Maya har aldrig sagt att jag eller någon annan är dum.. men idag när jag hämtade henne på dagis och tog på henne skorna så fick jag för första gången höra detta:
-DUMMA DIG MAMMA!

Jaha.. nu är hon i DEN åldern, den där förbannade,dryga skitåldern då allt och alla är dumma.

När hon sa dom där orden så sa jag såklart att det inte är okej att säga så och att man kan bli ledsen om någon kallar en dum och så frågade jag om barnen på dagis säger så..
Vad tror ni svaret blev?


Maya sa att många säger så.


Jag hoppas att de andra föräldrarna inte ignorerar sitt barn om denne säger att någon är dum.
Jag hoppas att föräldrarna liksom jag, talar om att man inte får säga så.

Det snackas hit och dit om att många ungdomar tar sig an sin första fylla under just Valborg.
Jag var inte en av dom, tror jag. Jag vet faktiskt inte exakt när jag tog min första fylla.. men jag vet att det var tidigt.

Jag kan sakna den tiden lite, alltså tiden då allt man gjorde typ var förbjudet, dvs supa,röka,snusa osv..
Allt vart så mycket roligare då.

Tänk när man satt hemma hos sin pojkvän man hade på den tiden och drack hembränt som om att det inte fanns någon morgondag, man drack tills man spydde "kvävespyor" som knappt gick att få upp.
Groggarna på den tiden bestod mestadels av sprit och pyttelite läsk, man ville ju inte späda ut alkoholen.
Hade man inge läsk så kunde man (jag) dricka sprit rent, utan några problem.

Dock har jag ett minne i min "ryggsäck" som nog aldrig kommer försvinna..
Jag var 13 år tror jag, hade en pojkvän som var 16.. Han och hans bästa vän bestämde sig för att dricka läkarsprit som dom hade fått tag på, ni som inte vet vad läkarsprit är så kan jag berätta att det består av 96% ren etanol och enbart 4% vatten.
Iaf.. hans kompis drack den där läkarspriten och det slutade med att han låg på backen okontaktbar och spydde blod.

Något jag tycker är synd och hemskt med dessa tonårs och fjortisfyllor är att många inte vågar gå hem när dom har druckit och därför kanske dom sover ute eller hos någon okänd person.. och vem vet vad som sker då?
Jag däremot har haft tur, min mamma sa alltid till mig att vad jag än hade gjort så skulle jag alltid våga komma hem, hur mycket jag än hade druckit så skulle jag hem.
Första gången som min mamma träffade mig onykter var jag 13 år och ramlade in på gården när mamma stod ute på bron och rökte.
Fick jag skäll? Nej, inge skäll alls faktiskt. Hon gav mig vatten och sedan fick jag sova av mig ruset.
Vi hade nog en diskussion dagen efter, men den minns jag inte något av.

Alla ungdomar borde få ha en sådan trygghet.

Vill man inte att ens barn ska dricka så ska man nog inte förbjuda drickandet, det har nog mer motsatt effekt..
Förbjudet= roligare.
Jag tror man ska hålla sig neutral och hålla kontakt med sitt barn under kvällen och förklara att "du vågar komma hem"...
Det är väl bättre att ens barn vågar komma hem onykter än att hon eller han ska sova hos någon annan pga rädsla för att komma hem?

Jag hoppas ni förstår vart jag vill komma med detta trots att det mest blev en massa babbel?

Alltid lika kul när man får jobb och när man sedan ringer för att bekräfta att man kommer så får man höra att dom ordnade med personal internt.
Får dom göra så?

Nåja, ingen fara på taket. Har en del annat att göra så..

Sista April idag då gott folk, känns lite konstigt...
Har ju åkt på cruising med Ida,Jörgen och lite fler folk till Sala på just denna dag.. men detta år blev det inte så, iaf inte för mig.
Festsugen är jag så det inte är klokt, men pga bristen på barnvakt så blir nog hela familjen hemma ikväll, funderar på att göra lite tacos och ha en myskväll. Det funkar väl det också?
Dessutom får vi en sleepover gäst också, min lillasyster Isabell, så Maya är nöjd iaf.

Direkt efter att jag kommit hem från jobb och hämtat Maya på dagis så gick vi och köpte en kycklingsallad och en varsin glass, sedan gick vi ner till vattnet och bara mös.

 

 

Någon timme senare så gick vi hem och hämtade Mayas cykel och så fick hon cykla till Pilparkens lekpark, där mötte vi Mayas mormor och moster.

 

Jag är fan ensam hemma ikväll.. E-N-S-A-M!
Eller ja, inte riktigt då.. Maya är ju hemma såklart,men hon sover så jag är ju ensam ändå, på ett sätt.

Fattar ni hur skönt det är att karln är gone with the wind?!
Han kommer inte hem förren imorgon = ännu mera nice.

Jag skämmer bort mig själv med cola,chips och lite choklad.  NJUT!

Jag och Maya var nyss ute och lekte lite i lekparken här utanför.
Runt oss cyklade några killar i låg/mellanstadie åldern..
Dom ropade efter en kille och när han väl kom så stack de som ropade på honom.
Så höll dom på bra länge.
När killen dom ropade på sedan gick in igen så sprang dom och plingade på hans dörr för att sedan springa iväg och gömma sig.

När den utsatta killen hittade på dom så höll dom andra på att ljuga..
"J..j..jag ska hem till mormor och hämta tuggummi"
"Följ inte efter hela tiden"

Jag blev så förbannad när jag såg och hörde allt detta så jag var nära på att ta tag i saken själv.

Jag frågar mig själv varje dag när jag är ute med Maya:
Vart är alla barnens föräldrar?!!!

Föräldrarna till de barn ( i alla åldrar) som hänger här på gården kan inte förvänta sig att den förälder som är ute med sitt barn ska hålla koll på allas barn.
Jag skulle ALDRIG förlåta mig själv om jag lät Maya som är 2½ år vara ute helt själv och något hände bara för att jag var tvungen att göra något annat och inte kunde vara med ute.
Hur svårt är det som förälder att vara ute med sina småbarn?
Folk verkar inte veta hur lätt en olycka sker och visst fan är det bättre att man är med, ser hur olyckan går till och snabbt kan springa fram och hjälpa än att man passar över allt ansvar på en annan vuxen.

Just nu i skrivande stund så tänker jag på lilla Elin som blev överkörd alldeles utanför sitt hem.
Det hade kunnat vara Maya eller något annat barn här på våran gård.
Det kör bilar här varje dag och kväll, ibland kan folk köra riktigt fort utanför husen också.
Man kan inte förvänta sig att ALLA bilister ska se de barn som springer runt ute.
Vi föräldrar har ett ansvar!
Som förälder så MÅSTE man finnas där!

Lata jävla mammor och pappor finns det... fy fan!

Antalet separationer bland föräldrar har ökat drastiskt sedan 60-talet.
Varför har det blivit så?
Är det pga 2000-talets värderingar om att ensam är stark? Att kvinnan kan själv?

Många unga föräldrar separerar innan barnet ens har fyllt 1 år, och ofta av väldigt svaga skäl.
Det känns och ser ut som om att de inte orkar kämpa, att dom innan barnet kom trodde att livet skulle gå som en dans på rosor, att barn inte ställer förhållandet på prov osv.
Men hur naiv och dum i huvudet är man om man tror att allt ska vara som förut när ett barn kommer in i bilden?

Ofta målas pappan upp som en idiot eller svin i samband med en separation.
Allt dom gör och säger är fel och dom vill inte barnets bästa.

I mina ögon så är det OFTAST mamman till barnet som är den idiotiska som inte låter pappan ta del av sitt barn så som han bör få.

Jag tror att anledningen till den ökade separationen bland unga också handlar om pengar och makt.
Ensam förälder= underhållsbidrag, större chans/rätt till bostadsbidrag och annan ekonomisk hjälp.

Vem tänker på barnets bästa i en separation där föräldrarna utövar en sorts maktkamp?
"Jag betalade vagnen, den stannar hos mig" 
"Du har aldrig köpt något åt h*n så jag ska ha vårdnaden"
"Du får bara träffa h*n 2 dagar/vecka"
"Glöm delad vårdnad"


Av alla de jag vet som separerat och har små barn så hamnar ALLTID barnen i kläm, dom lämnas bort flera dagar/vecka till mor/far-föräldrar för att de nyseparerade föräldrarna ska kunna komma ut bland folk, vara "sociala" och festa.

Jag tycker att det är oerhört sorgligt att barn utnyttjas för att få pengar, det är ju så lätt liksom, skaffa ett barn och du blir garanterad 1050:- / månad i 18 år, separerar du så får du ytterligare någon tusenlapp att röra dig med, du får även större chans till ekonomisk hjälp från socialtjänsten.
Du är barnledig varannan helg och kan då festa bäst fan du vill, skit i ungen, den kan ju sova hos mormor eller någon annan nära släkting.

Jag ska inte sticka under stolen med att jag också har gått i separationstankar, men det handlade INTE om pengar.
Men efter mycket övervägande så har jag och Andreas tagit oss igenom våra problem.

Varför orkar inte andra kämpa?!

Är otrohet så jävla farligt jämt?
Visst, sker det på en regelbunden basis så är det nog bäst att lämna den andra partnern.

Sen finns det andra saker som kan ligga bakom en separation också,självklart, men i detta inlägg menar jag inte sådana självklara saker, utan mest fjanteri-bråk som ofta kan uppstå i en relation och som man LÄTT kan ta itu med TILLSAMMANS.

 

För mig betyder min familj allt, jag skulle ALDRIG lämna dom i sticket.

 

Åh vad jag laddar inför ett nytt blogginlägg.. ett inlägg som kommer göra många många M Å N G A upprörda.

Denna statusuppdatering sprids nu likt löpeld på Facebook och självklart har det skapat många diskussioner.

Jag kan förstå varför den som kom på detta skrev just så här, för det är ju så verkligheten ser ut.
De stackars äldre, vare sig de bor hemma eller på äldreboende, får ta för mycket skit sina sista år i livet.
Folk trampar på dom, tar deras pengar och bryr sig inte om att hjälpa till med den personliga hygienen.

Sveriges interner har det faktiskt väldigt bra, de svenska fängelserna kan liknas vid hotell egentligen, förutom att vissa dörrar är låsta.
De finns till och med ett speciellt "mysrum" på många av de svenska anstalterna.
Hur många äldreboenden har "mysrum"?

De som sitter inlåsta på en anstalt sitter där av en anledning:
-Dom är kriminella.
Det är inget som är försvarsbart. Dom har gjort sig skyldiga till ett brott och ska sitta av sin tid. En tid som är en fis i rymden mot för det offren har fått utstå och får leva med resten av sina liv.

Varför ska man försvara någon som har sett till att en annan människa ligger död och begraven?
Vad finns det att försvara där?  INGET!
Vad gav gärningsmannen rätt att ha ihjäl offret?
Hur kan en människa själv bestämma om en annan ska få leva eller inte?



Hur ofta sker våldtäkter på anstalterna här i Sverige?!
Det är inte nå jävla USA vi lever i!
Jag vill GÄRNA se en statistik på hur många män OCH kvinnor det är som blir våldtagna i våra fängelser.
Jag kan sätta hela mitt liv på att det inte alls är så många som vissa vill tro.

Överallt läser man om pensionärer som har blivit misshandlade, dödade, rånade och våldtagna.
Även folk som ska finnas där som en trygg punkt för t.ex en kvinna med alzheimers våldtar och misshandlar henne just för att hon inte kan försvara sig själv.

Vart ligger rättvisa i detta?
Varför ska våra interner ha det så bra som dom har det?
Folk vill ju för fan begå brott bara för att få tak över huvudet, mat i magen och tillgång till pengar.

Varför struntar vi i våra äldre? Det är ju faktiskt dom som har hjälpt till att skapat vårat land.


LÄS TIDNINGARNA, KOLLA PÅ NYHETERNA!

Det är fan sjukt hur stökigt det blir hemma när både jag och Ante är däckade i någon form av influensa.
Vi har fått turas om att sova under dagen, men Ante har sovit mest.. in fact, han ligger faktiskt och snarkar just nu i skrivande stund.

Nu håller jag på och samlar kraft till att städa undan.. i vanliga fall så städar man ju varje dag.. men jag har ju inte haft ork till det sedan igår..
Jag är så illa tvungen att ta tag i det idag, man mår ju bara mer dåligt när man ser hur stökigt det är.

För övrigt så känner jag mig som en riktigt elak mamma.
Jag märker på Maya att hon är uttråkad, varken mamman eller pappan orkar ju leka med henne eller följa med henne ut till lekplatsen.
Jag tycker så synd om henne så jag måste kompensera detta sen när jag är frisk.

Nu orkar jag inte skriva nå mer... uppdaterar så fort jag blivit bättre.

Utan att överdriva så är jag dödssjuk just nu.. det är jätte synd om mig.
Näsan rinner så mycket att det vore passande med två extra stora tamponger i vardera näsborre, jag hostar tills jag kräks slem, huvudet gör ont, kroppen gör ont, febern kommer och går och jag är så yr och har dålig balans att jag nästan ramlar så fort jag är uppe och går.

Skulle vilja lägga mig ner och sova bort hela förkylningen, men det går ju inte, tyvärr.
Jag har sett bättre dagar i mitt liv faktiskt.

Till råga på allt så är Ante ute och käkar god mat nu.. jävla karlfan. Hoppas han har roligt -not-!

Nu ska jag bädda ner mig i soffan med Maysan och hoppas på att hon somnar snart..

Idag är både jag och Maya hemma, den ena med en dryg förkylning och den andre är bara.. ehm.. dryg.
Vi har inga som helst planer för denna dag mer än att gå ut en stund snart.

Tänk att det är Fredag.. igen. Var det inte Fredag igår också? Fan, veckorna går så förbannat snabbt.
Helgen ser ut att bli lugn iaf, det tackar jag för...men Ante den jäveln ska ut och käka med sina "kollegor" ikväll.. jag är lite smått avis faktiskt.
Men liksom.. han ska ut och äta en god middag på en restaurang medans jag och våran dotter får äta stekt lunchkorv med stuvade morötter. Tack Gud, du vet verkligen hur man får mig på toppen humör.

JAG VILL OCKSÅ BLI UTBJUDEN PÅ MIDDAG NÅGON GÅNG!

---

Så där ja, nu är insamlingen startad.. ni vet vad ni ska göra mina älskade,gulliga och söta läsare.

 

 

Äntligen kan jag stolt presentera en tävling på min blogg i samarbete med just pingpongbarnkläder!

På deras hemsida kan du finna MASSOR av olika barnkläder och annat roligt till ditt barn, så ta chansen nu och tävla om ett presentkort på 300 kronor!

Vad behöver du göra för ett delta i tävlingen?

1. Besök deras hemsida.
2.Skriv en kommentar under detta inlägg där du nämner ditt namn, eventuell bloggadress och mail.(ingen mail= inget deltagande eftersom att jag kontaktar vinnaren per mail efter avslutad tävling)
3.Länka till tävlingen från din blogg eller tipsa andra genom mail (lämna din tävlingslänk  i samma kommentar som dina uppgifter)

 

 

Ja, liksom... jag har väldigt sällan tid för att sitta vid datorn eftersom att min käre sambo oftast sitter här och därför blir min blogg väldigt lidande allt som oftast.
Så, det vore ju perfekt med en liten insamling!

Alltså, jag drömmer,spar och drömmer ytterligare om en bra laptop som jag kan använda var som helst, när som helst utan att behöva bråka med en grinig karl.. det tråkiga är att pengarna tryter och den där laptopen är ännu bara en dröm som nog aldrig kommer gå i uppfyllelse.
Med  insamlingen menas då att ni kan skänka en mindre summa, ca 20 kr, tillslut så kanske det blir tillräckligt till en dator?

För ni vill väl inte att jag ska sluta blogga va? va? va?

;)  Puss

Var hemma hos min pappa och Catarina för någon timme sedan, min faster Sussi, jag och min lillasyster Lova 6 år satt vid matbordet och pratade, plötsligt kom Sussi in på ett ganska meningslöst samtalsämne, diarré..

Lova 6 år: Men, vad är diarré?
Sussi 21år: Det är när det sprutar ur snop...stjärten..
Och inte nog med det, Sussi var även tvungen att upprepa det hon sa:
-När det sprutar ur snoppen...

Samtalet följdes sedan av asgarv,tårar och röda ögon!

Nu är jag och Maya ensamma hemma,Ante har åkt hem till sin pappa i Bergby.
Maya tjatar om "mankand" (marknad).

Jo för visst är det så att här i jätte stora Forsbacka så har vi en jätte stor marknad idag, så det så.
Förra året så var den så pass stor att den gick hela vägen runt bensinpumparna typ och i år har vi blivit lovade en marknad runt HELA Konsum, förstår ni vad stort?

Nåja, Maya tjatar och tjatar om att vi ska gå.. hon vill köpa en klubba. Men dom har inte öppnat än tror jag, så vi ska väl ta och käka lite lunch innan vi promenerar dit.

Fint väder har vi idag iallafall, underbart!

Lite ledsen blev man nu på morgonen när man fick se att en gammal vän som jag tyvärr inte haft någon kontakt med på flera flera år har gått bort.
Jag var tillsammans med en av hans bröder för en massa årsedan..
Det är sorgligt, en och en försvinner dom gamla vännerna från jordelivet.

Men denna kille valde inte att avsluta livet själv, till skillnad mot för många andra.

Han talade alltid om paradiset, att livet var orättvist och att det riktiga livet inte började förren efter döden.
Jag antar att han befinner sig i paradiset nu och håller sin pappas hand där borta.

Tänker på hans släkt och vänner!

Vila i Frid!

Kikar runt lite på Facebook och snokar lite på vad gamla klasskamrater har för sig i livet och vad dom gör just nu, plötsligt så slås jag av vad lite jag egentligen har åstadkommit i mitt liv.

Många av de gamla klasskamraterna lever livet till fullo genom att studera i olika länder, t.ex USA eller England.
Dom åker iväg på otroliga äventyr med vänner och verkar ha det så fantastiskt underbart.

Jag då? Vad har jag gjort sedan jag slutade 9:an och gymnasiet?
Jag har hankat mig fram på diverse skitjobb, åkt på någon enstaka festival, senaste gången jag var utomlands var sommaren 2006 då vi åkte på festival i Tyskland och jag söp mig full i ca 6 dagar.
Jag har varit gravid två gånger, första gången 2006 vilket tyvärr resulterade i ett missfall i tredje månaden, senaste gången så resulterade det i en underbar liten dotter, vars far jag fortfarande efter 4½ år lever och är förlovad med.
Jag har varit mammaledig i lite över 1 år och börjat jobba som vikarie inom barnomsorgen.
Mycket att vara stolt över va?! Levt livet lite för väl va? Nej.
Nej. Nej. Nej!

Men så kom jag just på att, va fan Lina, skärp dig!
Du har det så som många vill ha det, ett hem, barn och du lever trots motgångar fortfarande ihop med ditt barns pappa.
Ni har statistiken emot er, enligt den så håller knappt några förhållanden där par har fått barn som unga.
VAR STOLT ÖVER DET!
Dom som lever livet just nu i diverse länder kanske missar den underbara upplevelsen att få barn, dom kanske väntar för länge och låter den biologiska klockan ticka på tills den dag då den inte orkar ticka längre och möjligheten för att få ett kärleksbarn är ute.
Jag ska erkänna, jag vägrade vara en av DOM som väntade för länge.
Jag visste redan som yngre att jag ville ha barn tidigt.
Nu var ju jag inte så där jätte ung när jag fick barn, men fortfarande ung nog att passa in i mallen för en "ung mamma".

Jag är stolt över min sambo och min dotter, jag är otroligt glad över att just HAN är pappa till mitt barn.
Jag är så enormt tacksam över att jag har min familj, min släkt och mina vänner.
Jag är tacksam för mitt liv.

Just nu så sitter jag här i min ensamhet och doppar Mariekex i apelsinsaft, det är inte lika gott som jag minns att det var när jag var liten, vilken nit jag gick på.

Maya sover middag(lite sent,jag vet)och Ante har åkt iväg och tränat, såklart.

Jag känner mig lite OFF som morsa nu för tillfället, det känns som om att det enda jag säger till Maya är :
*Nej
*Rör inte
*Bara kolla
*Gör inte så
*Vad i h*lvete gör du?!! (om hon gjort något riktigt fel)
*Gå och lägg dig nu
*Du måste sova
*Plocka upp den själv
*Du kan göra det själv
*Mamma orkar inte, fråga pappa istället.

Jag känner mig rent ut sagt som en skitkass mamma just nu och jag har förbannat dåligt samvete över det.
Men, jag måste få försvara mig själv lite också.
Det är en otroligt jobbig ålder som Maya är i nu, en sorts mellanlandning mellan bebis-landet och stora-barn-landet.
Hon kan mycket själv oftast men ibland så kan hon inget och blir då gnälligare än gnälligast.
En grej som hon har börjat med nu är att så fort hon har ett glas med mjölk,saft eller något annat drickbart i så dricker hon en klunk av drycken för att sedan lägga glaset/muggen försiktigt på bordet så att all dryck rinner ut på bordet och ner på stolar och golv.
Jag försöker på ett bra och pedagogist sätt förklara för henne att så får man INTE göra och jag undviket i den mån det går att inte brusa upp.
Men tyvärr så gör det jag säger ingen nytta alls, ungen fortsätter med att hälla ut så nu gör vi så här hemma att jag och Ante håller i hennes glas eller mugg medans hon dricker.
Jag tror nästan också att det är det hon vill, att kladda kanske är hennes sätt att få vara lite bebis igen.

Nu måste jag också påpeka att jag har absolut inget emot kladd, Maya får kladda bäst fan hon vill med vad hon vill så länge det inte är kattlådan eller hundskit.
Hon får gärna skita ner sig totalt, herregud, det finns ju vatten och tvättmaskin här.

Finns det någon vänlig själ där ute i bloggrymden som kan ge mig ett tips på hur jag kan få min dotter att sluta hälla ut sin dryck?!

Herregud vad trögt det går att få Maysan i säng denna kväll! Tror fan att jag har försökt med olika knep i över 1 timme...

Nyss gick vi in på hennes rum och lade henne i hennes säng, sjöng några låtar och allt var frid och fröjd, sen sa Maya:
-Mamma gå ut!
-Va? ska mamma gå? vill du somna själv?
-Ja mamma, kom pussa sen.

Så jag gick ut ur rummet men ställde mig tyst utanför dörren och kikade in... tror ni ungen ligger kvar i sängen?
Nej!

Nu fick jag henne att luta sig tillbaka i soffan och kika på TV så förhoppningsvis så somnar hon där strax så kan jag bära in henne till sin säng sen.

Jag antar att Maya krånglar just nu pga att Ante inte är hemma..

Jag känner mig lite elak också, just för att jag ikväll låter henne somna i soffan..

Maya sover sedan ca kl 19 och Ante ligger och snarkar för fullt i sovrummet.
Det enda som låter just nu är datorn och tvn, ett stort lugnt har lagt sig över vårat hem.
Jag njuter, njuter och njuter just nu av min ensamhet och egentid.

Egentligen kanske jag också borde gå och lägga mig men jag har faktiskt tänkt att kika på How I Met Your Mother först, var så längesedan jag såg den serien så jag måste ju passa på i natt medans det är alldeles lugnt här hemma.. sen efter det så ska jag krypa ner i min varma säng bredvid en varm Ante, så mysigt!

Det är nu som jag har tid för mina egna tankar och funderingar, det är just nu som jag kan ägna mig åt enbart mig själv utan att behöva tänka på Maya och Antes behov.
Just nu är det bara JAG,JAG OCH JAG och inte DU,HON,HAN,DE ELLER DET. bara JAG.

Jag, Lina Forslund känner sig nu helt tillfredställd med livet.
Visst vore det nice med lite mer pengar och sånt, men va fan, det är inte hela världen.Pengar kan inte köpa lycka,iallafall inte riktig lycka.
Lyckan kommer från en själv och ens familj,släkt och vänner.

Fy fan vilken värdefull tid på dygnet detta är, 1 timme innan midnatt och jag är helt ensam vaken i min lägenhet...det är sååååååååååååå skönt. I LOVE IT!

Jag får så ont i hjärtat när jag hämtar Maya på dagis och ser att hon har gjort illa sig.. som idag t.ex.
Maya hade två sår i tinningen, jag fick inte kolla så noga men först såg det ut som ett stort bitmärke men sedan såg det mer ut som två rivsår.
Jag frågade henne vad som hade hänt och fick till svar att en dagiskompis hade gjort illa henne och jag blev inte förvånad när hon nämnde namnet på barnet, det har hänt förr flera gånger.

Visst, Maya är 2,5 år och kanske ljuger... men när hon fortsätter att berätta så litar ju jag på henne.
Det är min dotter, någon har gjort henne illa, det känns INTE okej och så tror jag ALLA föräldrar tänker om sina barn.

Jag hoppas att om Maya gör illa någon på dagis eller någon annanstans att barnets föräldrar kontaktar mig och berättar om det dom har fått höra, för på så sätt kanske man kan reda ut en del saker.

"Det är sånt som händer", det får man höra ofta av andra... visst, det kan ske, ibland. Men när det är samma barn, flera gånger om så börjar man ju undra.

Jag är väl medveten om att barn i just Mayas ålder kanske har svårt att förstå varandra när dom "pratar" med varandra, men samtidigt så vet jag också att de barn som går på Mayas avdelning talar riktigt bra och man har typ aldrig några problem med att förstå deras ord.
Dock kan ju barn ha lite svårare med att förstå.. så då kanske det är enklare att ta till diverse fula knep, så som att bitas,rivas, sparka eller slå. Men, det ursäktar inte det faktum att min dotter blev riven av en annan idag.

Träffade min farfar nyss när jag och Maya var ute, vi snackade lite om flytten osv..

F:Trivs ni bra här då? (vi bor bara 4 portar i från varandra)
Jag: Ja vi trivs jätte bra, men det är ju sådan jävla insyn på kvällarna när det är mörkt ute och ljust inne..
F: Ja, man får ge fan i att ha en massa hemligheter för sig, man kanske kan hålla hemlisarna till sovrummet.

Jag gav min farfar ett skratt som svar.. vad skulle jag annars ha gjort?!

Jag vet inte vad det är som gör att jag inte har bloggat så mycket den senaste tiden.. eller jo föressten, det har ju varit rätt så mycket att göra med tanke på flytten och påskledigheten.
Det har helt enkelt inte funnits någon tid.

Vi trivs som fiskar i vattnet här i nya lyan faktiskt.. Maya är så glad över sitt nya rum och möjligheterna till att kunna gå ut på en uteplats och leka, jag tror det var i förrgår så var hon och jag ute en sväng, då tittade hon på mig och sa:
-Mamma, ja älskar mitt hus!
Jag blev alldeles varm i hjärtat och kände verkligen vilket bra beslut detta var, att flytta hit.

Mitt och Antes förhållande har förvandlats till något bra igen, vi bråkar inte lika mycket om småsaker och vi får äntligen sova tillsammans i våran gemensamma säng utan en unge mellan oss.

Ska försöka blogga mer sen!

Har blivit dåligt med uppdatering här inne de senaste dagarna pga flytten, vi har alltså haft fullt upp.

Maya har varit otroligt duktig och sovit hela nätter inne på sitt rum sedan i Onsdags, så jag och Ante är lite bortskämda med sömn här hemma.

Idag är det långfredag, Maya är alltså hemma från dagis.. jag hade sett fram emot en liten sovmorgon och tänkte att eftersom att Maya har sovit fram tills 7.30 nästan hela veckan så kanske hon skulle sova till 8.00 eller 8.30 idag.. tji fick jag, 6.30 stod hon bredvid min sida av sängen och bad mig kliva upp.

Vad står på schemat idag då? packa upp lite småsaker och tvätta.