Jag läser sällan böcker, men den senaste tiden så har jag älskat att läsa biografier om olika stjärnor inom rock/metalvärlden.

Just nu så håller jag på att läsa Lemmy Kilmisters bok "White line fever".
Boken är underhållande och samtidigt lite deprimerande.
Sättet han beskriver sitt liv på gör att man lätt kan se framför sig hur saker och ting såg ut då,hur musiken lät och hur dom kraschade sina liv med droger.
Men det bästa med boken är ändå att Lemmy berättar i "jag-form".

Boken är lååååångt mycket bättre än Mötley Crües bok "The Dirt"!

 

"Visst fan är jag alkoholist, än sen, det stör mig inte"

Lemmy om sitt alkoholintag.