Flåsarn- -

Sonisphere @ Stockholm ! 7/8-2010

Klev upp astidigt igår på morgonen,duschade,grinade pga smärtan, väckte Ante och Maya.
Åkte till Sandviken strax efter kl 8 och lämnade Maysan hos hennes farmor, äntligen var vi på väg mot Sonisphere.. men först en snabb frukost på Sandvikens McDonalds.

Gick rätt fort att åka till Stockholm, kanske berodde på att jag slumrade till 2 gånger?
Hittade av en slump till universitetets parkering där vi ställde våran bil och sedan påbörjade våran promenad med full förväntan om en fantastisk musikupplevelse.
Kön var lång, för lång.
Flera tusen personer köade för att komma in lagom tills första bandet skulle börja spela, jag och Ante, så tuffa som vi är, gick förbi nästan alla och ställde oss rätt långt fram.

ÄNTLIGEN inne, men inga armband. Va fan... gick och frågade en person som jobbade på festivalen om vi inte skulle få några armband och på knacklig svenska fick vi svar:
-Nej, dett behyvs iinte!
Vadan detta? har aldrig varit med om en festival där man inte behöver armband.

Gick och köpte lunch, langos. Satte oss ned i gräset och åt.. jag såg mig runt omkring och förklarade för Ante hur härligt det var med en festival på gräsmark.

Första bandet började spela när vi satt och åt.. dom sög. Tipsar någon er om att lyssna på ett band vid namn Warrior Soul så gör inte det.

Sen löft vi på våra arslen och gick mot den mindre scenen för att kika in Nicke Anderssons (f.d sångare i Hellacopters) nya band ;Imperial State Electric.
Dom var helt okej faktiskt, lite Hellacopters sound osv..

Och regnet kom... kom..kom..kom..kom... det fina gröna gräset förvandlades till lera och till ännu mer lera.

Vi rörde oss mot stora scenen, kollade lite på Anthrax, också helt okej, var inte något som fick det att pirra till i muttan precis.

Och regnet det öste ner.. jag var redo att ge upp. Nu var det inge kul längre.
Jag ville gå till bilen.. Men då släpade Ante med mig ner till den lilla scenen igen, där skulle vi kolla på Hammerfall, otroligt bra live. Nä, nu överdrev jag, men bra var dom i allafall.Det var en härlig känsla i publiken.

Det var ett jävla sjå att gå fram och tillbaka i all lera.. fy fan.. jag hade ett par skor med öppna tår och det var inte så härligt att känna leran sippra mellan tårna.

Tillbaka till stora scenen.. igen. Slayer skulle spela. Några halvfeta karlar entrade scenen.Dom var kass..kass kass kass.

Och ännu en gång var vi tillbaka på lilla scenen.. jag och Ante satte oss ned på marken i väntan på att Iggy and The Stooges skulle spela.Allt var genomblött, folk runt omkring oss stod och vred ur sina kläder.
Tur att vi hade fått en varsin regnponcho innan vi gick in på festivalområdet på förmiddagen:

Efter några låtar så tröttnade vi på gammelgubben Iggy och gick på jakt efter regnvänlig mat. Men det fanns inte något... satte oss på några träbänkar en bit från stora scen och lät allt regn bara komma. Vi var nu hungriga, frusna och blöta. Dagen kunde inte bli sämre... trodde jag ja.

Dags för Alice Cooper! Som jag hade sett fram emot detta! Äntligen, för första gången i mitt liv ska jag få se ALICE FUCKING COOPER! Hans låtar och hans scenframträdande berättade verkligen historier. Det var häftigt att se när han halshöggs och hur han sjöng med armarna i en tvångströja. Cooper levererade verkligen!

Men vi tröttnade efter några låtar och började gå ner mot lilla scenen för att få bra platser på Mötley Crüe. Passade på att ta några snabba foton i ovädret:

Det var gräs där innan regnet kom.

Mötley Crüe hade jag kunnat skippa, dom var lika kass som dom var i Globen-07. Det är bara att inse, Vince Neil kan inte sjunga.
Jag förstår mig inte på alla översminkade små brudar som nästan dör så fort Mötley går på scenen. Hallå liksom.. väx upp.

Klockan 21 var stunden kommen. Det var dags för Iron Maiden, över 40.000 personer stod och trängdes framför stora scenen för att få en glimt av ett av världens största rockband.Vi allihopa som var där trotsade regn,lera och kyla bara för att få se dom, och det var så himla värt det! Jag tror inte dom gjorde någon besviken! Fantastiskt!Briljant! Helt jävla underbart! Det var andra gången jag såg dom live och jag kan då säga det att Maiden kan fan inte göra några misstag på scenen!

(Regnfritt)

När Maiden tackat för sig och gått av scenen så var det bara för oss att försöka ta oss till bilen.. var bara det att tiotusentals personer också skulle ta sig ut.
Man såg folk halka omkring i leran, fastna med rullstolar och skor.
Regnet kom igen, och blixtrarna lös upp himlen en efter en.

När vi äntligen kommit fram till bilen så var det bara att klä av sig allt blött och sätta sig.. sköööönt.

Behöver jag säga att det blev en lång väg hem i regnet?

 

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin



bloglovin

RSS 2.0