När jag var en fjortis så lyssnade jag mycket på svensk hiphop och de stora idolerna var The Latin Kings.

Jag blev eld och lågor när FEVEN kom med sin första låt och jag tyckte att hon var en drottning!
Fan va cool och häftig hon var i sin turban.

Och för att inte tala om MELINDA WREDE, henne vill jag vara. Jag lärde mig alla hennes texter utan till och jag var stormförälskad i alla hennes låtar.




Och när LILLEMAN kom med sin låt om pappa då grät man ju stora tårar och tyckte såååå synd om honom.




Nu så här i efterhand när man har blivit äldre och lyssnar på dessa låtar så förstår jag inte hur i helvete Sverige kan tillåta att sådana här patetiska,dåliga och fjantiga låtar kan släppas på skivor och som musikvideor??!!
I många av texterna så kan man inte förstå hur orden sammanhänger.
KASST! Jag skäms över mig själv att jag en gång i tiden lyssnade på sånt här skit!
Ett jävla snack i sådana här låtar om "betongen" och hur svårt dom har det i sina liv.


MEN!!

Det fanns ju även en annan katergori av svensk hiphop som jag lyssnade på och fortfarande gör.. i smyg.
Lite mer lättsam musik utan all den där betongen snacket.

LOOP TROOP! Första gången jag hörde dom så fick jag en speciell känsla i kroppen och den får jag tillbaka varje gång jag hör deras låtar. LOVE!




D6AA, intelligenta unga killar som verkligen kan trolla med orden. Roliga texter som man hade lätt att fastna för.
Fantastiska!




Organism 12! Behöver jag säga mer än att jag var KÄÄÄÄÄÄR?



Afasi och Filthy! Denna låt är nog och kommer nog alltid vara en av de bästa svenska hiphop låtar som någonsin gjorts.