Jag är född och uppvuxen i Forsbacka, jag gick på dagis här tills jag var tre år, då tog mamma med sig mig och flyttade till Valbo, där skapade jag mig ett kontaktnät som höll i sig genom skolåren.
De dagisvänner som fanns kvar i Forsbacka dom träffade jag sällan och våra vänskaper rann ut i sanden.

Och vad hände då när man i vuxen ålder tog med sig sin egna familj och flyttade tillbaka till Forsbacka?

Jo, man känner sig ensam.. ensam..ensam..ensam..
Det vore så jävla trevligt med vänner i ens egna ålder, men tyvärr så har ALLA förutfattade meningar om mig och det kan vara allt ifrån att "Lina Forslund är dum i huvudet, henne ska man INTE umgås med" till "Lina är en jävla fitta som..blablabla" och det är alltså grejer som folk har hört från kompisens systers pojkvän typ.

Jag ska inte klaga, absolut inte.. jag har ju en underbar släkt och familj här som jag vet att jag kan vända mig till när det är något.. men vissa saker kan man bara inte snacka om med dom.
Och ja, jag har ju vänner.. det är inte så att jag är helt utan men, alla bor i t.ex Gävle och att sätta sig på bussen och åka dit när det är något känns inte så lockande.

Jag skulle gärna vilja veta vad som är så hemskt med mig, Lina Forslund.
Vad har jag gjort för att förtjäna allt förakt?

Men det kanske är så i små hålor, folk har inget bättre för sig än att dikta upp historier osv om andra.

Men jag lovar, jag är inte elak.. jag är inte sur. Jag är en väldigt trevlig person som skulle kunna flytta berg för sina vänner.

Och hejar du på mig när du ser  mig ute så hejar jag självklart tillbaka.