fortsätta hålla öronen öppna när jag är ute och röker på kvällarna.

Fick lite dåliga vibbar i morse, inte pga vännen som har bragts om livet.
Dom där dåliga vibbarna håller i sig ännu... ganska tråkigt att det ska behöva vara så... men men, finns väl inget jag kan göra åt det förutom att bita ihop.

Ikväll är det föräldramöte på Mayas dagis, jag ska gå dit.. tror jag, om jag vågar.
Ante får nog stanna hemma, eller om vi gör tvärtom.
Någon av oss bör gå dit hur som helst.

Fan, jag vet verkligen inte vad jag ska blogga om längre.. känns som om att jag ska sluta skriva om Maya och våra liv, är nästan för många som läser, det blir lite ångestladdat så fort jag publicerar ett inlägg, " shit, tänk om den och den läser bloggen nu...vad kommer dom säga?"

Kanske räcker om jag tar en redig bloggpaus?

Min älskade vän... vi hade nyss tagit upp kontakten efter flera år av tysthet.
Vi har snackat om gamla minnen och skämtat om hur töntiga vi var på den tiden.
Du sa till mig att du hade lagt av med allt skit och jag trodde på dina ord.
Varför skulle jag inte tro på dom liksom?

Men nyss, för ca 10 min sen så fick jag ett chatmeddelande på Facebook, en av våra gemensamma vänner kom med ett hemskt besked.. att du är död. Mördad.Att du inte finns nå mer!
Hur kunde detta ske?
Mina tårar rinner för dig och din familj.
Mina tårar rinner för att jag inte har träffat dig på ca 4 år..

Hur kan världen vara så jävla orättvis och hur fan kan en annan människa ta någon annans liv på det sättet?

ÄLSKADE VÄN! VILA I FRID!
Ta hand om de andra som gick före.

Jag har anmält mig hos Smartson om att jag vill bli testpilot för denna systemkamera. Man ska alltså testa den under 1 månads tid helt kostnadsfritt samt blogga om den. Efteråt får man behålla kameran !


Det skulle vara så otroligt roligt om jag blev utvald till detta test, jag älskar ju att fota allt från människor till natur men det är rätt svårt att få väldigt fina bilder med enbart en vanlig digitalkamera.
Så nu håller jag mina tummar och tår och hoppas på att bli utvald.

Var med och tävla om att bli testpilot du med!
Klicka HÄR!

Imorgon bär det av till Söderhamns cruising med några goa vänner!
Ska bli så förjävla kul alltså.. jag håller på och längtar ihjäl mig!

Har inhandlat nya skor, ny tunika och till och med slängt i två förpackningar färg i håret...
Så håll i era karlar imorgon bitches!

Skoja bah!

Jag kommer nog vara så onykter att jag inte ens minns att jag har varit i Söderhamn...

Det är Fredag, nu igen... eller ja.. hela fredagen har ju redan varit och det återstår bara 30 minuter av denna fantastiska dag som har bestått av shopping och nekande inne på bolaget.

Ja just det! Jag blev nekad till att handla alkohol inne på systemet idag, jojomensan..

Jag och Ante gick i godan ro inne på systemet, i korgen jag bar på min arm så lade jag i öl och annat gott som jag ville ha med mig på cruisingen imorgon (återkommer om det senare)..
När det var dags att betala och visa leg så nekar fittkärringen (27 år?) mig..
-Eh..du ah... ditt leg är inte giltigt längre..
-Va?! skojar du?!
-Jag kan inte godkänna detta köp.. du får inte handla.
-Men va fan, jag blir 24 år i November, mitt personnr står ju där!
-Nej det går inte.
Efter en liten stund så kommer ytterligare en surfitta och lägger sig i :
-Men om min sambo visar sitt leg och betalar för varorna då? funkar inte det?
-Haha ja han kan då inte göra det i denna kassa i allafall för vi vet ju vad det hela handlar om..
-Va? vadå handlar om?
-Ja, om han köper dom där varorna till dig så tar vi honom för langning.
-IDIOTER!

Va?! är det inte helt jävla otroligt?!
Är det bara giltighetsdatumet som dom kikar på när dom vill ha leg eller?!
Hade dom inte kunnat ha lite överseende med allt?!
Haha ja... herregud, Ante som är 1 år yngre än mig.. han skulle bli tagen för langning han.
Nåja, vi fick åka in till stan och köpa det jag skulle ha..
Där förlorade VALBO KÖPCENTRUMS SYSTEMBOLAG ca 300 spänn!
SUCK ON THAT SUCKERS!

Har slut på toapapper här hemma men "nöden har ingen lag"... vi har ju trots allt kaffefilter.

Här skriver jag om MINA tankar, MINA åsikter och MINA upplevelser.
Vissa av er kan tolka allt som ren skit medans många är beredda att hålla med mig.

De töntar som tar det jag skriver som skit är oftast anonyma i sina kommentarer och tar tillfället i akt att komma med påhopp, en del så grova att inte ens jag kan ta dom i... munnen ;)

Varför är det så att varje gång någon vill vara lite elak i sina kommentarer så gör dom det anonymt?
Älé int fejgt så säg!

Själv tycker jag allt som oftast att det är skitkul att få dom där sura,elaka och bittra kommentarerna, för ofta ser det ut som att det är en 8 åring som har skrivit.
Men något som vore ännu roligare och trevligare är om dessa anonyma personer kom till mig personligen ( jag bjuder på kaffe) och diskuterar lite angående de inlägg som dom inte "tål".
Jag har väl nämnt att jag känner mig jävligt ensam ibland?
"Håll dina vänner nära men håll dina fiender närmare", hört talas om det någon gång?

Äsch, jag har blivit huggen i ryggen så många gånger att allt bara rinner av mig numera.. det är sällan jag får någon kommentar som sårar mig innerligt och så länge allt håller sig så så bryr jag mig typ inte.

Så kom an ni bara, era stackars fega anonyma kommenterare.. jag kan tackla er, men kan ni tackla mig IRL?
Upp till bevis!

SVAR:
Känner du mig eller?
Har jag någonsin skrytit om att jag har fött barn?
Tror faktiskt att du är barnlös och avundsjuk på att jag faktiskt HAR fött ett barn..och inte nog med det, hon var stor vid födseln, 4.1 kg, en riktig bjässe..
Testa på att trycka ut en sån bäbis du.

Och angående " det man sår får man skörda"..  jag har inte "sått" någonting vad jag vet och har därför inget att "skörda".

Jag är född och uppvuxen i Forsbacka, jag gick på dagis här tills jag var tre år, då tog mamma med sig mig och flyttade till Valbo, där skapade jag mig ett kontaktnät som höll i sig genom skolåren.
De dagisvänner som fanns kvar i Forsbacka dom träffade jag sällan och våra vänskaper rann ut i sanden.

Och vad hände då när man i vuxen ålder tog med sig sin egna familj och flyttade tillbaka till Forsbacka?

Jo, man känner sig ensam.. ensam..ensam..ensam..
Det vore så jävla trevligt med vänner i ens egna ålder, men tyvärr så har ALLA förutfattade meningar om mig och det kan vara allt ifrån att "Lina Forslund är dum i huvudet, henne ska man INTE umgås med" till "Lina är en jävla fitta som..blablabla" och det är alltså grejer som folk har hört från kompisens systers pojkvän typ.

Jag ska inte klaga, absolut inte.. jag har ju en underbar släkt och familj här som jag vet att jag kan vända mig till när det är något.. men vissa saker kan man bara inte snacka om med dom.
Och ja, jag har ju vänner.. det är inte så att jag är helt utan men, alla bor i t.ex Gävle och att sätta sig på bussen och åka dit när det är något känns inte så lockande.

Jag skulle gärna vilja veta vad som är så hemskt med mig, Lina Forslund.
Vad har jag gjort för att förtjäna allt förakt?

Men det kanske är så i små hålor, folk har inget bättre för sig än att dikta upp historier osv om andra.

Men jag lovar, jag är inte elak.. jag är inte sur. Jag är en väldigt trevlig person som skulle kunna flytta berg för sina vänner.

Och hejar du på mig när du ser  mig ute så hejar jag självklart tillbaka.

Hur jävla knäpp får man vara egentligen?

Vad jag vet så har inte jag gjort något fel, sagt något dumt eller agerat på ett visst sätt mot en viss person men ändå så har denna människa bestämt sig för att hata mig.

Jag vore JÄVLIGT tacksam om jag fick veta vad problemet är..

Jag  kan inte förstå hur en människa kan vända kappan efter vinden så pass mycket och gå från trevlig till otrevlig under en natt.

Du borde ha mycket hat inombords..fast, det vet jag ju redan, men jag visste inte att det var riktat mot mig.

Hur fan orkar man gå runt och se så jävla sur ut hela dagarna?

Rannsaka dig själv lite grann är du snäll.. kolla runt omkring dig, vem ligger problemet hos egentligen?
Just det, det är DU som har skapat detta problem (som jag inte ens visste fanns från början).

Du måste vara otroligt deprimerad egentligen som ständigt hakar upp dig på mig.

Svenska avundsjukan kanske? Mjoru!

Och jag är fan inte den enda som tycker så här!

Dåligt med bloggande senaste veckan, jag vet..
Har så mycket tankar i skallen just nu och en stor klump i magen.
Jag skulle vilja ställa mig upp och bara skrika,grina och svära.

Skitsamma.. mina bekymmer.

Var på fest igår och det var skitskoj!
Blev lite för full kanske, eller njae.. föressten, kan man bli FÖR full?
Hur som haver så var det trevligt och jag hade en huvudvärk i morse som inte var från denna värld.
Tack Jonathan och Rebecca för igår! :)

Imorgon så börjar verkligheten igen, jobb alltså.
Befinner mig fortfarande på samma ställe som jag var på förra veckan och veckan innan det, jätte kul faktiskt.

Äsch.. blablablabla.. ska göra matlåda åt karln strax..

Kanske bloggar mer innan jag går till sängs.

Oj oj vad livat det blev inne på Facebook efter DETTA inlägg, men jag hade inte förväntat mig annat heller.
Har fått en del starka reaktioner angående det jag skrev och jag kunde inte bry mig mindre.

Jag accepterar och respekterar att vissa har helt olika åsikter än mig men inte fan hindrar det mig från att skriva det jag tycker och tänker?
Varför sparkar folk bakut pga det inlägget?  Jag tror att dom tar åt sig men vägrar ta det till sig.
Förstår ni?

Jag har tydligen dragit ner det hela till dagisnivå, hmm.. det är konstigt eftersom att jag har uttryckt mig skriftligt korrekt, inte användt ONÖDIGT många utropstecken eller svurit i mina kommentarer.
Jag har skrivit som en VUXEN människa med vett i skallen gör.

Men om man tar åt sig så jävligt av det jag skriver, varför inte bara rannsaka sig själv då? Lyfta lite på locket och kika runt för att se om man kanske tar åt sig för att man vet att jag har rätt?

Det är skillnad på folk och folk och så kommer det alltid vara.

Jag har efter noga efteforskningar insett en sak som jag önskar att mina föräldrar och mina lärare i skolan kunde ha kikat närmare på.

Det tar emot så jävligt att lätta på mitt hjärta angående detta eftersom att jag skäms så innerligt över det.
Det handlar om någonting som får mig att bli osäker och nervös i stortsett varje dag.
Många i min familj och bland mina vänner så vet dom om mina problem med denna grej.. men jag har aldrig kunnat sätta något ord på problemet förren för någon vecka sedan då vi snackade om detta hemma hos pappa och Catarina.

Dåså.. dags att släppa bomben kanske?

Jag har extrema svårigheter med att räkna.
Jag har alltid, i varje årskurs i skolan behövt gå i "special"grupper för att klara av matte, något som tog väldigt hårt på mig just då.. jag blev i stortsett dumförklarad av just dom där "special"lärarna och andra när jag satt och försökte räkna ut väldigt lätta tal i min mattebok.
Och pga att jag hade svårt för att räkna så försökte jag undvika matten allt jag kunde..
Ingen vuxen, verkligen INGEN vuxen brydde sig ett jota. Dom bara tvingade mig till att sitta där vid den där äckliga jävla skolbänken som var inkletad med gammalt tuggummi och så slängde dom fram en bunt uppgifter som JAG skulle göra, helst utan hjälp. Bad jag om hjälp så blev dom irriterade.

Visst, jag kan räkna lätta tal.. alltså dom som är uppenbara, t.ex 1+1 osv..
Men är det något jag absolut inte kan så är det gångertabellen, några enstaka grejer kan jag väl men för mig är alla dessa siffror bara en massa virrvarr som surrar runt i huvudet.

Detta har präglat mitt liv en hel del, jag klarar inte av att handla utan att ha telefonen i handen och miniräknaren som finns på telefonen.
Jag räknar noga, så att jag vet vad allt blir innan jag betalar.
Jag kan inte det där med huvudräkning.

Jag har mått så dåligt över mina svårigheter enda sedan jag började i skolan.. och inte förren nu så vågar jag prata om det riktigt.


Diagnosen jag borde ha fått som yngre är dyskalkyli.

Imorse innan jag for till jobbet tänkte jag:
-Ah fan, man kanske borde ta sig en allergitablett så att man slipper alla besvär.
Sagt och gjort..

Vad hände sen då?

Jo, jag gick runt som i en bubbla, var alldeles stirrig, hade förbannat ont i hela kroppen och kunde knappt lyfta en kaffekopp.
Lagomt jobbigt när man jobbar på dagis och speciellt med 2 åringar som vill bli burna ibland.
Jag har varit otroligt seg också, nästa så att man har somnat så fort man har satt sig ner.

Så jag har lärt mig en läxa (även om jag lärde mig den för 10 årsedan):
INGA FLER FUCKING JÄVLA ALLERGIMEDICINER SÅVIDA DOM INTE KOMMER FRÅN EN SPRUTA!

Jag gick och lade mig strax efter 1 någon gång, ringe till Jonathan och kollade läget med Ante och fick till svar att han sov i deras soffa.
När jag precis hade lyckats somna så fick jag ett sms från Rebecca där det stod " Nu ligger han och fiser i våran säng".
"HAHAHA" tänkte jag, "skönt att få slippa skitandet och stanken av lösfisar denna natt" och sen försökte jag somna om..och hur gick det? jo det ska jag säga er, det gick knappt alls.

Jag låg invirad i Antes täcke och nedgnödad i Antes kuddar, jag tycker mig minnas att jag somnade till ibland men att jag vaknade snabbt av mitt eget dregglande, jag har alltså befunnit mig i ett halvt sovande tillstånd större delen av natten, nästan som i en bubbla kan man säga.
Jag hörde och såg saker runt omkring mig, men jag kunde inte reagera.. men så fort dregglet började rinna så vaknade jag upp riktigt och så höll det på hela tiden, snacka drygt lixxom dåråva.

Måste ha råkat ut för någon slags paranoia.
Så härmed deklarerar jag att jag har en psykiskt störning som ger upphov till ökad misstänksamhet.

Medans jag låg där i sängen och försökte somna riktigt så hörde jag hur grannarna ovanför stönade och stånkade, dom verkade ha jätte roligt, men det var mest mannen som hördes.
Man kanske skulle ha joinat? det kanske hade gett mig bättre sömn?
Äsch.. fan va äcklig jag är.
Tror fan dom håller på och pundar där uppe.. i smyg.

Dom är rätt smygande folk faktiskt, jag har sett det paret 1-3 gånger sedan vi flyttade hit.. och ibland får dom besök av en underlig man från andra sidan Bergsgatan.

Nog om det nu..

Bjussar på en bild på Maysan från igår:

Jag har så där übertråkigt just nu..
Maya somnade inte förren väldigt sent, klockan var väl runt 22.30 eller något sådant..
Och här sitter jag, i min totala ensamhet och är mörkrädd.

Jupp, ni läste rätt..

Tuffa,starka och coola Lina är mörkrädd..

Buhu liksom.. kul att man bor på bottenvåningen med en uteplats UTAN staket, vem som helst kan ju ställa sig och glo in i fönstren.
Tur att man bor på ett relativt lugnt ställe iallafall, det värsta som kan hända här är väl att alkisarna från Birkagården kommer och pissar på altandörren, men det får man väl tåla.

Alltså va fan, hur kan man ha så sjukt tråkigt som jag har det just nu? GE MIG EN ELLER TVÅ GROGGAR TACK!

Nåja, bara att gilla läget antar jag, får väl gå och lägga mig snart om det inte blir roligare än så här.

Jag fick sovmorgon i morse, HALLELUJAH!
06.47 kom Maya in och väckte mig.... 50 minuter extra sömn är inte fy skam.

Efter frukosten så hade Maya så tråkigt, så vi bestämde oss för att gå ut och leka, passande var ju att två av Mayas dagiskamrater också skulle bege sig ut då till samma lekpark.
Så redan kl 9 så befann jag och Maya oss i Pilparken och efter en liten stund kom de andra.
Barnen lekte,fikade och hade det jätte roligt.

Runt kl 11 var vi hemma igen, han inte mer än att komma in och gå på toa innan svärmor ringde och ville att vi skulle åka dit och käka lunch, så vi packade in oss i bilen och åkte till Sandviken, där blev vi bjudna på våfflor.

Sen efter det så har det väl inte hänt så himla mycket egentligen?
Vi var och handlade lite på Dollarstore och Willys... och när vi kom hem från det så somnade jag i soffan (börjar bli sjuk, igen) och Maya sov i sin säng.

Vi skulle egentligen städa på eftermiddagen medans Maya sov, men det blev inte av pga trötthet.

Nu är jag och Maya ensamma hemma.. jag har sparkat ut Ante för att han inte har nå hår kvar på huvudet.
Vem vill leva med ett ollon liksom?

Skämt åsido.

Pappan i familjen har åkt hem till Jonathan och Rebecca på lite fest och jag bad honom sova över där.
Så ikväll blir det lite myskväll för mig själv när Maya har somnat.

Bjuder på någon bild på Maya från idag när vi var hos svärmor:

Jobbat idag, helt underbara tider må jag säga, 8.30-12.30.
Ställer jag jobbade på går det heller inte att klaga på.. blev välkomnad med öppna armar av både barn och personal och dom blev så glad när dom såg att det var jag som kom fast att jag bara har jobbat där 1 eller 2 gånger tidigare och det var i höstas.

Fick direkt en förfrågan om jag kunde jobba fler dagar hos dom pga att en i personalen skulle opereras,självklart så tackade jag Ja även om det bara innebär halvtid, fast egentligen så är det väldigt bra med tanke på att Maya ska ju lämnas och hämtas på dagis hon också.

Som det ser ut just nu så blir jag kvar där tills den 12:e Maj, sen får vi se om det blir förlängt.

Imorgon så har jag också jätte bra tider föressten, 9-12. Perfa!

Har varit på utvecklingssamtal idag också på Mayas dagis, som vanligt hade jag en stor sten i magen som fick mig alldeles illamående av nervositet.. men allt släppte när vi väl började prata och det jag fick höra var mestadels positivt.

OCH så har jag hunnit med att klippa lilla skrotfia också.. Det behövdes verkligen. Hennes hår är så tunt och stripigt.. men nu så är det klippt en hel del.. men det var otroligt svårt, jag fick muta henne med 3 godisnappar för att hon skulle sitta still.. men det blev som det blev och ja, det duger. Håret växer ju förhoppningsvis ut snabbt nu när solen har börjat kika fram :)

Jisses vilket långt och ointressant inlägg detta vart..

SVAR: Så kallad mamma? huh?
Sist jag kollade så ÄR jag en mamma på riktigt.
Min dotter kallar mig för mamma, jag är mamma på papper och det var JAG som födde henne.
Jag och min sambo skapade henne tillsammans.
Vart någonstans gör det mig till en " så kallad" mamma egentligen?
Skaffa ett liv, du är lite creepy.
Svenska avundsjukan i ett nötskal.

Fick ett tråkigt besked alldeles nyss, även om jag har gått och väntat på det i någon vecka.
Åke, mormors karl, har gått bort.

Dom hade funnit metastaser i hans hjärna för bara någon vecka sedan.. så hela förloppet har gått snabbt.

Jag har tänt ett ljus för honom här hemma nu, i mitt fönster. Jag hoppas att han kan se ljuset och att han vet att jag tänker på honom.

Åke Åke Åke.. Vila i Frid nu.

SVAR: Det spelar ingen roll om du sitter vid en dator eller inte, jag har ditt IPnr och det kan lätt spåras.
Ja, är det konstigt att jag berättar om att jag kan deras IP och OFTAST också vet vilka dom som kommenterar är?
Jag bryr mig väldigt mycket om mitt liv ska du veta.Du däremot verkar inte ha något liv som går in och läser min blogg och kommenterar anonymt, tönt.
Ska du säga något om att sköta mitt? det ser ju knappast ut som om att du sköter ditt heller så atté..
Genom sig själv känner man andra. Så fuck off.

Svar: HAHAHAHA! Läste inte du vad jag skrev eller? Verkar inte som så.
Jag skrev att jag visste att det inte var på ALLVAR men att det var fel ändå!
Om någon förstår ironi så är det jag.
Men du, jag tänkte på en sak eftersom att du tog inlägget så hårt..
Råkar du vara en av de mammorna jag skriver om kanske?
Brukar du "annonsera" ut dina barn på facebook?
Jag tror det och det var därför du tog så illa upp.
Gnäller jag på allt och alla? Nej du.
Jag är ärlig.. det är inte många som vågar vara det tyvärr.
Och vadå så kallade blogg? DET ÄR EN BLOGG.
Vet du vad, ehm.. ditt ipnr.. ehm.. host host.

Eller inte.
Vareviga jävla dag när man kikar in på Facebook (vad vore livet utan FB?) så ser man att någon mamma "annonserar" ut sina barn på statusen.
Men t.ex "En 2,5 åring till salu, någon som vill köpa?"

Visst, jag har skrivit så någon enstaka gång, men det ser SÅ INNIHELVETE JÄVLA fel ut så jag har slutat med det.
Vad är man för en förälder när man är villig "sälja" sitt barn på så sätt?
Det är nedvärderande, man kränker barnet.
Nåja, jag vet att det inte är på allvar, men det är ändå fel.

Klart man kan blir trött, less och grinig på ens barn när dom får utbrott osv.. men det tillhör ju bara deras utveckling.
Det är helt normalt att ett barn får vansinniga utbrott och är utåtagerande, till en viss mån.
Man får härda ut helt enkelt och trösta sig med att det går över!
Hade min dotter suttit tyst och stilla och aldrig haft sina utbrott så hade jag starkt funderat på om det var något fel.

Maya har dessutom en sån där period nu, en sån period där hon blir asförbannad,slänger sig på golvet och skriker, hon slår mig och beter sig allmänt svinigt.
Men det går över, det gör det ju, men när? det vet jag inte. Hoppas det är snart.

Flera gånger om dagen så får jag lust att bara packa mina saker och dra iväg.. men till vilken nytta? Varken  jag, Maya eller Ante mår bättre av att någon av oss drar hemifrån.
Men man blir less faktiskt..

Men hur jävligt ett barn ens beter sig så bör man INTE "annonsera ut" sina barn på nätet eller någon annanstans, det kan missuppfattas på många sätt.

Och jo, det är BARA mammor som gör det.. jag har inte hört eller sätt en endaste pappa som har skrivit på så sätt om sitt barn. Hur kommer det sig?
Söker vi mammor efter sympatier? Vill vi att folk ska bry sig och tycka synd om oss?
Jag tror att det är så.

Jag har börjat fundera på varför dom där mammorna valt att skaffa barn om dom nu inte orkar med uppgiften.

Nåja.. bara en tanke.