Våga ställa krav till förlossningspersonalen!
När jag väntade Maya så var det ju min första fullt gågna graviditet och mitt första barn, allt var nytt och jag svävade på moln. Jag läste ALLT som jag kunde komma över angående graviditeter och förlossningar.
När jag hade gått 10 dagar över tiden så vaknade jag med små lätta värkar, kontaktade Antes mamma och fick sedan skjuts av hans morfar till förlossningen.Där tog dom in oss på UL och diverse andra grejer.. fick beordran att dra ut på en promenad eftersom att värkarna inte var så starka. Hade vi inte bott så långt ifrån sjukhuset så hade vi fått åka hem.. + att jag hade inbokad tid för planering av igångsättning dagen efter.
Väl tillbaka från promenaden så hade jag så ont att jag varken kunde sitta, stå eller gå.. När barnmorskorna skulle kontrollera hur öppen jag var så kved jag av smärta. Jag bad om att dom skulle sluta och jag skrek efter bedövningar och lustgas.
När förlossningen satte igång på riktigt så satte vi i en skiva i cdspelaren som fanns på rummet med några lugna och fina låtar som vi hade valt ut speciellt för denna dag.
Smärtan blev värre och barnmorskorna stängde av musiken och jag skrek, jag skrek som om att jag skulle dö. Jag skrek som om att jag blev knivhuggen och bad om att få lyssna på musiken genom hela förlossningen.
Tillslut fick jag Epidural, som tyvärr inte tog bort någon smärta.. den gjorde mig i stället helt förlamad på vänster sida av kroppen. Jag kunde inte klia på mig själv, för det kändes inte, jag kunde inte stå på vänster fot, för då vek sig benet osv.
Jag märkte att personalen blev irriterade på mitt skrikande och de nästan skrek tillbaka. Vad jag än gjorde så var det fel, jag fick inte hålla armarna över huvudet, TROTS att det var den enda sköna positionen för mina armar och axlar just då.
Det var så mycket som hände då som jag ska se till att det inte händer igen.
Nästa gång ska jag skriva ett utförligt brev, som jag ska lämna till min barnmorska på MVC och till förlossningspersonalen på förlossningen.
Där kommer jag kräva att få ha egen musik.
Jag vill ha tillgång till lustgas på en gång och jag vill att epiduralen sätts i riktigt på en gång och att de lyssnar när jag säger att det inte hjälper.
Jag vill ha tillgång till ett badkar eller en dusch och jag vill kunna vandra runt i rummet eller korridoren eller använda mig av en stor pilatesboll.
Men mest av allt så kommer jag att kräva sen avnavling, för barnets skull.
Jag vet många som har blivit avskräckta efter sin första förlossning och vägrar skaffa fler barn. Men jag säger bara: Ställ krav! Det är din kropp, ditt barn och dina känslor!
Ingen annan än DU vet hur ont det gör för just dig. Ingen kan tala om för dig hur du ska känna vid en viss tidpunkt.
Ställ krav!
Var det Gävle BB? Har hört sägas att det är lite, ja vad ska man kalla det., ohumant där..?
D är född i Varberg och det är jag superglad för. Fick lustgas erbjudet utan att be om det. Fick behålla den även efter epiduralen även om den kanske inte hade nån effekt. Men den var en trygghet för mig :)
Epiduralen hade jag inget att säga till om, den vart jag tvungen att ta för att få ner blodtrycket som var skyhögt (preklampsi). Men den fyllde sitt syfte iaf..
Låter ju helflummigt att inte få ha sin musik ens, det kanske låter fånigt men det kan va en jätteviktig grej! Vi hade egen musik med. Inte för att jag kan påstå att jag la märke till så mycket av den, hehe. Jo sista låten på skivan reagerade jag på (Kenta - Just i dag är jag stark) eftersom den spelades när D föddes.
Jag fick hos mvc skriva ett brev som följde med mina papper till förlossningen. Där stod det allt som jag ville och inte ville och det följde dom så gott dom kunde. Blev tvungen få akupunktur i knäna trots att det var det enda jag vägrade göra egentligen. Men det var för Ds skull så klart man gört...
Det jag ångrar idag är att jag inte pratade med personalen efteråt om vad som hänt under förlossningen. Jag har ingen aning idag egentligen mer än att det kändes som det sa poff paff så var han född (tog 2.45) och att det vart kaos i rummet ett tag med läkare/barnmoskor/sköterskor eller vad det var som yrade runt i halvpanik.. Jag skulle liksom vilja veta varför det vart kaos.
Det enda Ds pappa sa när jag frågat var just det, att det vart kaos ett tag. Han var inte nå alls intresserad av att prata om saken. Och nu har vi ingen kontakt längre så nu får jag aldrig veta..
Så Det är väl vad jag tar med mig till nästa gång (om det nu skulle bli en nästa gång), att prata igenom allt efteråt.
Vad är sen avnavling?
Ja självklart ska man ställa krav på hur man vill ha det. Det är ju ens största upplevelse och det e klart man ska få påverka vad som bir. Att inte få ha musik tycker jag verkar löjligt. Vill man så ska man väl få ha det. Det enda jag blivit irriterad över under dom två gånger jag fött är att med Robin så tjatade barnsmorskan om att jag skulle bada lavenderbad fast jag vägrade. Hon tjatade och till slut sa jag ifrån ordentligt. Sen vägrade dom ge mej epidural och när dom efter många om och men gick med på det så hade narkosläkaren fått ett akutfall så jag blev utan. Barnmorskan stod o hängde på min mage till slut för att hjälpa till... lustgas hade jag ju men faan det gjorde ont! Fick epidural med Kristoffer och den hjälpte hur bra som helst! Om du blev förlamad så måste den där läkaren ha stuckit dej fel i ryggen och kommit åt nåt han inte borde kommit åt... tur att förlamningen gick över.
Hoppas verkligen att du får en bättre upplevelse nästa gång! kram
