En kämpig dag har det varit, minst sagt. Alla tre i familjen har visat sig från sina sämsta sidor och många tårar har runnit.

Det är kväll nu och Maya har somnat, i sin säng.. mot sin vilja.
Hon var så arg och elak nyss och "rymde" hem till sin morfar och Catarina, jag hämtade henne, gav henne lite yoghurt för att hon skulle bli gladare.. men den spottade hon ut på golvet och smetade ut på bordet.

Jag fick nog och sa med hög röst att hon skulle gå och lägga sig i sin säng och inte komma tillbaka förren hon blivit snäll..

Nu sover hon.

Mitt mammahjärta gör ont.. och min ångest gnager i skallen.
Kommer Maya få men för livet nu när hennes mamma har varit så elak?
Kommer hon att minnas detta för alltid?

Jag vet att man ska sätta gränser, och det gör vi. Men ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig och vi har råkat få en dotter som har en enormt stark vilja och är envis som fan.

Hur ska jag få min dotter att lyssna på mig?  För är det något hon har slutat med på senaste tiden så är det att lyssna.

Jag är absolut inte ute efter att ha ett "lydigt" barn. Jag vill ha ett barn som törs visa känslor och som SJÄLV kan sätta gränser när hon anser att andra agerar fel. Och så långt har jag lyckats.
Men hur ska jag få henne att förstå våra gränser?
Någonstans under dessa 3½ år lär jag ha gjort något fel som mamma?