Sista April idag, i vanliga fall brukar det innebära cruising i Sala med härliga vänner och alkohol.

Men precis som förra året så blir jag hemma med min lilla familj. Vi har inte något planerat för dagen och kvällen och det känns rätt skönt, men det hade varit roligare att ha något planerat, något att se fram emot.

Jag är på bättringsvägen nu i allafall, eller ja.. min kropp tror det efter att jag har pulat i mig mediciner av olika slag.
Försöker få lite ordning på hemmet som jag har försummat totalt dessa dagar då jag och Maya har varit sjuka.
Jag har säkert 40 kg disk att diska, 411 kg tvätt att tvätta och 3 rum och kök att städa.
Men vart finns hjälpen när man behöver den?
Den minsta hon sitter och spelar Kalle Kunskap på datorn och den största han sover. Det betyder alltså att jag får göra allt själv... som vanligt.

Den dagen då Andreas bestämmer sig för att peta på dammsugaren så ska jag göra kors i taket. Vi har bott här i lite mer än 1 år och han har nog rört en dammsugare 1 gång under den perioden.

Ja, jag har väl skämt bort honom under dessa 5½ år som vi levt och bott ihop..
Men nu börjar allt likna mer och mer ett service hem där Ante och Maya är de som behöver hjälp med allt och jag är deras skötare/assistent.

-Hämta min snus
-Mamma hämta mjölk
-Har vi nå toapapper?-
-Fixa matlåda

osv osv..

Jag är så förbannat jävla trött på allt tjat, alla måsten och att det bara är JAG som förväntas göra saker här hemma.
Andreas är det så synd om, han jobbar ju... stackarn. Då behöver man ju inte lyfta ett finger i hemmet.


JAG ÄR LESS, TRÖTT OCH OERHÖRT GRINIG JUST NU!