"Ni ska allt få se att jag kan ta hand om barnet som jag bär på, ni ska få se att jag kommer växa med uppgiften att vara förälder"
Så många ungdomar, så många vuxna och så mycket ansvarslöst handlande när det kommer till föräldraskap.
Jag vet själv hur det är. Det var några som tvivlade på mig som mamma när jag berättade att jag och Andreas skulle ha barn, många gånger fick jag höra:"Men kommer du verkligen klara av detta? det är ett stort ansvar!Barnet behöver trygghet och stabilitet, ni har ju ingen fast anställning".
Aldrig någonsin har jag känt en sådan stor drivkraft att verkligen visa att jag kan!
Och här sitter vi, med 5 år i ryggsäcken, i våran 4:e lägenhet, 3 rum och kök, Ante jobbar på Sandvik och jag är "fritidsforskare" ;) och inga bidrag - inte ens bostadsbidrag. Vi har klarat oss fint!
Visst, ofta har det känts lite knackigt både ekonomiskt och känslomässigt, men det har ändå fungerat, vi har aldrig gett upp hoppet helt.
Vi har visat att vi kan, trots att vi en gång var två personer som fann lyckan i festandet och alkoholen.
Maya har eget rum som är invaderat av leksaker och hon har två sprängfyllda garderober med kläder.Men utan kärleken så hade hon inte varit trygg. Det är ju så, materiella saker kan INTE ersätta kärlek och omhändertagande.
Men, vissa verkar tro att så länge barnen har de nyaste leksakerna och de finaste kläderna så behövs det inte så mycket kärlek. Och vill man ut och festa 4 dagar/vecka så lämpar man bara över ungen till någon vän eller släkting, spelar ingen roll vem egentligen bara man slipper ansvaret över ett barn.
De orden var väl skrivna, det smärtar i ens modershjärta, att barn verkligen blir utsatta för det du nu beskriver.
INGET barn borde få genomgå en sådan uppväxt.
Kramar
Vädligt fint skrivet Lina!!! man kan inte leva utan kärlek, pengar är inte allt...
Stå på dej, vet hur de där kan vara. :thumbup:
Så sant så sant.. D har det han behöver både av kläder o leksaker. Han har långt ifrån allt o inte det dyraste märket, för det har jag inte råd med o inte min lilla övriga familj heller. Men han Är älskad och kramad och har god självkänsla, vilket är det viktigaste för mig.
Angående det med föräldrar som festar.. Har både vänner o bekanta som är så. Man ser på fb deras statusar. I veckorna är det jobb jobb jobb, sen hem o äta middag o natta barnet. Så fort det blir helg är det fester och konserter hit o dit och barnet hamnar hos mormor/farmor. Flera av dom kan inte låta bli även de helger de är hemma. Då tar dom hem några vänner o dricker massa vin trots att barnet är hemma. Jag tycker det låter jättehemskt! När träffar dom sina barn egentligen?
Ett par åkte i somras på semester i över 3 veckor, Utan sitt barn! Knappt en vecka av sommarn fick deras barn vara med dom. Flummigt tycker jag..
Vad får såna barn för trygghet? Dom kan ju knappast känna sina föräldrar liksom..?
Och det är inte unga föräldrar några av dom, mellan 30 o 45 typ. Så dom borde ju hunnit leva livet före småbarnen kom...
kan inte annat än hålla med... många som sa precis samma sak till mej när jag o sågen skulle ha kristoffer. så jobbigt att höra hela tiden. men vi har, precis som ni, klarat oss bra. Och det är så bra det du säger: kärleken klarar man sej aldrig utan!
