Ja då var det kväller här hemma, har varit en fullspäckad dag på alla sätt.
Eftersom att mamma håller på med sin flytt så har jag blivit utnämnd till barn-och hundvakt.
Denna flyttdag avslutades med god Thaimat i mammas nya lägenhet.

Jag och Maya har precis kommit hem, med oss har vi lilla Wille, mammas chihuahua. Tycker lite synd om grannarna som kommer behöva höra på hans ylande resten av kvällen och natten.

Strax kommer min lillasyster Rebecca hit, hon ska sova över här.. trevligt trevligt, synd bara att jag inte hann handla hem lite mys så att vi hade kunnat ha en filmkväll. Men det får väl bli någon annan gång..

Ibland kan det vara bra att Tradera finns, t.ex som idag då vi vann en skoauktion för 56 kr.

Och vill jag ha något, då får jag det!

Närå, men 2: November så fyller jag hela 24 år, och jag tänker faktiskt ge mig själv en present som jag har suktat efter länge nu, nämligen en pendel:

Precis en sådan vill jag ha- Svart, snygg och med ett pentagram. Skulle passa mig perfa!

För er som liksom jag är intresserade av ockulta saker t.ex; tarot, pendlar, stenar, wicca osv så kan jag tipsa er om en superbra hemsida som jag ofta kikar in på : www.amuletten.net , dom har nästan allt du kan tänka dig!

Hämtade Maya på dagis för 30 minuter sedan, så fort jag kom innanför avdelningens dörrar och Maya fick syn på mig så började gnället... jösses!

Sen gnällde hon hela vägen hem - Det var blött på marken, det kom inget regn, skorna gjorde ont, jackan var smutsig, rutchkanan var blöt och sist men inte minst; hon hade ont i benen.

Jag bad henne att sätta sig i soffan med napp och snuttis en stund och VIPS så somnade hon, så nu ligger hon och snarkar i soffan, kanske inte världens bästa tidpunkt.. men det gör inget, har hellre en trevlig och pigg unge än en elak och trött.

Pappa Andreas jobbar eftermiddag denna vecka(hallelujah)vilket innebär att jag och Maya får klara oss själva på eftermiddagarna och kvällarna.. rätt skönt faktiskt.
Men ikväll blir det ingen vanlig kväll..
Min mamma håller på och flyttar hit, till en lägenhet på andra sidan vägen, en exakt likadan lägenhet som vi har, så mina syskon och en av hundarna ska få komma hit en sväng ikväll om det blir för tråkigt med flyttandet.

.. och om det nu är så så funderar jag på varför i helvete jag ALDRIG kan se normal ut på foton?

Kolla bara här nedan:





Stackars Maya... hur ska det gå med henne när hon blir stor egentligen?

.. hos crazyangel.blogg.se .  Det bugar och bockar jag för :)

Jag tror på liv efter döden, att vi på något sätt föds på nytt i en annan kropp.
Men innan vi kan födas på nytt så måste vi acceptera våran egen död och gå vidare på andra sidan, vi måste ha fått frid och avslutat det vi aldrig hann avsluta.

Även om vi efter döden inte kan avsluta saker själv så kan vi påverka andra, som fanns i våran närhet, att kanske göra avslutet åt en, det kan t.ex handla om ett hus man höll på att renovera, men inte hann göra klart. Och efter döden så återkommer man till huset, eller till någon närstående och ger hintar om vad man vill ska bli färdigt.

Jag har svårt att tro att det bara blir svart när man har levt färdigt, liksom PANG TJONG POFF- man är död. Det finns inget liv kvar, själen begravs med kroppen.Allt är över, man varken ser, hör eller känner.
Nej, det låter inte bra i mina öron.

Enda sedan jag var liten har jag kunnat se andar i både mänsklig skepnad och i skuggad form, jag låter säkert hel knäpp nu men om ni fick höra de historier jag har att berätta så skulle ni få rysningar i era kroppar- jag har varit med om en del.
Jag har känt känslor i ett tomt rum, annorlunda känslor, känslor som inte var mina.

I flera år har jag varit intresserad av just andar och hemsökta ställen, jag vill finna svar på mina frågor, men jag är alldeles för rädd för att "öppna porten" till andevärlden, jag är rädd att jag av misstag råkar locka till mig mindre vänliga andar. Jag gjorde det en gång, jag var ca 8-9 år och bodde med min mamma i ett radhus i Valbo.. sedan dess är jag mer försiktig.

Jag är så förvånad över hur dumma och naiva tjejer kan vara ibland.. ta t.ex dessa brudar som träffar en kille som har barn sedan förut men som inte bryr sig ett jota om dom.
Förhållandet är bra till en början och sedan kommer snack om barn.

HALLÅ! Ringer det inga varningsklockor?!

Varför skaffa barn med någon som visat noll intresse för sina andra barn?
Vad får just denna tjej att känna sig speciell? Varför skulle killen bry sig om just det nya barnet?

Så går det några månader, tjejen är gravid, barnet föds och pappan- finns inte längre kvar i bilden.

Tjejen gråter ut inför sina vänner, sin familj och ja, spyr galla över killen.
"Hur kunde han göra så? jag trodde att han älskade mig"

Lätt, han tänker med kuken, är inte intresserad av att bli bunden och varken vill eller klarar av rollen som förälder.

Barnet växer upp, utan en närvarande pappa..
Bra jobbat!

Innan man planerar det där "efterlängtade" barnet kanske man ska tänka till en extra gång om man har träffat en sådan kille..

Men något som nästan är ÄNNU värre är när samma tjej träffar en ny kille som visar sig vara precis som den andra när graviditetstestet visar positivt och så börjar samma visa om igen..

... lär ju vara Djävulens påfund!

Sedan igår har jag haft världens värsta mensvärk, aldrig varit med om något liknande förut.
Jag kräks flera gånger per dag tack vare att det gör så ont i både mage och rygg.
Och inga  värktabletter får bort smärtan heller, så jag lär väl ha så här jävla ont i någon dag till...

Fick ett otroligt bra besked idag som gjorde att väldigt mycket ångest rann av min kropp. Äntligen kan man andas ut och leva som vanligt igen utan att gå runt med den där gnagande oron i kroppen.

Min lilla lillebror, min yngsta brorsa, David åkte utomlands idag, själv- utan mamma och pappa. Han åkte med sin kompis och hans föräldrar.
8 år och åker till Kreta utan sina föräldrar, det är tufft gjort!

Jag är avundsjuk och det vet jag flera som är, men jag är så otroligt glad för hans skull att han får komma iväg och göra något sånt här, förstå liksom vad speciellt det lär kännas för honom.

Jag lever, ja det gör jag.. men jag har varit riktigt jävla dålig pga hosta och astma, det gick till och med så långt att jag började hosta och kräkas blod, så i Tisdags så fick jag åka till en läkare som tog en massa prover.
Ingen lunginflammation, tack och lov.
Lever nu på en hostmedicin som måste vara skänkt från ovan.

I en kvarterslokal här på gården så pågår just nu världens fest, en 18 års fest.
Jag var nyss ut och rökte och kunde se partyprissarna väl, dom hördes också.
Det är ett jävla liv där ute men dom verkar ha skoj, kul för dom.

Men så sitter jag där med min cigg i handen och tänker "Jösses, dom är för unga för att dricka" eller typ "Oj oj, tur att man själv aldrig var på det där sättet"

Det går liksom inte in i min skalle att jag också har varit 18 år,läcker,tuff och allmänt cool.
Men vem försöker jag lura egentligen?

När jag var 18 år så gick jag Barn och Fritid på gymnasiet, bodde ihop med en idiot, hade hund och planerade familj.. på helgerna så festade vi och var på krogen. Jag blev alltid dyngrak och kräktes, eller så somnade jag.
Kul liv liksom. Heja mig!

Jag inser just nu att jag var nog ändå som dom här i lokalen, lite värre kanske...

Åh äntligen lite lugn och ro.. Maya har nyss somnat och Ante sitter och kikar på Karate Kid på datorn med hörlurar på skallen. Själv sitter man i soffan och har datorn i knät, bredvid mig har jag en påse smågodis och på bordet står ett glas med kall Dr.Pepper, kvällen kan inte bli så mycket bättre än så :)

Tidigare idag så lämnade jag över Maya till min pappa och så åkte jag till Valbo för att träffa min syster, vi åt en bit mat, snackade lite skit och handlade lite. Kom hem strax innan kl 16.
När jag kom hem så var jag påtankad med ny energi, min kropp var glad och mitt humör på topp.
Hoppas det håller i sig imorgon när det är städsöndag här hemma.

Nu har Ante åkt med mamma ut till mammas stuga i Axmar, där ska han hämta hem våran nya bil!
Ny och ny är den väl inte egentligen, men för oss är den det.

Ska bli så otroligt skönt att slippa rishögen som vi har nu..

Imorgon är det Fredag och det är väl inget speciellt egentligen förutom att man får barnbidraget.
Har tänkt köpa någon födelsedagspresent åt Maya redan nu trots att hon inte fyller år förren i Oktober, men det skadar väl inte att vara ute i tid?
Annars köper vi oftast allt bara någon dag innan hennes födelsedag.

Har fått en del tråkiga besked idag och både jag och Andreas har mycket ångest och tankar i våra kroppar nu men vi försöker se positivt på det hela, även om det är svårt.

Jag längtar tills på lördag nu, då får jag träffa min lillasyster Rebecca, käka en bit mat och kika runt i affärer, i fred.
Maya ska få vara hemma hos sin morfar och Catarina medans och det tackar jag för eftersom att det är väldigt sällan som jag och Rebecca får träffas utan att en massa personer i våran omgivning vill ha uppmärksamhet.
Min syster har haft det jobbigt nu senaste tiden pga att hennes pojkvän valde att avsluta sitt liv här på jorden, och imorgon är det hans begravning. Så jag känner att detta, "ensamtid" för henne och mig skulle vara något positivt, ett tillfälle att tänka på något annat och skratta lite.

Nåja, nog om det..

Haha! Fick dagens första skratt när jag läste detta inne på Sophias blogg!
Skit kul, verkligen :)

Min dotter har lärt sig en massa nya svordomar ute på gården har jag märkt, och det finns några som jag INTE är glad över att höra.

Men, några fula ord är ganska gulliga faktiskt, som t.ex:

-Vävla kojkskalle!

Det är så tyst och lugnt nu här hemma, mina två hjärtan ligger och snarkar ikapp inne i sovrummet och regnet smattrar mot fönstret, ibland lyser himlen upp av blixtrar också.Mysigt!

Har mått lite bättre idag och har faktiskt kunnat gå mellan hemmet och dagis utan större problem (heja mig).
Fast febern är kvar, runt 38,0 och 38,5 ligger den på hela tiden...

-Hä, dä ä ju ingä feber! sa Andreas tidigare idag..

Men jo, det är det visst, speciellt om man har en normaltemp på 36,3 i vanliga fall! Så det så!

Jag har varit och ÄR otroligt sjuk just nu. Det är sällan jag är så här dålig faktiskt.. kanske 1 gång vartannat år eller något.

Febern har legat på stadiga 39 grader mest hela tiden, förutom idag då den sjönk till 38. Snoret rinner hej vilt och mina näsborrar gör ont efter alla snytningar, snart kommer väl näsan börja ömsa skinn också.

Min astma är och hälsar på också, helt ovälkommen. Jag har haft astma enda sedan jag var pytteliten och alltid haft astmamediciner så som Bricanyl och Pulmicort,men allt eftersom att jag har blivit äldre så har astman vuxit bort så pass mycket att jag inte känner av den i vardagen längre och jag har då valt att skippa mediciner.
Senast jag använde medicin mot astman så var jag nog 14 år, om man bortser från den kvällen för några årsedan då jag fick åka in till akuten med astmaanfall.

Varje gång jag blir förkyld och astman hälsar på så tänker jag "Nu ska jag banne mig fixa medicin så att jag slipper må så här", men tror ni jag fixar medicin?
Nope, jag blir så innihelvetes dålig att jag knappt kan prata, varenda ord jag försöker säga väser ur min mun och tar den sista andan ur min kropp. Går jag 10 meter så måste jag sedan återhämta mig i 30 minuter.

På nätterna är det värst, då kommer oron, "vågar jag sova?", "är kudden tillräckligt högt upp?".
Jag är rädd för att sova när jag har astma, jag tror att jag ska sluta andas i sömnen och dö så därför sover jag med "ett öga öppet" i stort sett.

Denna jävla astma kommer också med sådan där härlig ångest, ja.. ångest över att jag är sån jävla dålig mamma när jag ligger där sjuk.
Jag får ångest över att jag inte kan leka med min dotter som innan, jag får ångest över att inte kunna prata med henne så som vi alltid brukar prata.
Jag får ångest över att jag ligger eller sitter där i soffan och inte orkar göra det hon vill.

Idag har jag mått lite bättre i allafall, men jag har inte kunna gå många meter utan att nästan kvävas. Men jag har varit ute och fått lite luft, det är bättre än ingenting.

Men nu har jag fått nog på riktigt, jag kan inte ha det så här längre, så fort jag blir frisk nog (brukar ta ca 1 vecka) så ska jag kontakta en läkare så att jag får recept på mina mediciner utskrivet, så kanske jag kan vara en bättre mamma nästa gång jag blir dålig,

Vad heter ditt barn?
Maya Wictoria

När var du beräknad att föda?
28 September-07

Föddes barnet på utsatt datum, om inte när?
Nej, hon föddes 11 dagar efter, alltså 9/10-07

 

Hur stor var barnet vid födseln?
Hon var 54 cm lång och vägde 4.136 g.

 

 

Hur lång tid tog förlossningen?
Värkarna började 06.00 på morgonen den 8:e Oktober, kom till förlossningen kl 11, hon föddes 04.35 dagen efter, så räkna själv.

 

Tog du någon smärtlindring?
Fick EDA men det hjälpte ingenting, jag blev bara bortdomnad, men all smärta fanns kvar, skitgrejer!

Är du tillsammans med barnets pappa?
Ja, sedan 2:a November (min 19 årsdag) 2005.

 

Tog ni reda på könet?
Japp, det gjorde vi. En pojke sa dom att det var...

Hade ni bestämt vad barnet skulle heta?
Japp, Edvin har jag för mig att det var... flicknamn hade vi inget. Snacka om att det blev en chock när en liten tjej kom till världen i stället för den där pojken.

 

Hade du en svår graviditet?
Nä det tycker jag inte, mådde knappt illa, inte så att det störde iaf. Foglossningen kom i v.16 men inget ovanligt med graviditeten lär jag säga.

 

Kan du tänka dig att skaffa fler barn?
Ja, absolut, jag längtar!

 

Har du fått några bristningar?
Yup! Man är väl en tigermorsa? :P

 

Var du nervös inför förlossningen?
Förbannat nervös, fick till och med hälsa på inne på förlossningen några veckor innan BF.

 

Hade du några cravings?
Mja, gelehallon... usch..

Hur reagerade du/ni när du plussade?
Det blev en stor chock. Kaos i ca 2 månader.

Hur långt gången var du när du förstod att du var gravid?
Jag vet inte riktigt, mensen hade ju redan varit försenad en månad men testen visade negativt, helt plötsligt.. en månad senare visade det plus.Fick kolla upp med VUL hur långt jag var gången och jag tror det var 5-6 veckor.

 

Hur mycket gick du upp i vikt?
Nada. Jag gick ner 5 kg i början, sedan gick jag bara upp dom 5 kg igen.

 

Hur länge ammade du?
6 veckor helammade jag.

 

Vem är barnet mest lik?
Hon är nog mest lik pappa Andreas.

 

Vad är det bästa med att ha barn?
Kärleken, skratten.

Vad är det sämsta med att ha barn?

Trotsen.

Är ditt barn döpt?
Nej, blev aldrig av. Planerade lite smått.. men ingen hade tid de datum jag hade tänkt och sedan så funderade jag lite extra och kom på att jag inte vela välja detta åt min dotter. Jag vill att hon ska få bestämma själv om hon vill vara döpt eller ej. Det är inte försent ännu.

 

Hur gammal är barnet nu?

Blir 3 i Oktober.

I Torsdags kväll fick Maya feber och blev hängig så hon fick vara hemma från dagis  igår.
Full fart hela fredagen trots förkylning- det blev cruising och besök hos pappa och Catarina.

Imorse vaknade jag med halsont, fast jag har inte ont i halsen.. bara i gommen, eller vad man säger.
Under dagen så har mina förkylningssymptom ökat stadigt så nu sitter jag här med rinnande näsa,nysningar, ont i halsen/gommen, huvudvärk och feber.

Fattas väl bara rännskita nu så är allt bra.

Självklart så går jag miste om Forsbacka cruising på Fredag, eller ja, jag kan ju gå ut med Maysan och kika på alla bilar..
Men jag vill ju för fan festa, jag vill ha kul och umgås med folk.

Ida frågade mig tidigare i veckan om jag ville åka med i Sannas bil och jag svarade Nej, jag trodde ju att Ante hade en spelning då, han hade liksom sagt det till mig.

Ikväll, alldeles innan karln åkte till jobbet så sa han att spelningen inte var förren på Lördag, så nu kunde ju HAN faktiskt gå på cruisingen och Cash Is King.
WHAT?!
Jag då?!

Jag får, som vanligt, åsidosätta mig själv för hans skull.

Har i några dagar haft en dröm där jag befinner mig i ett stenhus. Jag har ett litet kök och ett stort kök.
På gården pågår det någon sorts handel där jag har funnit en fin kaffekanna som jag vill ha, men hur jag än gör så lyckas jag inte få upp kannan från bordet.
Det lilla köket i stenhuset lyckas jag aldrig att få rent medans resten av rummen och det stora köket är skinande rent.
I drömmen bor jag med en mörkhårig ung man, som jag inte har fått se ansiktet på.

Varje morgon vaknar jag och inser att jag inte har drömt färdigt ännu så på nätterna när jag ska sova så försöker jag att bestämma att jag ska drömma om just det där huset igen.
Jag har lyckats.

Det är otroligt spännande, men vad säger drömmen egentligen?

Vi har varit lediga alldeles för länge nu jag och Maya, det märks verkligen.
Maya har slutat lyssna på mig och gör i stort sett allt hon inte får.

Ringde till Mayas dagis nu på morgonen och hörde mig för om när Maya ska börja igen, jag hade totalt glömt bort när det är.. Fick veta då att hon egentligen skulle vara ledig nästa vecka också.
Men så är det ju så att vikariejouren har öppnat igen efter sommarledighet så snart börjar dom väl ringa ut en på jobb, så jag frågade Mayas fröken om inte hon får börja imorgon i stället och att vi kör med en mjukstart, dvs 9-14 resten av veckan, och det var okej, tack och lov.

Så nu är det tillbaka till verkligheten och vardagen som gäller, inga fler sena kvällar för lillfröken här hemma.

Snart är det dags för lunch här , blir fiskbullar och potatismos, en av Mayas favoriträtter.
Jag hoppas att hon vill sova middag en stund efter lunchen så att jag kan få städa undan osv, det behövs verkligen nu lär jag säga.

Denna dag är ganska skön egentligen, det regnar ju ute = man får vara inne och kolla på tv/film.

Vart kommer alla läsare ifrån?!

Klockan är bara strax över 11 och jag har redan haft 70 unika besökare. Det är inte normalt..

Har kollat in hennes helsjuka videos flera flera gånger och alltid fått ett gott skratt.. men detta tar nog priset.
Jag har nu skrattat så att mina kinder gör ont.

Kolla in videon HÄR!

..Och listan kommer nog fyllas på.

Jag skrev för några veckor sedan om att mitt hår skulle gå igenom drastiska förändringar och tro mig, det har det gjort.. men det är ännu inte klart.

Först så skulle jag få bort all svart färg med avfärgning, två gånger, vilket resulterade i fläckigt orange hår.
Sedan så använde jag en vanlig blekning- håret fortsatte att vara orange.
Drog sedan i lite brunt i håret - ingen förändring, fortfarande orange .

Ahh.. sitter och njuter för fullt nu.
Ante är och jobbar natt på Sandvik och Maysan ligger och snarkar i våran säng.
Bredvid mig har jag lite smågodis och en liten flaska cola som jag inte orkar öppna.
Äle int´underbart så säjj!

All den smärta som jag burit på under veckan är borta. Jag kan äntligen stå,gå,sitta och ligga utan problem och utan att grina.
Jupp, för visst har det varit så denna vecka att jag har gråtit så fort jag har rört på mig.
Aptiten är dessvärre bortblåst.

Vi köpte med oss MAX hem i natt när vi kom från Stockholm, jag var svinhungrig och drog på med värsta menyn: Skrovmål med plusmeny och två dippar." Fan vad gott" tänkte jag.
När jag väl satte mig ner och skulle käka så orkade jag bara några pommes.. och hamburgaren tog jag bara 3 tuggor av och sedan fick Ante den.

Idag var vi på kalas, vi firade min lillasyster Isabell som fyllde 9 år. Blev bjuden på massvis av fika.. skar upp en bit tårta och lade på tallriken.. efter två skedar så fick jag kväljningar, men tvingade i mig den endå för att visa min syster att den inte var äcklig:
"Men, tycker du inte om den Lina?" satt hon och sa hela tiden.
Jo, den var god..
När alla gäster hade dragit så kokade mormor lite korv åt oss barnbarn och barnbarnsbarn(tihi), halva korven gick i, resten hamnade i soporna.

Värsta bra, ofrivillig bantning! Lika bra att köra på i den stilen nu då :) Undantag för godiset nu ikväll dock..

Klev upp astidigt igår på morgonen,duschade,grinade pga smärtan, väckte Ante och Maya.
Åkte till Sandviken strax efter kl 8 och lämnade Maysan hos hennes farmor, äntligen var vi på väg mot Sonisphere.. men först en snabb frukost på Sandvikens McDonalds.

Gick rätt fort att åka till Stockholm, kanske berodde på att jag slumrade till 2 gånger?
Hittade av en slump till universitetets parkering där vi ställde våran bil och sedan påbörjade våran promenad med full förväntan om en fantastisk musikupplevelse.
Kön var lång, för lång.
Flera tusen personer köade för att komma in lagom tills första bandet skulle börja spela, jag och Ante, så tuffa som vi är, gick förbi nästan alla och ställde oss rätt långt fram.

ÄNTLIGEN inne, men inga armband. Va fan... gick och frågade en person som jobbade på festivalen om vi inte skulle få några armband och på knacklig svenska fick vi svar:
-Nej, dett behyvs iinte!
Vadan detta? har aldrig varit med om en festival där man inte behöver armband.

Gick och köpte lunch, langos. Satte oss ned i gräset och åt.. jag såg mig runt omkring och förklarade för Ante hur härligt det var med en festival på gräsmark.

Första bandet började spela när vi satt och åt.. dom sög. Tipsar någon er om att lyssna på ett band vid namn Warrior Soul så gör inte det.

Sen löft vi på våra arslen och gick mot den mindre scenen för att kika in Nicke Anderssons (f.d sångare i Hellacopters) nya band ;Imperial State Electric.
Dom var helt okej faktiskt, lite Hellacopters sound osv..

Och regnet kom... kom..kom..kom..kom... det fina gröna gräset förvandlades till lera och till ännu mer lera.

Vi rörde oss mot stora scenen, kollade lite på Anthrax, också helt okej, var inte något som fick det att pirra till i muttan precis.

Och regnet det öste ner.. jag var redo att ge upp. Nu var det inge kul längre.
Jag ville gå till bilen.. Men då släpade Ante med mig ner till den lilla scenen igen, där skulle vi kolla på Hammerfall, otroligt bra live. Nä, nu överdrev jag, men bra var dom i allafall.Det var en härlig känsla i publiken.

Det var ett jävla sjå att gå fram och tillbaka i all lera.. fy fan.. jag hade ett par skor med öppna tår och det var inte så härligt att känna leran sippra mellan tårna.

Tillbaka till stora scenen.. igen. Slayer skulle spela. Några halvfeta karlar entrade scenen.Dom var kass..kass kass kass.

Och ännu en gång var vi tillbaka på lilla scenen.. jag och Ante satte oss ned på marken i väntan på att Iggy and The Stooges skulle spela.Allt var genomblött, folk runt omkring oss stod och vred ur sina kläder.
Tur att vi hade fått en varsin regnponcho innan vi gick in på festivalområdet på förmiddagen:

Efter några låtar så tröttnade vi på gammelgubben Iggy och gick på jakt efter regnvänlig mat. Men det fanns inte något... satte oss på några träbänkar en bit från stora scen och lät allt regn bara komma. Vi var nu hungriga, frusna och blöta. Dagen kunde inte bli sämre... trodde jag ja.

Dags för Alice Cooper! Som jag hade sett fram emot detta! Äntligen, för första gången i mitt liv ska jag få se ALICE FUCKING COOPER! Hans låtar och hans scenframträdande berättade verkligen historier. Det var häftigt att se när han halshöggs och hur han sjöng med armarna i en tvångströja. Cooper levererade verkligen!

Men vi tröttnade efter några låtar och började gå ner mot lilla scenen för att få bra platser på Mötley Crüe. Passade på att ta några snabba foton i ovädret:

Det var gräs där innan regnet kom.

Mötley Crüe hade jag kunnat skippa, dom var lika kass som dom var i Globen-07. Det är bara att inse, Vince Neil kan inte sjunga.
Jag förstår mig inte på alla översminkade små brudar som nästan dör så fort Mötley går på scenen. Hallå liksom.. väx upp.

Klockan 21 var stunden kommen. Det var dags för Iron Maiden, över 40.000 personer stod och trängdes framför stora scenen för att få en glimt av ett av världens största rockband.Vi allihopa som var där trotsade regn,lera och kyla bara för att få se dom, och det var så himla värt det! Jag tror inte dom gjorde någon besviken! Fantastiskt!Briljant! Helt jävla underbart! Det var andra gången jag såg dom live och jag kan då säga det att Maiden kan fan inte göra några misstag på scenen!

(Regnfritt)

När Maiden tackat för sig och gått av scenen så var det bara för oss att försöka ta oss till bilen.. var bara det att tiotusentals personer också skulle ta sig ut.
Man såg folk halka omkring i leran, fastna med rullstolar och skor.
Regnet kom igen, och blixtrarna lös upp himlen en efter en.

När vi äntligen kommit fram till bilen så var det bara att klä av sig allt blött och sätta sig.. sköööönt.

Behöver jag säga att det blev en lång väg hem i regnet?

 

 

 

 

Jag sitter i soffan med datorn i knät och spelar yatzy mot Ante som sitter någon meter bort vid stationära datorn;

Jag: Fan, jag har så jävla ont i arslet, jag måste ha en sittkudde.
Ante: Du har väl fått homoröjder!

Jag har nu skaffat mig en privat blogg som är lösenskyddad. Jag väljer själv vem som får läsa.
Vill ni kanske ha turen att få följa med i den bloggen också så får ni kommentera här.

Men märker jag att lösenordet delas ut och att fler än de jag lämnat ut det åt läser så kommer jag byta lösen och aldrig ge ut det nya.

Måndagen börjar gå mot sitt slut- en helt vanlig dag som bestått av lek,tvätt och matlagning.
Känns skönt att all tvätt är ren och soporna är slängda, jag kan alltså bara sitta här, rakt upp och ner nu och göra iiiingenting. Fantastiskt!

Maya har lekt något så otroligt mycket ute på gården idag, det är så kul att se hur hon försöker hänga med de lite äldre barnen.
Dom hade en springtävling där ca 4-5 barn deltog, Ante blev lite sugen på att springa han också så han var självklart med.. när han kommit nästan halvvägs så tappar han byxorna. Kul syn, kul karl!
Hoppas ingen såg :/ haha

Nog om det nu, ska inte uttråka er med mitt skrivande om allt vardagsdravel.

Sex And The City på tvn nu iaf, bra serie. Alla tummar upp.
Kollade på andra filmen i lördags, den nådde upp till mina förväntningar, nästan.
Den var lite halvseg men blev mer roande mot slutet.

Nu kallar toan på mig..

Usch vad denna dag har varit lång... Och vad tråkig dagen har varit.
Har mest gått och längtat till att klockan ska bli 17.30 för då har jag bokat tvättstugan.
Förstår ni nu hur jäkla tråkigt mitt liv är?
Det är illa när veckans höjdpunkt är tvättningen.

30 minuter kvar.. synd att tvätten redan är färdig sorterad i 40 resp. 60 grader.Annars hade jag kunnat fördriva tiden med att göra det.

Maya sitter och kikar på barnprogram nu på morgonen:

-Mamma, jag är törstig..jag vill ha saft.
-Ja okej, du får lite saft. Vill du ha det i din mugg?
-Ehm öh nej tack, tar ett vinglas istället, det är bättre.

Söndag idag.. vaknade väl inte på rätt sida imorse om man säger så.
Fick iaf upp Ante i skaplig tid på morgonen och runt 12-12.30 så for vi mot Valbo Köpcentrum, åt en god lunch där och sedan så shoppade vi lite, åt Maya.

Jag och Maya var som i himlen när vi kom in på H&M, som vanligt. Vi kollade ut snygga tröjor,byxor och klänningar... Maya var lyrisk när hon fann ett paraply med Hello Kitty på, och lika lyrisk när hon hittade ett par Kitty skor.
Men, stackars barn.. hon var tvungen att välja- Paraply eller skor?
Självklart så väljer ungen paraplyet.. Men hon fick även ett par skitsnygga svarta jeans, 2 t-shirts ,hårspännen och en superduper läcker rosa bandana att hänga bak i fickan på de nya byxorna.

Tyvärr har jag inga bilder på shoppingen.. men det kanske kommer så småningom.

Kom och tänka på en händelse från igår när jag och Maya var på en liten shoppingtur med hennes farmor.
Inne på Rusta så går jag och Maya förbi ett par i ca 30 års åldern, paret som vi gick förbi luktade lite väl illa så jag skyndade mig förbi och bakom mig så hör jag min lillfis säga:
-Uuuuh mamma, vem luktar illa?!

Nu börjas det liksom.. ärligheten. Kul det kommer bli :/