De saker jag skrev tidigare att jag skulle göra under kvällen har INTE blivit gjort pga lathet, extrem lathet för att vara exakt.
Men i morgon så MÅSTE jag verkligen göra allt, annars kommer jag hata mig själv.


Nu ska jag krypa ner bredvid min snarkande karl.
Ibland så hatar jag verkligen hans snarkande, eller ja.. för det mesta faktiskt.. men om sanningen helt ska fram så kan jag inte sova om han inte ligger bredvid och snarkningarna är borta.
Efter 4 år tillsammans så tror jag att hans snarkningar har blivit en sorts trygghet för mig.