Tog mig och Maya ca 35 minuter att gå hem från dagis idag, ungen skrek och grinade i stortsett hela vägen.
När vi ÄNTLIGEN hade kommit fram till vårat bostadsområde så dök det upp en ung kille bakom mig;

-HEJ! HEJ!
-Eh..heej..
-DIN DOTTER GÅR PÅ DAGISET DÄR BORTA OCKSÅ VA?
Hinner knappt svara innan han fortsätter;
-HON GÅR VÄL PÅ SAMMA AVDELNING SOM MIN GRABB?
ÄR DET ETT BRA DAGIS TYCKER DU?!
-Nja, min dotter går på avdelningen bredvid, jo det är ett jätte bra dagis, har gått där själv faktiskt..

Allt gick skit snabbt, han hade bråttom verkade det som, han var verkligen hyper, i sättet att röra sig och i sättet att prata. Men han var trevlig.
Kul att han kan säga andra ord än Hej iaf.

Grejen med Mr.Hyper är att han i flera månader nu har stirrat mig rakt in i själen när vi har mötts på dagis, på affären eller bussar, han stirrar och hejar.Inget mer.
Men nu har han snackat iallafall.