Flåsarn- -

Du är inte din diagnos!

2:a November så fyllde jag 26 år , jag och min karl drog ut på krogen på kvällen och hade det trevligt, träffade lite vänner, tog någon drink och någon öl och var på glatt humör.
 
Det kom fram en ganska stor kvinna iklädd korsett till mig:
-Hej, jag heter Anna och jag är bipolär.
Öhhhh... liksom. Som om att jag bryr mig?
Nåja, jag hejade och presenterade mig som Lina.
Efter bara någon enstaka minut så kom en till tjej fram... och den första kvinnan Anna sa då:
-HON heter också Anna och är OCKSÅ bipolär!!!
 
Men jaaaaa....
 
Jag bryr mig inte ett skit om vilken diagnos du har. Och snälla, du kan väl ge fan i att presentera dig som om att DU VORE din diagnos?
Snacka om att stämpla sig själv i pannan.
 
Jag ogillar inte personer med diagnoser, tvärtom så kan jag känna samhörighet.
Men, varför måste många (inte alla), ta upp sina eventuella diagnoser i en konversation långt innan man känner varandra?

-" Ah men du vet, jag har ju adhd, det är därför jag gör si eller så"
 
Det är ytterligare en grej som jag stör mig på, att det helt plötsligt är OK att uppföra sig på ett speciellt sätt pga en diagnos - några svarta ord på ett vitt papper.
Som om att diagnosen skulle vara en form av ursäkt som alla borde acceptera.
 
DU ÄR DU. DU ÄR INTE DIN DIAGNOS.
Så länge du tänker att du är den diagnosen som du har så kommer du se svårigheter överallt. Om du i stället försöker tänka att du är den du är, med eller utan brister, så är du en fantastisk människa som kan klara allt det som andra klarar av, men kanske med lite extra hjälp.
Och det är aldrig fel att be om hjälp, det är starkt.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



bloglovin



bloglovin

RSS 2.0