Flåsarn- -

Är ett TACK för mycket att be om?!

Vi åkte till IKEA idag för vi var sugna på mjukglass.. När vi sedan satt där på bänken och njöt av glassarna så kom en pappa gåendes, i en handen körde han en barnvagn och i den andra handen så balanserade han både en glass och en korv.
När han stannade till så ställde sig hans son upp i vagnen, plötsligt så ramlade pojken (ca 1 år gammal) bakåt.. hans pappa fick tag på honom men pojken hängde fortfarande med i stort sett hela kroppen utanför vagnen och såg ut att kunna dunsa i golvet vilken sekund som helst.

Jag reste mig upp fort och sprang fram för att hjälpa till att få upp pojken i vagnen, varpå pappan säger:

-JAG SÅG HONOM! DET ÄR IKEAS FEL, DOM HAR JU TAGIT BORT ALLA STOLAR! VAD VILL DOM DÅ? SKA VI SÄTTA OSS UPPE I DOM FINA SOFFORNA OCH KLADDA ELLER? ÄR DET SÅ DOM VILL HA DET?

Och efter att nästan ha skrikit fram de orden till mig så gick han iväg med bestämda steg.

Ehm... okej. Nog för att jag förstår att pappan skämdes över situationen och kanske blev lite chockad..men ett litet tack var det väl kanske värt?




Jag beklagade mig sen lite för Andreas som såg alltihopa... och han sa då:
-Men sluta älta, du börjar ju bete dig som Örjan Lax i Hjälp!


Kommentarer
Postat av: Katrin

haha det där klippet är underbart! men håller med... ett tack är fan inte mycket begärt inte. Karlar!

2011-03-31 @ 08:32:52
http://katrinrigglov.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin



bloglovin

RSS 2.0