Äntligen har jag insett hur dum jag har varit som har lekt med min sjukdom på detta sätt...
Jag har varit och ÄR otroligt sjuk just nu. Det är sällan jag är så här dålig faktiskt.. kanske 1 gång vartannat år eller något.
Febern har legat på stadiga 39 grader mest hela tiden, förutom idag då den sjönk till 38. Snoret rinner hej vilt och mina näsborrar gör ont efter alla snytningar, snart kommer väl näsan börja ömsa skinn också.
Min astma är och hälsar på också, helt ovälkommen. Jag har haft astma enda sedan jag var pytteliten och alltid haft astmamediciner så som Bricanyl och Pulmicort,men allt eftersom att jag har blivit äldre så har astman vuxit bort så pass mycket att jag inte känner av den i vardagen längre och jag har då valt att skippa mediciner.
Senast jag använde medicin mot astman så var jag nog 14 år, om man bortser från den kvällen för några årsedan då jag fick åka in till akuten med astmaanfall.
Varje gång jag blir förkyld och astman hälsar på så tänker jag "Nu ska jag banne mig fixa medicin så att jag slipper må så här", men tror ni jag fixar medicin?
Nope, jag blir så innihelvetes dålig att jag knappt kan prata, varenda ord jag försöker säga väser ur min mun och tar den sista andan ur min kropp. Går jag 10 meter så måste jag sedan återhämta mig i 30 minuter.
På nätterna är det värst, då kommer oron, "vågar jag sova?", "är kudden tillräckligt högt upp?".
Jag är rädd för att sova när jag har astma, jag tror att jag ska sluta andas i sömnen och dö så därför sover jag med "ett öga öppet" i stort sett.
Denna jävla astma kommer också med sådan där härlig ångest, ja.. ångest över att jag är sån jävla dålig mamma när jag ligger där sjuk.
Jag får ångest över att jag inte kan leka med min dotter som innan, jag får ångest över att inte kunna prata med henne så som vi alltid brukar prata.
Jag får ångest över att jag ligger eller sitter där i soffan och inte orkar göra det hon vill.
Idag har jag mått lite bättre i allafall, men jag har inte kunna gå många meter utan att nästan kvävas. Men jag har varit ute och fått lite luft, det är bättre än ingenting.
Men nu har jag fått nog på riktigt, jag kan inte ha det så här längre, så fort jag blir frisk nog (brukar ta ca 1 vecka) så ska jag kontakta en läkare så att jag får recept på mina mediciner utskrivet, så kanske jag kan vara en bättre mamma nästa gång jag blir dålig,
Febern har legat på stadiga 39 grader mest hela tiden, förutom idag då den sjönk till 38. Snoret rinner hej vilt och mina näsborrar gör ont efter alla snytningar, snart kommer väl näsan börja ömsa skinn också.
Min astma är och hälsar på också, helt ovälkommen. Jag har haft astma enda sedan jag var pytteliten och alltid haft astmamediciner så som Bricanyl och Pulmicort,men allt eftersom att jag har blivit äldre så har astman vuxit bort så pass mycket att jag inte känner av den i vardagen längre och jag har då valt att skippa mediciner.
Senast jag använde medicin mot astman så var jag nog 14 år, om man bortser från den kvällen för några årsedan då jag fick åka in till akuten med astmaanfall.
Varje gång jag blir förkyld och astman hälsar på så tänker jag "Nu ska jag banne mig fixa medicin så att jag slipper må så här", men tror ni jag fixar medicin?
Nope, jag blir så innihelvetes dålig att jag knappt kan prata, varenda ord jag försöker säga väser ur min mun och tar den sista andan ur min kropp. Går jag 10 meter så måste jag sedan återhämta mig i 30 minuter.
På nätterna är det värst, då kommer oron, "vågar jag sova?", "är kudden tillräckligt högt upp?".
Jag är rädd för att sova när jag har astma, jag tror att jag ska sluta andas i sömnen och dö så därför sover jag med "ett öga öppet" i stort sett.
Denna jävla astma kommer också med sådan där härlig ångest, ja.. ångest över att jag är sån jävla dålig mamma när jag ligger där sjuk.
Jag får ångest över att jag inte kan leka med min dotter som innan, jag får ångest över att inte kunna prata med henne så som vi alltid brukar prata.
Jag får ångest över att jag ligger eller sitter där i soffan och inte orkar göra det hon vill.
Idag har jag mått lite bättre i allafall, men jag har inte kunna gå många meter utan att nästan kvävas. Men jag har varit ute och fått lite luft, det är bättre än ingenting.
Men nu har jag fått nog på riktigt, jag kan inte ha det så här längre, så fort jag blir frisk nog (brukar ta ca 1 vecka) så ska jag kontakta en läkare så att jag får recept på mina mediciner utskrivet, så kanske jag kan vara en bättre mamma nästa gång jag blir dålig,
Kommentarer
Postat av: Jeaner
Postat av: Linda
Men Lina.. fixa medicin NÄR du är sjuk så du mår bättre Nu när du ÄR sjuk! tokfia! ;-P
Postat av: Jeanette
Då mitt inlägg inte kom fram mer än det kosntiga förnamnet skrattar testar jag igen utan att knappa fel på tangentbordet :P
Jag hoppas att du snart kryar på dig tjejen, det var bara det jag ville säga :) Kramar :love:
Postat av: Katrin
men inte ska du behöva ha ångest... alla blir sjuk då och då och då orkar man helt enkelt inte göra allt som vanligt. Du är ju inte mer än människa ska coola ner du.. Maya klarar sej tills du blir frisk ska du se =) Krya på dej!
Trackback
