Nu när jag sitter i min ensamhet, i det totala lugnet som har infunnit sig här hemma så börjar jag att grubbla.

Om man påstår sig älska någon, varför gör man då allt för att såra den personen?
Det finns någon i min närhet som har det som intresse, att såra mig alltså.. och många fler.
Denna person är en man som jag har saknat hela min uppväxt, som inte har bott nära och som jag har fått träffa max 1 gång per år.
Men, på varje födelsedag och varje jul så har det dykit ner kuvert i min brevlåda innehållandes ett grattiskort eller God Jul kort.Varje år som jag har fått dessa kort så har jag blivit varm inombords och känt mig saknad och älskad.
Jag har alltid sett upp till denna man och ansett att ingen är snällare än honom. Att han fortsatte att skicka dessa kort även när jag blev vuxen och fick barn var extra stort för mig.

Nu är det 2010 och han och jag bor väldigt nära varandra, något som jag till en början tyckte var roligt.
Jag såg framför mig hur jag skulle kunna bjuda hem honom på en kopp kaffe och fika, jag såg också framför mig hur min dotter Maya skapade sig en relation till honom.
Alla dessa "drömmar" blev i stället en mardröm.
Denna man har visat sig vara en man som jag inte känner, en man som sitter i sin ensamhet och skriver elakheter.
Han har sårat mig många gånger och jag har svurit och spottat och sagt att NU får det vara nog.. men dom orden kommer inte fram för han vägrar öppna dörren när jag vill prata om detta.

Jag vet inte vad som har gått fel, vad som har utlöst detta beteende. Jag har många gånger skuldbelagt mig själv till och med.
Det enda jag verkligen vet är att dessa små ord och pikar bryter ner mig sakta men säkert och att jag snart har kommit till en punkt där förlåtelse inte finns.

Jag älskar denna man inombords men jag börjar verkligen fundera på vad det egentligen finns där att älska?
Ett kallt hjärta?