Idag är det 3 årsedan...
3 årsedan det värsta hände mig och min familj..
Dagen hade varit lugn, förutom att mamma hade skjutsat mig till Brynäs och min gamla lägenhet för att hämta mina sista saker efter separationen från Jonas..
När vi hade kommit hem till Valbo så åkte mamma och hämtade barnen på dagis och jag gick ner till mitt rum i källaren och satte mig vid datorn, snackade med Nicki och lyssnade på musik.
Jag hörde våran hund cilla gnälla.. så som hon alltid gjorde när någon åkte hemifrån..
men så tyckte jag så synd om henne att jag tänkte gå upp och hålla henne sällskap..
"Ska gå upp och kolla till hunden" var det sista jag skrev på MSN till Nicki..
Gick upp för källartrappan, öppnar dörren till hallen och PANG!
Hela mellan våningen stod i brand.. jag kunde inte se något genom elden..
Paniken jag kände går inte att beskriva med ord...
Sprang fort ner till källaren igen, var tvungen att försöka ta mig ut..
som tur var så fanns det en dörr ut ifrån mitt rum.. barfota och med bara mjukiskläder sprang jag ut och upp för en brandt stentrappa, ramlade och slog mig.. snubblade ut på gräsmattan..
tänkte att jag var tvungen att rädda djuren så jag sprang till ytterdörren och öppnade den.. PANG!
Fanns inte en chans att jag hade kunnat ta mig in... eld överallt... svart rök överallt.. men någonstans där i elden så såg jag mina röda adidasskor.. utan att tänka så gick jag in snabbt och hämtade dom..
Sprang sedan ut på vägen... skrek... ingen var ute.. ingen såg nåt.. eller valde dom bara att inte se?
Det kom en bil med 2 byggnadsarbetare i.. jag sprang fram framför bilen och slog på huven..
"Ring brandkåren, det brinner!"
Dom blev nog chockade.. men ringde iallafall 112...
Jag fortsatte springa, dörr till dörr... närmsta grannen var inte hemma...
tillslut så öppnade en granne som heter Rita dörren.. jag skrek till henne att det brann..
hon fattade ingenting..
jag fortsatte att skrika...
så hon sprang ut på gatan för att kolla...
sen ringde hon oxå 112...
jag fick vara där en stund för att slippa se hur huset försvann bland röken..
men när jag hörde brandkåren komma så sprang jag ut igen..
Huset var övertändt...elden sprutade ut ur fönster och tak...
"MINA DJUR! DOM DÖR! MINA DJUR!" minns jag att jag skrek...
Eftersom att jag var i ett sånt chocktillstånd så visste jag inte heller om mamma och barnen hade kommit hem.. så när polis och brandkår frågade om någon befann sig i huset så kunde jag inte svara riktigt säkert..
Det stod många och kollade på när huset brann.. många ungdomar... dom skrek och grät omvartannat.. dom var nog oxå rädda..
Plötsligt så hör jag mammas röst "Vart är Lina!!"
Jag sprang fram till henne och sa "Förlåt,förlåt,förlåt".
Men jag hade inte gjort nåt fel.
Fick åka ambulans till sjukhuset med lätta rökskador..
blev utskriven frammåt natten.
Fick sova hos min låtsaspappas syster...
det enda som jag hade kvar rymdes i en liten plastpåse.. dvs, mjukisbyxor,och en grön tröja, trosor och bh...
tack och lov så hade brandkåren tagit hand om min telefon och mp3 spelare så dom fick jag oxå..
Tiden efter detta bestod av besök på polishuset som huvudmisstänkt för mordbrand ett tag...
sjukt vilka grejer dom kunde komma på att anklaga en för..
men det gick inte längre än så..
Jag vet fortfarande inte vad som hade startat branden...
Den dagen vill jag aldrig mer uppleva igen..helst inte skriva om den heller.. men det är väl ett sätt att bearbeta det hela.
I branden dog 1 hund och 3 kattungar..
Nu måste jag sluta skriva.. tårar börjar komma...
Dagen hade varit lugn, förutom att mamma hade skjutsat mig till Brynäs och min gamla lägenhet för att hämta mina sista saker efter separationen från Jonas..
När vi hade kommit hem till Valbo så åkte mamma och hämtade barnen på dagis och jag gick ner till mitt rum i källaren och satte mig vid datorn, snackade med Nicki och lyssnade på musik.
Jag hörde våran hund cilla gnälla.. så som hon alltid gjorde när någon åkte hemifrån..
men så tyckte jag så synd om henne att jag tänkte gå upp och hålla henne sällskap..
"Ska gå upp och kolla till hunden" var det sista jag skrev på MSN till Nicki..
Gick upp för källartrappan, öppnar dörren till hallen och PANG!
Hela mellan våningen stod i brand.. jag kunde inte se något genom elden..
Paniken jag kände går inte att beskriva med ord...
Sprang fort ner till källaren igen, var tvungen att försöka ta mig ut..
som tur var så fanns det en dörr ut ifrån mitt rum.. barfota och med bara mjukiskläder sprang jag ut och upp för en brandt stentrappa, ramlade och slog mig.. snubblade ut på gräsmattan..
tänkte att jag var tvungen att rädda djuren så jag sprang till ytterdörren och öppnade den.. PANG!
Fanns inte en chans att jag hade kunnat ta mig in... eld överallt... svart rök överallt.. men någonstans där i elden så såg jag mina röda adidasskor.. utan att tänka så gick jag in snabbt och hämtade dom..
Sprang sedan ut på vägen... skrek... ingen var ute.. ingen såg nåt.. eller valde dom bara att inte se?
Det kom en bil med 2 byggnadsarbetare i.. jag sprang fram framför bilen och slog på huven..
"Ring brandkåren, det brinner!"
Dom blev nog chockade.. men ringde iallafall 112...
Jag fortsatte springa, dörr till dörr... närmsta grannen var inte hemma...
tillslut så öppnade en granne som heter Rita dörren.. jag skrek till henne att det brann..
hon fattade ingenting..
jag fortsatte att skrika...
så hon sprang ut på gatan för att kolla...
sen ringde hon oxå 112...
jag fick vara där en stund för att slippa se hur huset försvann bland röken..
men när jag hörde brandkåren komma så sprang jag ut igen..
Huset var övertändt...elden sprutade ut ur fönster och tak...
"MINA DJUR! DOM DÖR! MINA DJUR!" minns jag att jag skrek...
Eftersom att jag var i ett sånt chocktillstånd så visste jag inte heller om mamma och barnen hade kommit hem.. så när polis och brandkår frågade om någon befann sig i huset så kunde jag inte svara riktigt säkert..
Det stod många och kollade på när huset brann.. många ungdomar... dom skrek och grät omvartannat.. dom var nog oxå rädda..
Plötsligt så hör jag mammas röst "Vart är Lina!!"
Jag sprang fram till henne och sa "Förlåt,förlåt,förlåt".
Men jag hade inte gjort nåt fel.
Fick åka ambulans till sjukhuset med lätta rökskador..
blev utskriven frammåt natten.
Fick sova hos min låtsaspappas syster...
det enda som jag hade kvar rymdes i en liten plastpåse.. dvs, mjukisbyxor,och en grön tröja, trosor och bh...
tack och lov så hade brandkåren tagit hand om min telefon och mp3 spelare så dom fick jag oxå..
Tiden efter detta bestod av besök på polishuset som huvudmisstänkt för mordbrand ett tag...
sjukt vilka grejer dom kunde komma på att anklaga en för..
men det gick inte längre än så..
Jag vet fortfarande inte vad som hade startat branden...
Den dagen vill jag aldrig mer uppleva igen..helst inte skriva om den heller.. men det är väl ett sätt att bearbeta det hela.
I branden dog 1 hund och 3 kattungar..
Nu måste jag sluta skriva.. tårar börjar komma...
Kommentarer
Postat av: Ellen
gråter... usch ja beklagar verkligen Lina..De måste ha varit fruktansvärt =(...Hoppas de aldrig mer behöver ske :(
Postat av: Sarah
Fy fan vad hemskt :(
Postat av: vaniljlatte
åh fy vad hemskt! :(
Postat av: Deafeem
Det kommer jag ihåg som igår. Det var hemskt och ens tankar gick åt till att sända styrka till stackars er, även fast man knappt var bekanta.
Jag vet inte vad jag ska skriva, det finns inga ord som kan få det att bli ogjort eller få hela situationen att kännas "OK". Men djuren lever ju i alla fall kvar, i ditt hjärta!
Trackback
