Kikar runt lite på Facebook och snokar lite på vad gamla klasskamrater har för sig i livet och vad dom gör just nu, plötsligt så slås jag av vad lite jag egentligen har åstadkommit i mitt liv.

Många av de gamla klasskamraterna lever livet till fullo genom att studera i olika länder, t.ex USA eller England.
Dom åker iväg på otroliga äventyr med vänner och verkar ha det så fantastiskt underbart.

Jag då? Vad har jag gjort sedan jag slutade 9:an och gymnasiet?
Jag har hankat mig fram på diverse skitjobb, åkt på någon enstaka festival, senaste gången jag var utomlands var sommaren 2006 då vi åkte på festival i Tyskland och jag söp mig full i ca 6 dagar.
Jag har varit gravid två gånger, första gången 2006 vilket tyvärr resulterade i ett missfall i tredje månaden, senaste gången så resulterade det i en underbar liten dotter, vars far jag fortfarande efter 4½ år lever och är förlovad med.
Jag har varit mammaledig i lite över 1 år och börjat jobba som vikarie inom barnomsorgen.
Mycket att vara stolt över va?! Levt livet lite för väl va? Nej.
Nej. Nej. Nej!

Men så kom jag just på att, va fan Lina, skärp dig!
Du har det så som många vill ha det, ett hem, barn och du lever trots motgångar fortfarande ihop med ditt barns pappa.
Ni har statistiken emot er, enligt den så håller knappt några förhållanden där par har fått barn som unga.
VAR STOLT ÖVER DET!
Dom som lever livet just nu i diverse länder kanske missar den underbara upplevelsen att få barn, dom kanske väntar för länge och låter den biologiska klockan ticka på tills den dag då den inte orkar ticka längre och möjligheten för att få ett kärleksbarn är ute.
Jag ska erkänna, jag vägrade vara en av DOM som väntade för länge.
Jag visste redan som yngre att jag ville ha barn tidigt.
Nu var ju jag inte så där jätte ung när jag fick barn, men fortfarande ung nog att passa in i mallen för en "ung mamma".

Jag är stolt över min sambo och min dotter, jag är otroligt glad över att just HAN är pappa till mitt barn.
Jag är så enormt tacksam över att jag har min familj, min släkt och mina vänner.
Jag är tacksam för mitt liv.