Jag tror inte på lyckliga förhållanden, ni vet såna där äckligt lyckliga,gulligullande,inget bråkande förhållanden. Jag tror inte att dom finns faktiskt.

Nä, de som påstår sig leva i ett super lyckligt förhållande med väääääärldens bästa partner,ljuger.Dom ljuger stort,inte bara för oss runt om, dom ljuger även för sig själva.

För egentligen, hur normalt är det att aldrig bråka? aldrig ha en het diskussion osv?
I ett sådant förhållande kommer man väl ingen vart? eller?
Man måste ju prata ut, få ur sig saker om ett förhållande ska kunna gå framåt.

"Jag och min sambo vi bråkar aaaaldrig och vi har aldrig några problem"
Nämen visst sörru, och jag heter Sven!

Jag tror nämligen då att ni är för fega för att diskutera och för fega för att tala sanning.
Jag tror också att ni är otrogna mot varandra,smeker varandra medhårs för att undvika konflikter och ljuger för varandra.

Jag spyr på alla er som säger att ni lever i världens bästa förhållanden utan bråk m.m..

Jag och Ante däremot, vi har ganska ofta rätt så heta diskussioner om allt från städning till blöjbyten och tro mig, att få rensa luften och släppa stenen som ligger på ens axlar är så JÄVLA skönt ibland!
Och man kommer alltid på en bra lösning efteråt som blir bra för båda parter.

Självklart så finns det ju "lyckliga" förhållanden, men gräv lite djupare så ska ni se att allt inte är ängar och gröna skogar jämt.

Jätte konstigt inlägg, jag vet.. men vad fan ska man skriva om då?