Just nu har jag väldigt många motgångar i mitt liv och allt kommer på en och samma gång.
Det där svarta hålet som alltid funnits i närheten har vuxit sig större och är nu redo att sluka mig.
Vad sker då egentligen kanske ni undrar?
Det törs jag inte svara på, det enda jag vet är att jag ska nog hålla mig undan fester tills allt har ordnat upp sig.

Det är extra jobbigt denna gång eftersom att en nära släkting är inblandad och har sårat mig väldigt mycket... och saken blir inte bättre av att jag fick ett jobbigt besked på dagis imorse när jag lämnade Maya.
Känner mig väldigt maktlös just nu och får lust att bara ställa mig ute på gräsplanen här utanför och skrika.
Jag får lust att besöka alla som någon gång under mina 23½ år har sårat mig på ett eller annat sätt, jag får lust att hämnas och inte visa någon nåd.

Det enda som håller mig någorlunda fungerande är min familj... men jag behöver få vara helt själv känner jag.
Jag behöver få sitta ensam hemma, gråta ut alla känslor... skriva av mig och bara vara.
Med ett litet barn under samma tak så kan man inte/får man inte gråta hur som helst, jag vill inte att hon ska tro att mamma och pappa har bråkat (vilket vi inte har gjort eller gör) och jag vill inte att hon ska behöva se sin mamma nära bristningsgränsen.. vilken dag som helst kommer bägaren rinna över.

Jag behöver ensamhet! Inte bara för min egen skull.. jag tänker på alla närstående också, det är inte kul att träffa någon som förlorat "glöden".
Det är inte lika roligt att skratta längre, jag som alltid haft nära till skratt och skämt. Inget känns roligt längre.

Den människa som sårat mig nu i dagarna ska vara en förebild, en som jag ska kunna vända mig till om det är något, men tyvärr så känner inte jag det förtroendet just nu.
Det verkar inte finnas ens en uns av dåligt samvete hos personen, nästan så att jag tror att h*n har planerat hur h*n ska få mig att trilla ner i hålet.

"Man gräver sin egen grav", så kan det säkert vara.. men just nu har jag många som hjälper till.
Hur mycket jag än skriker att dom ska sluta gräva så gör dom det inte de kommer fortsätta gräva tills jag faller dit och inte kan ta mig upp, graven känns extra djup denna gång.

Jag tog mig upp i höstas/vintras.. men det var under helt andra omständigheter.
Jag tvivlar på att det kommer gå denna gång om jag trillar dit.

Varför skriver jag ut allt det här på bloggen egentligen, det är ju så många som läser och det kan missuppfattas, börja snackas osv... men det skiter jag i.
Jag och de som bör veta, vet hur det ligger till. Vad resten säger och tror kan jag bara flina åt.. för dom har INGEN aning alls.

Jag kanske exponerar mitt privatliv ganska mycket i just detta inlägg, men jag måste få skriva av mig, jag måste få skriva hur jag mår, hur jag känner mig och om saker som gör mig ont..och klarar man inte av att läsa detta så är det bara för er sluta läsa min blogg.
Som sagt, jag har rätten att skriva vad jag vill här.

Nä nu ska jag hämta Maya på dagis och så ska jag försöka se till att resten av dagen blir bra.