Flåsarn- -

Separationernas tid..

Antalet separationer bland föräldrar har ökat drastiskt sedan 60-talet.
Varför har det blivit så?
Är det pga 2000-talets värderingar om att ensam är stark? Att kvinnan kan själv?

Många unga föräldrar separerar innan barnet ens har fyllt 1 år, och ofta av väldigt svaga skäl.
Det känns och ser ut som om att de inte orkar kämpa, att dom innan barnet kom trodde att livet skulle gå som en dans på rosor, att barn inte ställer förhållandet på prov osv.
Men hur naiv och dum i huvudet är man om man tror att allt ska vara som förut när ett barn kommer in i bilden?

Ofta målas pappan upp som en idiot eller svin i samband med en separation.
Allt dom gör och säger är fel och dom vill inte barnets bästa.

I mina ögon så är det OFTAST mamman till barnet som är den idiotiska som inte låter pappan ta del av sitt barn så som han bör få.

Jag tror att anledningen till den ökade separationen bland unga också handlar om pengar och makt.
Ensam förälder= underhållsbidrag, större chans/rätt till bostadsbidrag och annan ekonomisk hjälp.

Vem tänker på barnets bästa i en separation där föräldrarna utövar en sorts maktkamp?
"Jag betalade vagnen, den stannar hos mig" 
"Du har aldrig köpt något åt h*n så jag ska ha vårdnaden"
"Du får bara träffa h*n 2 dagar/vecka"
"Glöm delad vårdnad"



Av alla de jag vet som separerat och har små barn så hamnar ALLTID barnen i kläm, dom lämnas bort flera dagar/vecka till mor/far-föräldrar för att de nyseparerade föräldrarna ska kunna komma ut bland folk, vara "sociala" och festa.

Jag tycker att det är oerhört sorgligt att barn utnyttjas för att få pengar, det är ju så lätt liksom, skaffa ett barn och du blir garanterad 1050:- / månad i 18 år, separerar du så får du ytterligare någon tusenlapp att röra dig med, du får även större chans till ekonomisk hjälp från socialtjänsten.
Du är barnledig varannan helg och kan då festa bäst fan du vill, skit i ungen, den kan ju sova hos mormor eller någon annan nära släkting.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag också har gått i separationstankar, men det handlade INTE om pengar.
Men efter mycket övervägande så har jag och Andreas tagit oss igenom våra problem.

Varför orkar inte andra kämpa?!

Är otrohet så jävla farligt jämt?
Visst, sker det på en regelbunden basis så är det nog bäst att lämna den andra partnern.

Sen finns det andra saker som kan ligga bakom en separation också,självklart, men i detta inlägg menar jag inte sådana självklara saker, utan mest fjanteri-bråk som ofta kan uppstå i en relation och som man LÄTT kan ta itu med TILLSAMMANS.

 

För mig betyder min familj allt, jag skulle ALDRIG lämna dom i sticket.

 





Kommentarer
Postat av: Maraja piraja!!!!

JÄVLAR VAD RÄTT DU HAR!!!!!! Vem fan har påstått att det e lätt att ha barn,jobba,sköta hemmet,vara snygg o pigg o orka "mysa" varje dag???!!!!! Väx upp säger jag till dom som tror att d e så... Partnerskap handlar om att gå igenom BÅDE glad stunder o dåliga

Jag tror att man "växer ihop" genom att gå igen dom TILLSAMMANS :love: till dig FLÅSARN ;-)

2010-04-23 @ 13:50:02
Postat av: Linda

Du har så rätt lina.. har man barn lär man ju tänka till lite mer å ta tag i förhållande och verkligen kämpa om det är knakerier.. men tyvärr så finns det ju förhållanden som d förekommer våld,både psykiskt och fysiskt.. och då anser jag att det inte är ett hälsosamt förhållande att fortsätta bygga på.. men du tänker rätt :thumbup:

2010-04-23 @ 16:05:28
Postat av: Lina

Linda: Det är just sådana förhållanden som jag väljer att INTE ta upp i inlägget för det är det en självklarhet att det är bättre att gå än att stanna kvar, för alla inblandade.

2010-04-23 @ 16:34:17
http://flasarn.blogg.se/
Postat av: Katrin

samtidigt kan det vara grymt jobbigt att kämpa helt ensam för att förhållandet ska funka... det e liksom inge vidare kul att ens försöka då... man måste ju få vara lycklig själv även fast man har barn att tänka på

2010-04-24 @ 14:00:04
http://katrinrigglov.blogg.se/
Postat av: Adéle

Dock har du INTE rätt i fråga om pengar, jag försöker få hjälp av soc, men det har tagit 3 veckor innan jag ens får tag i dem via telefon.

Att inte pappan bidrar med flera tusen/månad utan jag ist efter 8veckors handläggningstid hos försäkringskassan (om jag har kryssat i alla rutor rätt) får rätt till 1273kr i underhåll gör mej INTE rikare.

Söka bostadsbidrag?? Jag sitter just nu med ett avdrag på mitt barnbidrag på 500kr/månad närmaste halvåret för att betala av "överflödigt bostadsbidrag" som jag fick för 2år sedan för att jag DÅ gick till soc, men sedan jobbade ihop mer pengar under andra halvan av året så jag inte skulle haft bostadsbidrag i början av året. Dock MÅSTE man alltid ansöka om bostadsbidrag när man går till soc som jag gjorde då, innan jag fått jobb.

Så om du tror att man blir RIK av sparation så kan du ju komma hit o kolla på mina räkningar och min tomma kyl. Att pappan flyttat ut ur vårat hemma har gjort så jag och min dotter ligger -4ooo per månad.

Vi nådde inte ens den summan när pappan bodde här, men vi hade iaf råd att överleva!

Skulle då pappan bo kvar här, för barnets bästa, för att ge oss mat på bordet? Kanske. Men skulle hon behöva utstå att höra mej skrika och gråta dagarna i enda? Det hade inte varit att tänka på hennes bästa.

2010-04-25 @ 12:30:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin



bloglovin

RSS 2.0