Jag är döpt och jag är med i svenska kyrkan. Enligt sed så räknas jag som kristen.

Men jag är inte kristen.. jag är heller inte buddhist, hindu, eller muslim. Vissa skulle säkert kalla mig för ateist.. men det är jag inte heller.
Jag tror inte på någon Gud och jag tror inte att Eva och Adam har funnits.
Bibeln eller andra religiösa skrifter intresserar mig inte ett dugg.

För många år sedan så ställde jag en fråga till en präst;
"Vem OCH vad är Gud?"
Prästen harklade sig och började tala i långa haranger som för mig mest lät som en massa bla,bla,bla..bla bla bla, blabla..
Jag fick inget riktigt svar på min fråga, bara en massa förklaringar kring Gud.

Fråga mig vad jag tror på och jag skulle ge dig svaret: Det som finns runt oss men inte märks hela tiden.
Jaha, men det låter väl som en tro på någon Gud tänker väl du då?

Jag tror på människans energier, både i livet och i döden. Jag tror på det som finns på andra sidan. Det som står mellan dåtid och nutid.
Jag tror på det övernaturliga.
Och jag tror på människans förmåga till förlåtelse.

Nu kan jag verka helt kokko i bollen, men det skiter jag i.

Varje människa har rätt till sin tro.

Att jag inte tror på någon Gud är inget negativt för  mig, det är snarare något positivt. I stället för att hitta på förklaringar som att t.ex
*Om Gud vill att jag ska ha barn, då ger han mig ett barn.
*Om Gud tar ifrån mig mitt barn, så finns det en mening med det.
Så försöker jag tänka logiskt;
*Om JAG vill ha ett barn, då ska JAG försöka att uppfylla min vilja.
*Om något sker och mitt barn går bort, antingen pga olycka eller sjukdom, så är det inte någons vilja. Det är pga det olyckliga som har skett och att det inte fanns mer att göra.

Det är väldigt svårt för mig att förklara exakt vad jag tycker och tänker om detta så här mitt i natten då ögonen går i kors.. men jag tror att ni förstår lite i allafall?

Jag kan förstå att personer som befinner sig i sorg kan söka tröst hos Gud,Allah, Jesus m.fl  och att med tankens förmåga kanske kan få det att kännas lite lättare för en stund.
Men jag gör inte så.
Jag ber inte till högre makter.

Jag säger inte vad som är rätt och fel, men för mig är min icke tro helt rätt och det känns underbart för mig, för pga att jag är icke troende så betyder det ändå att jag är öppen för att lära mig, jag står inte fast vid en Gud och stampar.