Barnen behöver trygghet från första början!
Ett barn är ett barn, hur man än vrider och vänder på det så är det så. Från att dessa små underbara varelser lämnar mammans (i vissa fall) trygga mage och ibland flera år framöver så har dom en annorlunda dygnsrytm och sovtider än vad vi vuxna har.
De vet inte själva när det är dags att sova, när de inte ska gråta och när det är dag eller kväll.
Jag blir upprörd när jag ser och hör föräldrar som totalt ignorerar sina barns gråt vid läggdags eller vid andra tillfällen.
Många gånger har jag stött på föräldrar som försvarar sitt ignorerande med;
"Äsch, bryr man sig inte och låter han/hon hålla på så ger han/hon sig snart"
I vilken värld lever man då?
Ett barn gråter oftast av en orsak, det kan vara hunger, blöt eller nerbajsad blöja, eller så vill det lilla barnet enbart ha en varm och mysig kram av sin mamma eller pappa.
Varför är det så svårt att då ge barnet den närhet som barnet behöver?
Vad får folk att tro att ignorerande skapar trygga barn?
Jag har haft tur med Maya, hon har nästan aldrig strulat med nattsömn eller liknande, men de gånger hon har gjort det så har inte jag haft ro i kroppen att ignorera. I stället har jag gått in i hennes rum.känt på hennes blöja, satt mig ner bredvid, killat hennes små fötter och sjungit en sång. Fungerade inte det så fick hon lite välling och en mysig stund med mig i soffan. Jag kunde också gå runt och vagga henne i min famn tills hon somnade.
Jag minns speciellt en kväll, då hon hade magknip och inte kunde komma till ro.. då bar jag henne i min famn i 4 timmar, utan att klaga.
Jag vill inte att mitt barn ska gråta efter närhet, jag vill att hon ska få närhet och uppmärksamhet utan att behöva gråta efter det.Jag vill att mitt barn ska känna att "mamma kan jag lita på, hon finns alltid här för mig".
Hur kan man som förälder sitta på dagen och påstå att man älskar sitt barn över allt i världen när man sedan på natten låter sitt barn gråta sig till sömns och till och med kräkas pga gråten?
Hur kan man sitta och lyssna på sitt eget barns längtan efter närhet och tröst utan att göra något åt det?
Visst, man kan ha dåliga dagar som förälder då allt känns hopplöst, men glöm inte att barnet känner av dina känslor och allt blir mycket värre med en förälder som är på dåligt humör.
Min dotter är nu en underbar liten flicka på 3 år som aldrig blir nekad att sova i samma säng som mig och hennes pappa, som alltid blir tröstad vid gråt och som aldrig behöver somna ensam, gråtandes i sin egen säng.
Resultatet av detta är en trygg liten människa som älskar att sova hos mormor,morfar och farmor.
Det var bra skrivet :)
Men man får inte heller glömma att alla barn är olika ;) Men att låta dem skrika sig till sömns, det skulle inte mitt hjärta klara av, jag var en mamma som bar sitt första barn, dygnet runt, pga kolik, dag som natt utan att tappa det sunda förnuftet.
Kramar
håller med... himla bra skrivet. Tycker inte heller att ett barn ska behöva gråta sej till sömns för sej själv. Jag har haft tur med mina ungar som inte heller har trasslat nå vidare. Men Kristoffer hade en liten släng av kolik när han var liten och man fick ju bubba runt på honom timmar varje natt innan han somnade. Än idag är det jättemysigt att ha barnen nära och att ha dom sittande lutandes mot sej i soffan framför en film eller så. Förstår inte att så många kan ignorera barns gråt. Jag mår dåligt när jag hör sånt
Barn har väldigt få basala behov - när man blir förälder tar man på sig ansvaret att tillgodose dessa behov. Och i min "handbok för barn" står varken "ska anpassas enligt föräldrarnas rytm" eller "blir tryggt av att lämnas ensam"... Vill man inte tillsidosätta sig själv bara lite när man får barn och prioritera någon som är hjälplös högre än sig själv kanske man ska vänta till man mognat till sig?? Vill inte verka dömande men barnen litar på OSS för att se till att de ska ha det så bra som möjligt - vi ska finnas för dem och inte tvärt om...
"Min dotter är nu en underbar liten flicka på 3 år som aldrig blir nekad att sova i samma säng som mig och hennes pappa, som alltid blir tröstad vid gråt och som aldrig behöver somna ensam, gråtandes i sin egen säng.
Resultatet av detta är en trygg liten människa som älskar att sova hos mormor,morfar och farmor."
meen..underligt..min son också fast vi kört med 5 min metoden, han har aldrig sovit i vår säng...
på ditt inlägg kan man ju tror att alla barn som inte är uppväxt som ditt far illa.....du gör som du känner är bäst för ditt barn, jag gör vad jag känner är bäst för mitt..sluta klaga på andra..du är inte så bra själv.
