Senaste veckorna har det inte blivit många rader skrivna här på bloggen, väldigt ovanligt när det gäller mig.
I vanliga fall så brukar jag kunna skriva utan några som helst problem, men under en tid så har jag försökt att skriva men det har slutat med att jag har raderat varenda rad och lämnat bloggen.
Jag tänker inte ursäkta mig för er, för alla kan ju ha en väldigt okreativ period.

Det är Söndag idag, och första advent. Andreas jobbar 12-timmars idag, Maya är ute och leker på gården i någon snöhög och jag har precis kommit innanför dörren och lyssnar just nu på lite musik.
Om det verkligen finns en Gud så tror jag att Han har haft en redig magsjuka nu senaste veckan, och då tänker jag på all den jäkla snö som har landat här.
Jag är ingen vintermänniska, jag vill ha sol,bad och vita stränder. Maya däremot älskar snön och vägrar komma in och hem idag..  Ett visst dåligt samvete kan infinna sig i min kropp dagar som denna, jag skulle så gärna vilja vara ute och åka pulka eller BOB med henne, men jag törs inte.. Nej, jag är inte rädd för snön, men för en massa årsedan när jag var ca 8-9 år så hände det en olycka när jag åkte pulka och sedan dess är  jag jäkligt farträdd.

Klev upp tidigt imorse med Maya, detta gav mig tid till att filosofera lite grann på vad jag egentligen vill med mitt liv.
Det går så trögt på jobbfronten att det gör mig illamående och sur och det är mycket pga det som jag vill göra en förändring.

Jag har bestämt mig för att börja plugga, när vet jag inte riktigt, men så fort som möjligt helst.
Och så SKA jag fixa körkortet.
Sen så ska jag också börja träna är det tänkt.

Min födelsedag har dragit sig mot sitt slut.. men jag är så underbart nöjd över hur dagen blev.
Jag hade sedan länge bestämt mig för att inte ha något riktigt firande för mig, kanske en kaffe på sin höjd för den som ville, och jag är glad att så många lyssnade på mina önskemål.

Visst, lite firande har det blivit ändå. I  Lördags så firade vi mig lite grann hemma hos mamma, det blev en god marängtårta,saft och kaffe - alldeles perfekt.
På Söndagen så blev det ett firande hemma hos svärmor, dit kom också Andreas mormor med karl, morfar med fästmö och även Andreas syster och hennes kompis.  Det bjöds på god mat, kladdkaka och en massa skratt.

Idag var ju som sagt min riktiga födelsedag, och jag kunde vakna utan att bli stressad, jag kunde städa lugnt och harmoniskt och fixa middag utan ångest. Mamma kom förbi en sväng enbart för att säga grattis en gång till och lämna lite presenter.
Efter att vi hade käkat lite mat så  fixade jag och Maya en liten tårta och knallade över hem till pappa och Catarina.

Kändes så skönt att få ha ett minimalistiskt födelsedagsfirande utan en massa pompa och ståt och annat tjafs.

Det räcker för mig att fixa ett stort kalas/per år - Andreas och Mayas.
Eftersom att dom fyller år samma datum så blir ju deras kalas och firande oftast lite större än vanligt.

Jag är så nöjd och tillfreds med livet just idag.
Och jag tackar ödmjukast för alla gratulationer som jag fått på Facebook, sms och face to face.

Det är här nog den bästa och mest lugna födelsedag som jag haft sedan jag föddes, fler sådana tack! :)

Fast enligt mormor så är det ju "kommunistfasoner" att inte bry sig så mycket om sin födelsedag. Haha.

Tänk att jag blev 24 år idag..